Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag18.02.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Ett ”gottande” i mardrömmen

Publicerad: 8 Mars 2009, 11:02

Carina Höglund har drabbats av det värsta som kan hända en människa. Hennes försvunna dotter hittades mördad. Här är hennes bild av vad medierna misskött -?men även gjort bra när det gäller bevakningen av mordet på Engla, 10 år.


Ämnen i artikeln:

AftonbladetEfterlystExpressenPressombudsmannenMedierna

Det är den 8 september. Tv:n står på hemma hos Carina Höglund. Hon har lovat att ta hand om några grannbarn under kvällen och sitter med dem och tittar på Kristallengalan. Plötsligt sveper bilder på henne själv och på Engla, dottern som inte längre lever, förbi i en presentation av TV3:s   Efterlyst, som nominerats till ett av prisen. Barnen blir upprörd och frågar:
Varför är Engla på tv?
Varför är du på tv?
Bildsvepet var en oförarglig presentation kan den tycka som inte är personligt berörd.
För Englas mamma och de närmaste liksom för Englas kamrater var det en chock som klöste sönder deras ännu sköra vardag.
–  Jag fick ångest, barnen kunde inte sova. Hade arrangörerna tänkt så hade vi inte varit med eller så hade de varnat oss, säger Carina Höglund, som inte tror att någon velat göra dem illa med mening.
Carina Höglund hämtar vid stationen i Hedemora och vi far mot ett svindlande vackert Stjärnsund som håller på att klä om till höst och den kursgård som ännu några månader är hennes arbetsplats. Gården var nav för de runt 200 frivilliga som letade efter hennes 10-åriga dotter i början av april, liksom för de journalister som var utsända för att bevaka letandet.
På plats fanns svenska lokal- och riksmedier, VG från Norge och någon tidning också från Finland. Aftonbladet och Expressen skulle bli kvar tills polisen vallat Anders Eklund, Englas mördare.
En journalist ringde första natten efter Englas försvinnande och ville ha bild på henne. Och visst måste den bilden spridas, resonerade Englas mamma. För att hitta dottern behövdes all hjälp som kunde uppbådas.
Carina Höglund blev av sin omgivning varnad för att ha kontakt med journalister, hon lyssnade men resonerade så att det enda viktiga var att hitta Engla, allt annat är oväsentligt. När polisen efter tre dygn sade att nu slutar vi leta vände hon sig direkt till medierna.
– Jag gick bara utanför dörren och pratade med dem som fanns på plats.
Hon bad om deras hjälp i sökandet, bjöd på kaffe, såg till att de fick rum på Fridhem, kursgården. Det enda hon begärde var att de inte skulle ”ta kort” på henne. Men det gjorde några ändå.
Hon säger att hon då inte hade några problem med journalisterna, ”mer än att de var så väldigt många”.
Det hon också  talar om är vissa småfel i rapporteringen, exempelvis i detaljer om hur mor och dotter utväxlade telefonsamtal under den tid som Engla var på väg hem från fotbollsplanen och jag tänker att för en människa  som drabbats bortom allt förstånd är det viktigt att återberättandet är så exakt som möjligt.
Det och minnet är det enda som finns kvar.
Så tillägger hon att det alltid finns någon galenpanna, i det här fallet en fotograf som inte gav sig. Carina Höglund  berättar hur fotografen låg framför familjens bil och smög för att få unika bilder och om hur man fick hålla undan Englas syster för att hon inte skulle hamna på bild.
I radions Medierna har Carina Höglund berättat om hur en fotograf dök på henne på ett både närgånget och som hon upplevde hotfullt sätt. Det var en frilans visade det sig som oftast går flera steg närmare än kollegorna.
Den här gången gick han för långt och blev på grund av sin okänslighet av med sin uppdragsgivare, trots att han bett om förlåtelse.
När Engla hittades och hennes familj fick dödsbudet hade medierna uppgifterna efter fem, tio minuter.
– De hade väl legat på, säger Carina Höglund.
Hon är mest kritisk mot åklagaren som var för snabb ut med information.
Själv hade hon  inte hunnit samla nära och kära för att berätta att Engla var funnen. 10-åringens morfar och mormor var fortfarande ute och letade.
Carin Höglund vill, som hon säger, ”komma ut med hur samhället fungerar”, inte med hur hon själv mår.
I ”hur samhället fungerar” inbegriper hon öppenheten kontra hänsynen till brottsoffer, medieetikens gränser och vad som bör och inte bör vara tillåtet och offentligt och rättsväsendet.
Samtidigt säger hon att ska man förändra samhället och inte är politiker så måste man gå genom medierna.
– Vi har inga andra maktmedel till förändring.
Hon är kritisk mot att medier blandat uppgifter, ”tagit lite här och lite där”  och det starkaste och värsta  från de tre olika förhör som hölls med Anders Eklund och att det läckt information från förundersökningen.
Hon är kritisk mot att det visats bild på Engla varje gång som det skrivits om mordet.
Hon är kritisk mot att det är tillåtet att ta bilder på människor utan deras tillåtelse.
Hon är kritisk mot att åklagarsidan har varit för snabb med att ge medierna information. Själv har hon suttit på sekretessbelagd information och samtidigt sett hur de läckt ut. Hon har inte kunnat diskutera den med de närmaste. För att förhindra att släkt och vänner inte skulle behöva läsa de hemskaste detaljerna i tidningarna har hon velat ha mesta möjliga material under sekretess.
– Jag är den enda som har kunnat förhålla mig till vad som är sant och falskt, säger hon.
Hon är  kritisk mot att medierna lade ut förundersökningen ”rakt av” när den blev offentlig. Här fanns  det ingen skillnad mellan lokala medier och riksmedier, säger hon.
Aftonbladet bad hon fara åt helvete när förundersökningen publicerades, men hon är glad över tidningens initiativ att göra Englaboken med brev och teckningar till dottern.
Hon är kritisk mot Dalarnas Tidningar, som fotograferade från kyrkporten in i kyrkan före begravningen, trots att bildjobbet exklusivt låg på Scanpix.
– Det var som om de stulit, men det blev en vacker bild i tidningen, säger Carina Höglund.
När hon visste att förundersökningen skulle släppas sms-ade hon till sitt kontaktnät ”köp inte kvällstidningarna i dag” och hon hoppas budskapet spreds vidare över landet.
Carina Höglund vill få sekretess på så mycket som det går, säger hon, och då av hänsyn till anhöriga. Åklagaren bad att sekretessen skulle lyftas så att Anders Eklund kunde berätta vad han gjort.
– Jag vill inte att Englas syster ska kunna  läsa vad Anders Eklund gjort eller se de filmade förhören med honom. I dag har alla människor tillgång till information, inte bara de medier som sitter på rättegångar.
Åter ställer hon frågan, vad är viktigast det öppna samhället eller att skydda brottsoffer?
– Vi borde ha en lagstadgad pressetik.
– Att medierna berättar om det som hänt är bra, men att de ska vara först gör att de inte hinner granska sig själva och se var de etiska gränserna går.
Efter vad jag förstår är det detaljrikedomen i berättelserna som hon vänder sig emot. Hon tycker man ”gottar sig i andras mardrömmar”.
Carina Hägglund har i sin frustration tagit upp sina synpunkter med såväl Pressombudsmannen som justitiekanslern och justitieministern. Två kontakter har gjort henne besviken, de med Yrsa Stenius och Göran Lambertz.
Det finns de som anser att Carina Höglund själv bjöd in  medierna bland annat genom att ta initiativet till att hennes dotters begravning skulle direktsändas i tv och på storbildsskärm utanför kyrkan.
Det kan hon inte förstå. Att göra begravningsakten mer offentlig än bara för de allra närmaste var ett sätt att tacka kända och okända som visat familjen sin omsorg. Dessutom, Engla själv skulle troligen ha velat ha det på det viset.
– Englas död var redan offentlig på ett grymt och hänsynslöst sätt med ett stort mörker. Vi ville ge henne och alla berörda ett ljust ochvackert sista minne, säger Carina Höglund.
Vi rundar av vårt långa samtal i en samlingssal på Fridhem.
Här har under många timmar besvikelser och övertramp ältats, tankar, önskemål och synpunkter korsat varandra. Distansen har ännu inte infunnit sig, alltjämt råder kaos. Utanför pågår ett alldeles annat liv i Stjärnsund.
En granne knackar försynt på för att fråga om gårdens kök är öppet för gäster. Barn leker i solskenet, hundar luftar sig  och föräldrar med barnvagn är ute på promenad.
På väg tillbaka till Hedemora plockar vi upp Englas knappt två år äldre syster. Carina Höglund har köpt kvällstidningarna och flickan vill bläddra i dem.
Men hon får nej
– Inte förrän jag sett vad som står i dem, säger hennes mamma.

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.