Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag12.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

EK:s redaktion utsatt för systematiska trakasserier

Publicerad: 30 Maj 2016, 08:20

En ny form av trakasserier har den senaste tiden drabbat Eskilstuna-Kurirens redaktion. Trakasserierna tar sig uttryck i regisserade, manusbundna samtal från högerextrema grupper.


Ämnen i artikeln:

Eskilstuna-Kuriren

De värsta trakasserierna började efter att Eskilstuna-Kuriren förra sommaren avslöjade hur rasister tagit över lokala Facebook-grupper och sprider hat – och ibland konkreta hot – i kommentarsfälten. Samtidigt drog tidningen igång insamlingskampanjen Vi ställer upp tillsammans med Röda Korset till stöd för personer på flykt. Och vid tidningens 125-årsjubileum lyftes tidningens historia upp och den tidigare chefredaktören JA Selanders betydelse för Europa och västvärlden i kampen mot nazismen. Parallellt med detta har EK:s politiska chefredaktör Alex Voronov skrivit flera ledartexter på temat flyktingkris som spridits nationellt. Eva Burman själv har dessutom skrivit flera krönikor på ämnet rasism kontra pressetiska riktlinjer samt hat och hot mot journalister.

– Jag tror att allt det här sammantaget har gjort att ögonen riktats mot oss, berättar Eskilstuna-Kurirens chefredaktör Eva Burman för Medievärlden.

Men tidningens ställningstagande för ett öppet och inkluderande samhälle uppskattades inte av högerextremisterna. Sedan dess har redaktionen fått erfara en helt ny typ av hot, hat och framför allt trakasserier, vilka bland annat tar sig uttryck i regisserade, manusbundna samtal som kommer som på beställning efter publiceringar om invandring och migration. Dessa går ofta till den reporter som skrivit texten, men även till ansvarig utgivare.

Eva Burman berättar vidare hur trakasserierna numera tar fart nästan omedelbart efter att tidningen skrivit om personer med invandrarbakgrund – oavsett om rapporteringen är positiv eller negativ.

– Dels om vi skriver om en händelse där dessa vill att vi ska skriva ut etnicitet eller religion exempelvis när något brott begås, dels när vi skriver något positivt om flyktingar exempelvis hur läkare från Syrien ska kunna validera sina utbildningar i Sverige. Då bombarderas vi med mejl om påstådda faktafel.

Samtidigt läggs ofta personuppgifter på en eventuell gripen ut i tidningens sociala medier-flöden, eller länkar till artiklar på hatsajter där den här gruppen publicerar vad de beskriver som den riktiga versionen. Och så dränks reportern i mejl. Det har också hänt att webben blivit nedringd under kvällarna, berättar Eva Burman.

– Allt syftar självklart till att göra det jobbigt för oss. Så vi ska sluta skriva om positiva nyheter och i stället börja publicera etnicitet och kultur, vilket jag i flera krönikor lovat att vi aldrig kommer göra om det inte har relevans. Vi ska följa pressetiska riktlinjer. Då blir de galna och bombarderar mig med hat och hot.

Samtalen kommer från dolda nummer eller oregistrerade kontantkort och har ett liknande upplägg. De börjar ofta med en fråga kring en konkret publicering, berättar Eva Burman:

– Och jag som ansvarig utgivare måste ju kunna motivera våra publiceringar. Men sedan leds det in på mer generella frågeställningar kring invandringspolitiken: Kan vi ta emot såhär många invandrare? Vem betalar för deras uppehälle? Varför skriver ni inte ut etnicitet

Personerna på andra sidan luren är ofta artiga men samtidigt provokativa. Och flera av samtalen spelas in, klipps ihop och läggs sedan upp på högerextrema forum:

– De är väldigt korrekta men samtidigt försåtligt provocerande. De upprepar samma frågor, ifrågasätter reporterns karaktär och undrar hur det känns att ljuga och mörka. Som människa och som yrkesperson är det klart att du blir provocerad av det.

Meningen med den här typen av trakasserier är på sikt att tysta journalistiken. Samt att få journalisten ur balans, tror Eva Burman:

– När de fått reportern förbannad kan de fulklippa samtalet och lägga ut en prata där de tar all heder och ära av personen. De pratar om oss journalister och tidningen som folkförrädare. Att vi medvetet lurar och mörkar för våra läsare. För dem är ju vi företrädare för etablissemanget – som de vill sätta dit.

Eva Burman säger att hon märker att journalisterna påverkas. Att det är tufft för dem att hantera.

– Men jag har varit tydlig med att de aldrig ska behöva ta de här samtalen. Enskilda medarbetare ska inte känna att de riskerar att bli inspelade och uthängda på någon hatsajt. De kan hänvisa alla de här samtalen till mig.

Tror du att obehaget som uppstår i samband med samtalen i förlängningen kan leda till självcensur?

– De flesta journalister brinner för journalistiken och ser det journalistiska uppdraget som något slags kall. Men omedvetet tror jag definitivt att det kan påverka. Har du två jobb du väljer mellan och du vet att det ena drar igång en sådan här rörelse, då är det klart att du kanske väljer det andra. Vilket självklart är precis vad dessa krafter vill.

Kristina Levin, nyhetschef på Eskilstuna-Kuriren, delar Eva Burmans bild av att samtal av den här sorten har ökat. Hon beskriver fenomenet som något relativt nytt som redaktionen nu är med om och får hantera regelbundet.

– Det är tufft att vara journalist i dag. Vi är konstant ifrågasatta. Och delvis ska vi vara det. Men när det kommer till hot och trakasserier är det en helt annan nivå i dag än tidigare och det kan vi inte acceptera, säger hon och fortsätter:

– Alla människor har rätt till sin åsikt och rätt att uttrycka den. Och jag tycker att jag har en skyldighet att ta mig tid att svara på journalistiska frågor så länge vi kan hålla en hyfsad ton, är hövliga och respekterar varandra. Men tyvärr är många av de här människorna som ringer i princip omöjliga att diskutera med. Vi jobbar efter regler som de rasistiska kritikerna inte accepterar.

Hur upplever du att det är att ta emot de här samtalen?

– På ett sätt är det obehagligt. Samtidigt kan jag känna att jag stärks i min yrkesroll genom att mitt uppdrag blir ännu viktigare. Att vi behöver hantera detta har utmanat oss i vår diskussion kring publiceringar och då menar jag inte att vi begränsar oss utan snarare tvärtom.

Hur då?

– Vi har nog blivit ännu mer noggranna och bättre på att slipa våra argument. Vi tar en diskussion till för att försäkra oss om att vi fattat rätt beslut och att vi kan motivera det.

Linnéa Kihlström

Redaktör och reporter

linnea.kihlstrom@dagensmedia.se

Ämnen i artikeln:

Eskilstuna-Kuriren

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.