Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag25.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

”Du kan inte klara den journalistiska kvaliteten med rabatter”

Publicerad: 24 Juli 2009, 05:56

Frilansskribenten Martin Hedén varnar för devalvering av journalistiken. Det går att spara på mycket, det går att locka läsare och köpare med rabatter, men det går inte att klara kvaliteten. Dagstidningarna ska betänka, skriver Hedén: "Journalistiken - som samhällsstärkande verksamhet - kan överleva dagstidningarna förutan.


HÄROMDAGEN sa jag upp DN. Strax ringde en tillmötesgående kvinna. ”Är det nånting jag kan göra för dig?” frågade hon. ”Nä, inte annat än att sänka priset…” ”Jomen, det är precis vad jag kan!” utropade hon. ”Du har haft 25 procents rabatt, nu får du 40, är det OK?” ”Absolut”, sa jag.

Fast egentligen tycker jag det är åt helvete. En bra tidning ska kosta. Och jag borde hålla mig för god för att spekulera i tidningarnas kris. Å andra sidan har svensk dagspress i åratal spekulerat i frilansares utomordentligt besvärliga situation så de kan gott ha det.

INOM TIDNINGSVÄRLDEN finns det ett antal, som det verkar, eviga sanningar som trumpetas ut lite då och då av dess chefer.

En handlar om journalisternas ålderssammansättning: Det måste in fler unga, har jag hört tidningsledare tjoa länge. Redan för 20 år sedan visste jag att man betraktades som gammal. Då var jag 35. Sedan dess har framför allt storstadspressen pumpat runt nyutbildade på vikariat, och många hundra rutinerade har fått sluta med lön garanterad till pensionen. Men problemet kvarstår alltså. I Stampens senaste årsredovisning uttrycks återigen kravet på  fler unga och färre medelålders och äldre.

En annan sådan tidningsledarsanning gäller vikten av att ha många människor på bild i varje tidning. Det räcker sällan numera med bara en enkät per nummer; det ska vara flera (plus minst ett spörsmål på webben) och frågorna har, på grund av sin mängd, börjat lösgöra sig från tid, plats och händelser. När detta skrivs frågar min lokaltidning exempelvis om jag tvättat kläderna.

Och som om det inte räckte med enkäter satsar somliga på krogbildskavalkader av halvfulla yngre som gör V-tecknet – det kallas ”vimmel” och påstås snärja nya prenumeranter.

DE SENASTE ÅREN har man på flera håll också försökt få läsarna själva att skriva tidningen samt leverera bilder. Gratis, förstås. Föreningar, sportklubbar, enskilda – på olika sätt inbjuds de att sända material av i många fall mycket dålig kvalitet för publicering tillsammans med det material som producerats på redaktionen.
En branschintern utvecklings-guru som Bosse Svensson, v d på mkt-media, hävdar  denna sommar på webben att ”det läsargenererade materialet” bör öka, och han anför höga ideal som skäl: En 150-årig dialog med läsarna måste helt enkelt vårdas.

MOT DESSA gamla slitna knep att höja upplagor och intäkter skulle jag nu – när problemen fördjupas dag för dag, tjoandet till trots – i all enkelhet få komma med en annan sanning. Nämligen: En vara eller tjänst måste ha ett värde för att kunna säljas. Bistert nog.

Attraktionen i att uppmärksammas på en offentlig bild har nog minskat med webben och möjligheten att lägga ut sig själv i helformat över hela världen. Men även om så inte är fallet är det ju roligare att förekomma i kvalificerade sammanhang än i en publikation där inga urval alls görs. Att publicera rubbet som skickas in och ösa in porträtt minskar värdet på det publicerade. Gratismaterialet och de många ansiktenas genväg, som är tänkt att höja publikationens värde, gröper istället långsamt ur det. Och dialog är det ju inte frågan om i det här fallet. Dialoger kräver ansträngningar.

Med de unga nyrekryterade är det likadant. Yrkeskunskap byggs av erfarenhet, man söker hellre en gammal överläkare än en askultant för sina krämpor. Och gamla advokaträvar tar de svåra fallen medan nybakade jurister får öva på det simpla. Likaså är det inte en slump att Stampens styrelse rekryteras bland folk som är bra mycket äldre än 22.
Att göra sig av med de erfarna journalister är att skicka en signal direkt till läsarna att man inte respekterar deras kunnande och krav på eftersinnande och erfarna yrkesmän. Det är att med vett och vilje sabotera varumärkets trovärdighet.
Särskilt intressant i sammanhanget är att cheferna som talar om föryngring aldrig ombeds precisera vad det är de söker speciellt. Envar får gissa vari den yrkesmässiga attraktionen hos en oerfaren består.

PARALLELLT med dessa trick att undergräva tidningens/varans värde har vi under en period sett en hel del varsel på tidningsfronten. Vid något tillfälle – och då rodnade jag – uttryckte ledaren som sparkade ett drygt dussin medarbetare att detta inte betydde att kvaliteten på tidningen skulle försämras. Tvärtom skulle man nu börja med undersökande journalistik. Jo jo!
Jag tror läsarna kan ha förståelse för en tafflig tidningsekonomi och akuta räddningsaktioner. Men lögner och hyckleri har man svårare att smälta.

Dagstidningarnas situation är bekymmersam. Tidningarna hade aldrig valet att ställa sig vid sidan av nätet och ge sjutton i att leverera nätvarianter av sina dyrköpta nyheter. De fångades i en gaffel av nya aktörer: dels de som råkörde på annonsintäkterna och gjorde gratistidningar, dels de som satsade direkt på IT och den nya infrastrukturen. När dessutom konjunkturen svek blev krisen tydlig.

Calle Schulman (en av dem på 1000 apor som nu sparkat sig själv) har troligen rätt när han till Resumés reporter Tobias Rydergren 18 juni säger att ”Jag är så trött på alla som säger att de ska gasa sig genom lågkonjunkturen. Det är det töntigaste jag har hört. Det kommer att bli rena Ragnarök i svensk media i höst.”

MANÖVERUTRYMMET är minimalt. Man kan nog temporärt hålla upp prenumerationssiffrorna med rabatter men inte kvaliteten. Under några decennier har mediehusen verkat mer för ekonomin än journalistiken och ekonomer är oftast bättre som revisorer än visionärer. Nu har de fått att revidera.

Journalistiken – som samhällsstärkande verksamhet – kan överleva dagstidningarna förutan. I tidskrifter, böcker, läsplattor. Och framför allt i medier som är svårare att kopiera (eller rewrita) och har en annan direkthet än det tryckta ordet: radio och TV.

Jag sätter en femma på att public service – särskilt radio, som inte låser individen i passivt sittande – är en överlevare, en aktör som går stärkt ur den nuvarande katastrofen. Och det medan en mängd dagstidningar kommer att tävla om att få betala prenumeranterna allt större ersättningar för att de ska vara villiga att hemkompostera alla fåniga enkäter och okvalificerade artiklar.

Martin Hedén
Tecknare, skribent, fri radioproducent

mvredaktion

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.