Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag31.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Dra inte sönder dagspressväven, kulturministern

En slug kulturminister måste lyssna på flera än public service-kompisarnas och twitterfantasternas skrammel om dagspressens kris. Ingen av dem vill morgontidningens bästa, skriver Thomas Grahl, Gota Media, med anledning av Alice Bah Kuhnkes medieutredning.

Publicerad: 5 Mars 2015, 13:06

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Alice Bah Kuhnke

Regeringen vill vällovligt slå vakt om den på senare år alltmer försvagade lokala journalistiken. Därför tillsätter kulturministern nu en medieutredning med ett omfattande uppdrag. Hon hänvisar i Göteborgs-Posten idag (5 mars) till den traditionella dagspressens försvagning, till alla lokalredaktioner som lagts ner och journalisttjänster som dragits in. Demokratin tar stryk om nedmonteringen av den fria mediebevakningen av lokalsamhället får fortsätta.

Analysen om en dagspress i kris bygger på en till synes enkel och självklar central orsaksförklaring: den globala digitaliseringen av medieutbud och dess följder för konsumenternas och annonsörernas beteenden. Utvecklingen tycks vara oundviklig och dess följder entydiga.

Dessvärre finns ett par stora problem med statsrådets och regeringens nya initiativ och tankegångar. Analysen är inte helt sann och den föreslagna medicinen kan – redan på ganska kort sikt – komma att orsaka betydligt fler nedlagda lokalredaktioner och försvunna journalistjobb än vad som varit fallet de senaste åren.

Analysen först. Digitaliseringen är ett faktum och dess omfattande konsekvenser möter vi alla inom traditionella medieslag. Idag är emellertid utvecklingen och etableringen av olika tekniska lösningar inget större problem för dagspressföretag. Utmaningen är istället mediernas eviga: hur övertygar vi konsumenterna att lojalt betala för innehåll som är tillräckligt relevant för dem? Men denna gigantiska omvandling – en av vår tids allra största kulturella berättelser – kan inte ensamt förklara att den lokala morgontidningen stängt lokalredaktionen i hemkommunen och sparkat lokalredaktören. För en del av oss (flera utgivare än kulturministern tycks tro) är det faktiskt just så att genom att envist behålla lokalredaktionen och lokalredaktören så länge som vi kan så kan vi på en mera stabil grund fortsätta söka svaret på vår verkliga utmaning som lokala morgontidningar.

Det som alla verksamma i dagspressen vet, men få talar högt om, är att en märkbar del av förklaringen till de senaste årens neddragningar handlar om branschens eget destruktiva självskadebeteende. Detta har tagit sig lite olika uttryck i en handfull företag. Somliga har behövt alla pengar till att betala gigantiska banklån och därför akut tvingats skära kostnader med stora yxan. Andra har satsat för häftigt och ensidigt på digitaliseringen och medvetet jagat bort betalande papperstidningsläsare och annonsörer, sålunda devalverande sin egen affär helt i onödan. Även där har det varit enklast att hantera rasande ekonomiska resultat genom att skära där det gett omedelbara gropar i kostnadsmassan. De finns ett par andra exempel på sådant självskadebeteende. Men det har alltså bara indirekt med digitaliseringens följder att göra. En del av det beklagliga faktum att det på senare år har blivit oförmedlade pengar över inom ramen för presstödet beror på denna mekanism. De pengarna som samlats i presstödsnämndens lada behöver användas på fältet istället. Presstödskommittén föreslog redan 2013 med brett parlamentariskt stöd hur det skulle göras enkelt och effektivt. Ännu har ingen kulturminister gjort verklighet av förslaget.

Medicinen därefter. Lokala morgontidningar är ryggraden i det traditionella svenska medielandskapet utanför storstäderna. I vårt spridningsområde, tio kommuner i Kalmar län och på Öland har vi 115 journalister anställda och lokalredaktioner öppna i samtliga kommuner (15 olika redaktioner). Med dessa resurser utger vi fyra lokala dagstidningar under sju olika titlar. Tre av tidningarna uppbär presstöd i form av driftsstöd. Vår samlade räckvidd är lika stor som hela befolkningen, och vår samlade pappersupplaga sjunker måttligt. Vi investerar hårt i digital omvandling och utveckling och tar alla kostnader för detta direkt i rörelsen. Rörelsen ger ändå ett blygsamt samlat överskott. Vi tjänar pengar enbart för att kunna fortsätta ge ut tidningar. Våra ägare har som enda ambition att så länge det är möjligt fortsatt säkra utgivningen av lokala morgontidningar i länet. Ingen annan medieaktör kommer i närheten av den närvaro och den bevakning vi troget – och någorlunda stabilt – gett östsmålänningar och ölänningar ända sedan mitten av 1800-talet. Vi ser ingen egentlig ände på detta uppdag och på våra förutsättningar för att fullfölja det länge än. Om nu inte regeringens nya impulsgrepp i mediepolitiken verkligen ställer till det.

Sedan årtionden tillbaka är nämligen dagspressens ekonomi och infrastruktur så sammanflätad att om man drar i en tråd i ena änden av väven så riskerar stora delar att remsas upp på ganska kort tid. En stor del av den väven beror på statsmakternas ingrepp från 1971 och framåt med presstöd, både det riktade driftsstödet men även det gemensamma stödet till samdistribution med tidningsbud till brevlådan före klockan sex om morgonen varje dag. En sådan tråd drar man helst inte i onödan i, vilket redan den förra statliga utredningen kunde konstatera.

Den nya mediepolitik som kulturministern skisserar i sin debattartikel i GP tycks utgå från en enkelspårig syn på papperstidningen som obsolet och presstödssystemet som oåterkalleligen förlegat, och mynna i en tydlig slutsats att de medel som staten idag direkt satsar på dagspressen bör styras om i både form och mål. Om och när statsrådet och regeringen gör verklighet av denna bild och slutsats så kommer det direkt att leda till omfattande förluster för lokala morgontidningar. Enklaste receptet att hantera sådana resultatfall är att skära kostnader, stänga redaktioner och sparka journalister. Om vi försvinner så kommer ingen motsvarande ersättning för Kalmarbor och ölänningar, oavsett hur mycket innovationsstöd (inom befintlig anslagsram) som kulturministern kan tänka sig.

Självklart behöver vi en ny och modern mediepolitik. En rensning av skattefloran från olika momssatser exempelvis. En jämnare spelplan för lokala utgivare och globala mediejättar med skattekvarnar på Irland och i Västindien. Ett klargörande av statens egen roll som lokal nyhetsförmedlare via public service-bolagens lokala sajter med nyheter i text och stillbild. Och mycket mera. Men vi behöver inte en ny mediepolitik som utgår från att den huvudsakliga redaktionella bevakningen av de tio kommunerna i vårt spridningsområde ska raseras för att storstädernas medieelit ska få nya konferenser att bevista.

Ibland kan man misstänka att det bland dem som ropar högst i mediedebatten finns sådana som på så vis vill dölja egna misstag. Se där – allt är den hemska digitaliseringens fel! Rädda oss från våra egna tillkortakommanden! Eller dem som ser en ny marknadsoberoende intäktskälla till egen sysselsättning med personligt givande experiment i liten skala. Någon har på fullt allvar (för inte var det väl ironi?) fört fram att ett nytt statligt så kallat innovationsstöd bör användas till sex stycken utvecklingskonferenser för dagspressen. Branschkonsulterna och den i storstäderna snattrande medieklassen ska konferera för pengar som idag går till att delfinansiera öppna lokalredaktioner och journalisttjänster ute på provinsdagstidningar; regeringen vill ju nu ta pengar från dagens presstöd till det nya så kallat innovationsstödet.

En slug kulturminister – och en ansvarskännande regering – bör lyssna på flera röster än roparnas, public service-kompisarnas och twitterfantasternas gemensamma skrammel om dagspressens kris. Ingen av dem vill den lokala morgontidningens bästa; alldeles tvärtom.

Allt var inte bättre förr. Digitaliseringen av medierna är ett oundvikligt – och allmänt sett välkommet – faktum som vi har att hantera, sakligt och professionellt. Men av samma indata och en i grunden likartad analys kan vi i dagspressen dra radikalt åtskilda slutsatser och agera därefter. Med helt olika resultat. Ännu har vi här 15 öppna lokala redaktioner och 115 journalister.

Thomas Grahl, marknadsområdeschef Gota Media

Direktiven till den nya mediepolitiska utredningen
Thomas Grahl

mvredaktion

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Alice Bah Kuhnke

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.