Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag31.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

DN:s formlösa firande.

DN har fyllt 150 år med fest, fyrverkeri och tidning i fullformat. Men i alla tillbakablickar förbigicks de ofta uppslitande formförändringarna. Det skriver John Bark, som ligger bakom några av dessa.

Publicerad: 14 Januari 2015, 07:25

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Dagens Nyheter

Under mina fyra turer som designkonsult på tidningen har jag (internt) hyllats, hatats, mejlbombats och hyllats igen. Utanför yrkesrollen har jag alltid varit en trogen prenumerant, jag växte upp med tidningen.

Första gången jag var med om en redesign av Dagens Nyheter, i slutet av åttiotalet, ringde tiotusen ilskna läsare och sa upp sina prenumerationer. Tidningens telefonväxel bröt ihop under trycket men upploppsstämningen bottnade inte enbart i ovanan med den nya grafiska formen; DN hade sektionerats i fem delar utan att läsarna varken tillfrågats eller informerats.

Det straffade sig och inför kommande omgörningar var redaktionen mån om att skapa dialog med läsarna.

Andra vändan på Dagens Nyheter gällde uppdraget att stöpa om Stockholmsdelen till tabloid. Tilltaget var vågat, det var pre-Metro och det mindre formatet signalerade journalistik á la kvällsblaska. Redaktionen avancerade med stor försiktighet och all kraftfull typografi bannlystes. Stockholmstabloiden fick ett blekt, kort och numera bortglömt tidningsliv.

Den lanserades stort på stan samma morgon som Estonia sjönk. Något år senare sänktes Stockholmstabloiden av uppstickaren Metro.

Tredje turen på DN var min mest lyckosamma. Och roligaste. Joachim Berner tog över chefredaktörskapet efter Anders Mellbourn och under tre intensiva sommarmånader 1996 ställdes allt på ända. Många medarbetare upplevde sin yrkesmässigt bästa tid under den fingertrummande, energiske göteborgaren Berner. Familjen åkte på långsemester och tillsammans med Pelle Ekman och växthusgruppen jobbade vi dygnet runt för att modernisera hela DN till form och innehåll.

Den här gången var läsarreaktionerna positiva men den interna kritiken var periodvis drevlikt mobb-artad. (Jag har sparat en bunt av de bästa hat-mejlen: Bark för oss in i ett svart hål, När jag såg provtrycket började jag gråta av ilska, osv). Men externt var det nya tider, läsarna var mer förändringsvana och vi var noga med att i förväg berätta vad som var på gång.

Om den tredje omgången på DN var den roligaste så var den fjärde den bäst betalda. Även om jag inte riktigt kunde mäta mig med Dr Mario Garcia som lär ha skickat Expressen en faktura på sju miljoner för sin hårt kritiserade redesign.

2002 ledde jag en intern grupp på åtta personer för att forma om DN till tabloid. Åtminstone delvis. I en tidningshybrid som chefredaktör Hans Bergström tvingades benämna Det bästa av två världar behölls tyvärr det stora formatet i nyhetsdelen medan sektionerna Kultur, Ekonomi och Sport tabloidiserades. Sporten hamnade uppochned i Ekonomidelen. Eller tvärtom.

Även nu var läsarna med på noterna, webben hade redan förändrat medievanorna så varför inte hela tidningen i tabloid? Snart nog blev det så. Och tio år senare fick DN sin bästa tabloidform hittills, under ledning av Rickard Frank, Lotta Ek med flera.

Dagens Nyheters utformning har tveklöst utgjort ett av fundamenten i tidningens 150-åriga existens. Den som tvivlar på det kan ta en titt i läggen på de alster som saxades och monterades med lim och lust under journaliststrejken 1996 av de tre dåvarande chefredaktörerna Anders Mellbourn, Arne Ruth och Hans Bergström.

Strejk-DN är en skoltidning i jätteformat, en klippoklistraövning, rörande yxig i sin sneda och vinda layout. Innehållet må ha hållit nivå men den nästan bildlösa formen formligen skrek på hjälp. Det var en bedrift av de tre redaktörerna att överhuvudtaget få ut DN och under en hel vecka frestade strejken prenumeranternas tålamod. Som Mellbourn senare sa: så mycket mer anti-design hade läsarnas nog inte stått ut med.

DN firar alltså 150 år som morgontidning men har i yran lyckats förtränga sin formhistoria. Inte bara de få delar jag varit inblandad i utan HELA sitt formförflutna. Även om den mest radikala formutvecklingen skett de senaste tjugofem åren så har DNs utformning alltid speglat sin samtid, från blytid till nutid, från Rudolf Walls egensinniga punkt efter logotypen till dagens DN.se.

Dagens Nyheter har också vunnit drösvis med fina priser för sin form och sin visuella kommunikation. Nyligen blev papperstidningen utsedd till världens bäst och mest effektivt designade dagstidning. DN.se har också positionerat sig väl.

Tidningen har fungerat som drivbänk för fotografer, nyhetsgrafiker, grafiska formgivare och illustratörer genom åren. På DN finns, och har i modern tid alltid funnits, framstående fotografer. Och ingen kan väl i dagsläget förneka sprängkraften i den tecknade bilden, teckningen, illustrationen?

I samband med jubileet publicerades en omfattande och vacker bok med 450 av Dagens Nyheters förstasidor genom åren. Boken fokuserar medvetet på innehållet snarare än på den grafiska presentationen. Gott och väl så, men DN är formässigt så mycket mer än enbart sin förstasida.

Oavsett vilken historisk betydelse man tillskriver Dagens Nyheters utformning så är den visuella historien värd ytterligare fördjupning och dokumentation.

Om inte annat för formens skull.

John Bark

John Bark är grafisk formgivare, skribent och redaktör och designade nyligen is-sviten Hot Type in a Cold Setting på Icehotell i Jukkasjärvi, där även DNs specialritade Bodoni från omgörningen 2002 ingick.  Han har varit inblandad i fyra grafiska förnyelsearbeten av Dagens Nyheter.

mvredaktion

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Dagens Nyheter

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.