Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag13.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Det kan finnas skäl att skriva om en PO-utredning

Regeln att aldrig skriva om ett pågående PO-ärende är stelbent. Det kan finnas goda publicistiska skäl till att berätta om en pågående PO-utredning, skriver Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström.

Publicerad: 25 Februari 2015, 08:17

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Arbetarbladet.se publicerar i dag en fällning i Pressens Opinionsnämnd (PON). Samma text kommer att publiceras i tidningen i morgon. Anledningen till fällningen är att Arbetarbladet har skrivit om ett pågående PO-ärende.

I praktiken säger fällningen att det råder yppandeförbud mot pågående PO-utredningar. Det är ett ytterst trångt synsätt ur ett publicistiskt perspektiv. Den fällning, eller klander, som Pressens Opinionsnämnd delgivit i dag är en del i en lång historia.

Allt började med att Arbetarbladet publicerade en intervju med en gruppledare i nazistiska Svenskarnas Parti. Efter avslutad intervju ville gruppledaren som tidigare ställt upp med titel och namn i intervjuer i Arbetarbladet plötsligt att vi inte skulle uppge hans namn.

Efter att vår reporter kontaktat mig, i min roll som ansvarig utgivare, i ärendet kontaktade jag i min tur gruppledaren och upplyste honom om att detta är ett beslut som inte en enskild reporter fattar utan att det är ett utgivarbeslut. Jag berättade för gruppledaren om mitt beslut att uppge hans namn. För mig var det ett självklart beslut.

I det aktuella fallet vill jag betona att gruppledaren inte var en anonym källa, som är skyddad enligt lag. Detta handlade om en intervju med en politisk talesperson i ett specifikt ärende. Eftersom jag och gruppledaren var oense om beslutet att publicera hans namn uppmanade jag honom att anmäla publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO).

Eftersom denna typ av ärenden inte ligger på PO:s bord hamnade ärendet hos PON och därefter hos Justitekanslern (JK), som valde att inleda en förundersökning mot mig i min egenskap av ansvarig utgivare, detta för brott mot tystnadsplikten.

Varken PO eller PON fällde Arbetarbladet för själva namnpubliceringen. Även JK valde att fria när det gäller det misstänkta brottet mot tystnadsplikt.

Trots det fälls nu alltså Arbetarbladet av Pressens Opinionsnämnd. Märkligt nog gör vi det för denna artikel, där vi primärt berättade att JK valt att inleda en förundersökning mot Arbetarbladet. I artikeln om JK-anmälan berättar jag att jag gruppledaren anmält oss till PO:

– Jag rådde honom att göra en anmälan. Han anmälde publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO) som konstaterade att det var helt rätt att skriva hans namn, säger jag i Arbetarbladets artikel.

På så sätt anses Arbetarbladet ha givit offentlighet åt den då ännu inte helt avslutade utredningen.

Den aktuella artikeln var föranledd av att X hade gjort en anmälan till JK. Att en förtroendevald politiker valde att JK-anmäla tidningen hade ett uppenbart allmänintresse. Artikeln hade också en annan viktig poäng, nämligen det faktum att utgivaren hade rått X att vända sig till PO. Det var en viktig signal till läsarna om hur tidningen arbetade, konstaterar Pressens Opinionsnämnd i sitt utlåtande.

Men det faktum att det fanns ett uppenbart allmänintresse räcker inte för PON, som anser att det finns skäl att fälla Arbetarbladet:

Anmälaren överklagade därefter PO:s beslut till PON den 3 april. Opinionsnämnden avgjorde ärendet den 6 maj. Nämnden underströk vad PO anfört om vilka frågor som inte kan hanteras av PO och PON, instämde i PO:s bedömning och fann inte skäl för pressetisk kritik av tidningen. Vid tidpunkten för den nu anmälda artikelns publicering, den 22 april, var således det omskrivna ärendet pågående och ännu inte avgjort av nämnden. Pressens Opinionsnämnd har i ett flertal beslut slagit fast att det inte är förenligt med god publicistisk sed att offentliggöra PO-anmälan under utredningen av ärendet hos PO och PON. Syftet med denna bestämmelse är att skydda anmälare, som inte ska behöva utsättas för oönskad publicitet i anledning av att hen anmält en publicering. Det senaste beslutet i detta ämne gällde offentliggörandet av en PO-anmälan från drottningen. Publiceringen skedde före det att PON hade fattat beslut i ärendet. I det beslutet (PON exp nr 48/2013) står bland annat att läsa: Regeln syftar till att göra det pressetiska systemet förutsägbart för de enskilda personer som vänder sig till systemet för att få upprättelse. I detta fall saknar det därför betydelse vilken roll i offentligheten anmälaren har. Det pressetiska systemets trovärdighet är beroende av att utgivarna inte uppfattar regeln som en rekommendation, utan just som en regel; som en del av systemets grundkonstruktion. Mot denna bakgrund står Arbetarbladets artikel den 22 och 23 april 2014 i strid med god publicistisk sed, skriver Pressens Opinionsnämnd.

Det Pressens Opinionsnämnd syftar på är det som numera kan gå under benämningen Lex Silvia. Drottning Silvia PO-anmälde flera tidningar som publicerade Elisabeth Ohlson Wallins numera rikskända fotomontage där drottningen lyfter en matta för att sopa bort ett hakkors. Fotomontaget publicerades i Expressen, Aftonbladet och Sydsvenskan och i tidsskriften Tiden. PON friade samtliga för själva publiceringen. Däremot fälldes Aftonbladet och Expressen för att de gjort offentlighet av PO-anmälan.

Den gamla ordningen om att tysta ner är otidsenlig. Jag tycker att allmänheten också fortsättningsvis ska åtnjuta anonymitet när den gör en anmälan till Allmänhetens Pressombudsman, men mediekritik från så offentliga personer som kungafamiljen måste få förmedlas, skrev Expressens chefredaktör Thomas Mattsson i sin blogg efter PON:s fällande dom.

Nu går alltså PON på samma linje enligt Lex Silvia när det gäller Arbetarbladet. PON:s synsätt går bara att tolka som att det innebär att det råder yppandeförbud när det gäller pågående ärenden hos PO och hos PON. Det är ett ytterst trångt synsätt.

Det är naturligtvis av yttersta vikt att visa respekt för personer som väljer att PO-anmäla en tidning för en publicering. Men det kan i vissa fall också finnas goda publicistiska skäl till att berätta om en pågående PO-utredning, som till exempel i fallet med drottning Silvia.

I det aktuella fallet med Arbetarbladet berättade jag om PO-anmälan i vår artikel just för att berätta att vi hade uppmanat anmälaren att anmäla oss, precis som PON skriver i sitt beslut om Arbetarbladet: Artikeln hade också en annan viktig poäng, nämligen det faktum att utgivaren hade rått X att vända sig till PO. Trots detta fälls alltså Arbetarbladet. Jag har respekt för fällningen. Arbetarbladet har publicerat klandret från PON med rubriken tydligt placerad i den så kallade toppribban på arbetarbladet.se:s startsida och på väl synlig plats i tidningen. Till de två aktuella artiklar som PON klandrar lämkar vi artikeln om fällningen i PON och uppger tydligt att artiklarna är fällda. På så sätt gör vi vårt.

Jag hoppas nu också att PO och PON fortsätter de diskussioner de förhoppningsvis för internt. För mig är det nämligen uppenbart att det behövs mer flexibilitet i regelsystemet och en mer tydlig diskussion kring hur, varför och på vilket sätt ett pågående PO-ärende omnämns i en publicering. Transparens är en nyckel för ett medias trovärdighet. Därför tror jag att det är viktigt att utgivare fortsätter att föra denna typ av diskussioner oavsett vilka stelbenta regelsystem som PO och PON väljer att göra sina tolkningar efter.

Inlägget publicerades ursprungligen på Daniel Nordströms blogg: blogg.arbetarbladet.se/nordstrom

Daniel Nordström, chefredaktör Arbetarbladet

mvredaktion

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.