Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag28.02.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Debatt: VK:s fastighetsaffär placerar redaktionen i en hopplös klämma

Publicerad: 25 September 2009, 08:53

När det största mediebolaget på orten går ihop med stadens största fastighetsägare och ekonomiska aktör hamnar redaktionen i en svår situation inför sina läsare, skriver Västerbottens-Kurirens tidigare chefredaktör Olof Kleberg.


Ämnen i artikeln:

Västerbottens-Kuriren

Sveriges största fastighetsaffär i år, löd nyheten på ett helt uppslag i Västerbottens-Kuriren lördagen den 19 september. Det gällde 130 000 kvadratmeter kommersiell yta i Umeå till ett marknadsvärde av 1,7 miljarder kronor. De båda parterna ska äga hälften var i ett nybildat fastighetsbolag. De inblandade intervjuades, fastigheterna avbildades, två kommunalråd kommenterade.

Märkligt nog har tidningen ännu när jag skriver detta (fredag den 25 september) inte grävt djupare i denna affär. Vilka var drivkrafterna, vad fick den stora fastighetsägaren att släppa in en helt ny ägare i en del av sitt bestånd? Hade han kapitalproblem? Kanske har det sin förklaring, även om jag ogärna tror det. Den nya ägaren i denna Sveriges största fastighetsaffär är nämligen – Västerbottens-Kuriren AB!

Här föreligger ett riktigt klassiskt problem. Å ena sidan måste varje tidningsföretag i dag se om sitt hus, skaffa sig flera sorters inkomster.

Å den andra bör inte detta ske hur som helt. Som att det stora mediebolaget på orten (som även äger socialdemokratiska Folkbladet, en radiostation och nätsajter) går ihop med stadens största fastighetsägare och ekonomiska aktör, Balticgruppen. Hur ska tidningen inför läsarna i fortsättningen kunna upprätthålla sin trovärdighet, själva grunden för sin existens?

Chefredaktören Sture Bergman försäkrar i VK att det nya ägandet inte påverkar det redaktionella arbetet. ”Vi kommer att jobba precis likadant som förut – bevakningen av Balticgruppen kommer att ske på exakt samma sätt”.

Visst, så är det alldeles klart, utifrån redaktionens perspektiv. Redaktioner anklagas ju överallt då och då för att gå stora krafters ärenden – att vara för undergivna mot storannonsörer, det dominerande partiet, det bästa idrottslaget… Så är det nu ytterst sällan. Men det får inte ens finnas grund till misstanke. Jag kan inte förstå att VK inte genast efter nyheten om ”Sveriges största fastighetsaffär” skyndade sig att redaktionellt gräva i bakgrunden.

Långt värre, rent omdömeslöst, är det att det bolag inom VK-koncernen som äga VK:s del av fastigheterna, döps till Fastighetsbolaget Kuriren AB. Här lyckas alltså bolagsstyrelsen, som fattat beslutet, med just det som den till varje pris borde undvika: att koppla ägandet till tidningsverksamheten.

Detta tyder på det gått för fort. Mycket riktigt intygar VK:s vd Erik Orring i tidningen att ”Det är viktigt att det går snabbt”. I Umeå går det ofta för långsamt, menar han.

Men det är avgörande för en tidnings trovärdighet att affärer också går rätt till. Fanns det inte andra möjligheter för VK att skapa en säkrare ekonomisk plattform? Företaget hade kunnat köpa fastigheter på egen hand – det hade inte väckt misstankar om olämpligt beroende. Kanske hade man kunnat samäga med Balticgruppen i ett speciellt intressebolag, utanför tidningskoncernen men med möjlighet att överföra vinster till koncernen?

Sånt hinner man nog inte med om det ska gå snabbt.

Det finns goda skäl för denna fastighetsaffär, det inser jag också. Den ger tidningskoncernen större stadga i en brydsam tid. Den ger troligen också möjlighet för VK att fortsätta att stå fri och hålla undan storköpare på tidningsmarknaden som Mittmediakoncernen, Stampen eller Norrköpings Tidningar.

Facklubbarna på tidningen har ställt sig bakom affären. Man ser till chansen att få behålla jobben. Och för staden är det utmärkt att lokalt kapital stannar och investerar på orten. Det finns alltför många exempel på att kapitalet har flytt Norrland och att besluten tas långt från verksamheten: Volvo Lastvagnar, Boliden, Modo…

Men mot detta står tidningens viktigaste tillgång: trovärdigheten gentemot läsarna. Det räcker inte med redaktionella deklarationer, risken är att läsarna ändå misstror.

Om tidningen INTE GRANSKAR och gräver i Balticgruppens många affärer, uppstår frågan: varför? Även om det inte finns någon anledning till granskning finns misstanken där.

Om tidningen däremot skriver POSITIVT om Balticgruppens intressanta projekt för att tex stärka kopplingen universitet-näringsliv, får tidningen svårt att skaka av sig anklagelsen: visst ja, det ekonomiska intresset talar…

Redaktionen hamnar i en hopplös klämma.

Så går det när ekonomiska överväganden tar över. Jag är övertygad om det gått att lösa bättre. Med strängare direktiv från ägarna (en stiftelse), mer genomtänkt uppläggning och utan sammanblandning av tidning och fastighetsbolag.

Fusionen av ekonomisk styrka och mediestyrka är inte bra, vare sig i Umeå eller någon annanstans. I Sverige, i USA – eller i Ryssland.

Jag erinrar mig slutklämmen i den artikel i VK 1914 som ledde till att chefredaktören Gustav Rosén dömdes till tre månaders fängelse, en liten enspaltare som anklagade stadens stadsfiskal för att ha tagit muta. I dag gäller det inte muta utan sammanblandning.

”Detta inträffade inte i Ryssland, där rättvisan lär vara lite si och så. Utan i Norrland. I en stad som är vida känd.”

Exemplet från Umeå borde bli en varning för tidningar på andra håll i Sverige.

OLOF KLEBERG Chefredaktör på VK 1986-2001 som skriver detta med tungt hjärta men starkt engagemang

Olof Kleberg

mvredaktion

Ämnen i artikeln:

Västerbottens-Kuriren

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.