Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag25.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

De utmanar Mubaraks monopol

Publicerad: 31 Januari 2011, 12:16

I Egypten har den hårdföra regimen och de hårdnackade publicisterna förlorat kontakten med varandra. Positionerna är låsta och situationen liknas vid en tidsinställd bomb där någon måste klippa av rätt kabel.


Artikeln publicerades ursprungligen i juni 2008. Ibrahim Eissa avskedades inför parlamentsvalet i november av tidningens nya ägare.

Mellan 1993 och 2003 kritiserades president Hosni Mubarak två gånger i media. Nu hånas han dagligen i den egyptiska pressen.

Men han menar fortfarande att tidningarnas uppgift är att publicera en bild av honom på ett vetefält när det är brödupplopp på gatorna, säger affärsmannen Hisham Kassem.

Personligen tror jag att statspressen finns kvar enbart för att Mubarak inte vill vakna upp på morgonen och se sig attackerad i varenda tidning.

Hisham Kassem startade Egyptens största oberoende dagstidning Al-Masry Al-Youm för fyra år sedan. Medievärlden träffar honom i hans lägenhet i centrala Kairo där han sitter i en stor soffa med en laptop framför sig och planerar sin nästa tidning. Han är en bister man med grå mustascher och han pratar med kraft bakom varje ord.

Tekniken besegrar dem. Det finns en generation redaktörer som inte kommer att backa, och det finns dessa väldigt imponerande ungar på internet. Men det här är en die hard militärregim som inte kommer att bli politisk efter 27 år vid makten. Mubarak vet hur man styr landet som en flygflottilj, för han är en riktig general. Han förstår inte hur soldater kan kritisera officerare, det är hans inställning till det fria ordet.

Regimen började tillåta kritiska dagstidningar inför valet 2005 när USA och EU tryckte på för reformer. Då återuppstod bland annat den förbjudna tidningen Al-Dastour som nu spränger alla gränser i sin sarkastiska kritik av presidenten.

Påtryckningarna från USA upphörde dock tvärt när Hamas vann valet i Palestina 2006 och nu gör regimen allt för att stänga den dörr som öppnades. Problemet är att de redaktörer som flyttade fram positionerna under internationellt gynnsamma förhållanden vägrar kliva tillbaka nu.

Att vänta på domar är det värsta med mitt yrke, det är värre än att vänta utanför ett operationsrum, säger han.

Ibrahim Eissa, för tillfället fri mot borgen, har ett öppet ansikte och är översvallande munter. Han är ganska nöjd med sig själv, och det har han anledning att vara. Hans vassa penna har gett honom respekt hos den stora majoriteten egyptier.

Du kan kalla journalisterna som skriver fritt för modiga, dumma, eller galna, vilket du vill, men de gör det inte för att de är säkert, de gör det på egen risk. Den väg jag valt har ingen återvändo, jag fortsätter tills de stoppar mig. Det här är som en tidsinställd bomb där någon måste klippa av rätt kabel, säger han.

Al-Dastours redaktion består av mindre rum i nedgångna kontorslokaler, dåligt anpassade för en redaktion. Tidningen har knappa resurser, få vågar annonsera av rädsla för repressalier. Staten kontrollerar tryck och distribution så Al-Dustour får åka tåg medan de statliga tidningarna flyger. Det innebär tidig pressläggning, leveranser sen eftermiddag i övre Nilen, mystiska stopp och förstörd upplaga.

Affärsmannen Hisham Kassem tycker att infrastrukturen är det största problemet för den oberoende pressen, och han har en dröm:

Jag vill bygga ett hus med tryckpress, distribution och all annan service, där tidningar kan hyra in sig. När det statliga tidningshuset försvinner måste vi ha ett alternativ, säger han.

Trots tung statlig subventionering och rabatterade tidningar dyker upplagan för den statsägda pressen. Den politiska partipressen minskar stadigt och islamisterna har inte haft någon större framgång, varken på nätet eller i tryckt form.

Deras tidningar är så tråkiga att inte ens islamisterna själva vill läsa dem, säger Hisham Kassem.

På tre år har den oberoende, privata pressen ökat sin marknadsandel från 3-4 procent till 25 procent, enligt Hisham Kassem. Själv planerar han nu en ny privat dagstidning.

Jag bygger en innehållsfabrik. Nyheterna går ut som sms, leder in till webben och sedan till en fördjupning på papper dagen efter.

Hisham Kassem tror att när Mubarak är död kommer statspressen att försvinna inom sex månader eftersom det dröjer flera år innan tidningarna intar personliga positioner mot en nyledare.

För att få en vital tidningsmarknad måste den totala upplagan öka från dagens en miljon till 3 4 miljoner, enligt Hisham Kassem. Han tror att det skulle ta fem år av riktad marknadsföring mot den yngre generationen att nå dit. 60 procent av egyptierna är under 25 och det är väldigt lite analfabetism i den gruppen jämfört med de äldre.

Det här är ett av dessa märkliga ögonblick där det är svårt att veta framtiden. Jag tvivlar inte på att det finns en framtid för oberoende media, och att den ligger i att skapa nya läsare i den yngre generationen. Frågan är hur många personer ska kastas i fängelse på vägen, och hur många tidningar som ska stängas.

Egyptens mest stridbara chefredaktör avskedad

Axel Andén

axel.anden@almatalent.se

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.