Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag27.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Därför kritiseras fredspristagaren Liu Xiaobo

Den kinesiska Nobelpristagaren Liu Xiaobo är ett offer för den kinesiska regimen. Men i stället för att lamslås av bilden av en fängslad hjälte är det viktigt att fortsätta diskutera Kinas väg mot en demokratisering. Ulrika K Engström har tittat på den kritik som finns mot Liu Xiaobo.

Publicerad: 9 December 2010, 09:15

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Inför Nobelfesten på fredag har bilderna flimrat förbi många gånger. Det är Liu Xiaobos ljusbruna kashmirtröja, de lite ledsna ögonen och tänder färgade av många års rökning och tedrickande. Han sitter vid sitt skrivbord. Tänker, ringer ett samtal, redigerar en artikel kanske om Kinas demokratisering för publicering på sajten Demokratiska Kina. Och varje gång jag ser dem så känns det som jag just tagit en stor klunk sorg.

När en hjälte straffas blir känslan av omänsklig grymhet starkare. Avskyn blir större; elva år i fängelse för yttrandefriheten, föreningsfrihet och andra rättigheter som vi tar för självklara.

Samtidigt är det lätt att glömma att även hjältar har fel och brister. I fallet med Liu Xiaobo är det något som blivit tydligt i och med avsaknaden av debatt kring vad det är han faktiskt står för. I själva verket är den väg för Kinas demokratisering som han och de andra bakom Charta 08 väldigt omdiskuterad.

Kritiken mot Liu Xiaobo handlar om vilken väg de kinesiska dissidenterna tycker att Kina ska gå genom samarbete med regimen eller öppet motstånd och upplösning av kommunistpartiet och kanske hela Kina? Lite enkelt förklarat kan man dela in det i två falanger; en som är för ett motstånd mot den kinesiska regimen, en som är för en demokratisering genom samarbete. Diskussionen går tillbaka till den debatt som följde efter att manifestet Charta 08 publicerades 2008, där Charta 08 symboliserade falangen för samarbete.

Charta 08 innehåller 19 krav för att förbättra de mänskliga rättigheterna i Kina, inklusive ett oberoende rättssystem, yttrandefrihet, föreningsfrihet och avskaffande av enpartistyret. Men frågan är: kan den kinesiska regeringen reformera sig själva eller krävs det att den kommunistiska regimen avsätts?

Kritikerna menar att Charta 08 inte är tillräckligt radikalt. Lite tillspetsat kan man säga att de menar att Charta 08 anklagas för att vara ett mesigt reformförlag riktat direkt till kommunistpartiet, om hur de kan göra politisk reform och ändå behålla makten.

Förlagan Charta 77 gjorde att Tjeckoslovakien delades, men så långt vill inte Charta 08 gå. Här föreslås ett federalt system utan att Kina som det ser ut i dag ska upplösas, trots att minoriteter som uigurer och tibetaner hellre vill bli självständiga.

En annan mer konspirationsteoretisk idé går ut på att det egentligen är USA som står bakom samarbetsfalangen, eftersom de inte vill se ett splittrat Kina i politiskt kaos. Likt andra dissidenter som har svårt att få jobb i Kina, har Liu Xiaobo lyft en amerikansk lön de senaste åren. Liu Xiaobo var redaktör för webbtidningen Demokratiska Kina som finansieras av den amerikanska ideella organisationen (NED) National Endowment for Democracy, fram till dess att han arresterades 2008.

Kritiken handlar också om massakern på Himmelska Fridens Torg 1989 och Liu Xiaobos roll där: Under de sista dagarna för studentrevolutionen hade många studenter lämnat torget. Liu Xiaobo var en av initiativtagarna till en hungerstrejk som lockade tillbaka vissa studenter. Detta gjorde honom till en nyckelfigur, men kan också ha fört med sig att fler studenter dog, menar kritikerna.

Något som också har påverkat synen på just Liu Xiaobo var att han efter händelsen på Himmelska Fridens Torg tvingades till självkritik i tv-sändningar. Efter studentrevolutionen skrev dessutom Liu Xiaobo boken The Monologues of a Doomsdays Survivor, en självbiografi där han erkände misstag han gjort och där han kritiserade studentrörelsen.

Så vilken Nobelpristagare hade vi sett om motståndsfalangen hade fått bestämma? Kanske den betydligt mer okända Wang Bingzhang, som bland annat varit med och grundat två oppositionspartier och fått livstids fängelse för att ha gjort det. Men det är kanske inte så konstigt att Nobelkommittén inte valde honom. Den stora skillnaden mellan Liu Xiaobo och Wang Bingzhang är att är att förutom att den senare vill upplösa kommunistpartiet, så är han också mer positiv till att använda militära medel.

Samarbetsfalangen är ett pragmatiskt alternativ som utgår från dagens faktiska situation i Kina det är svårt att se att världen skulle tjäna på ett Kina i kaos, söndrat av stadskupper. Samtidigt undrar jag till vilket pris kommer samarbetet ske? Och hur lång tid kommer det ta?

På fredag går mina tankar till Liu Xiaobo, till hans fru Liu Xia, och till alla andra som förföljs i Kina. Men samtidigt känns det extra viktigt att hålla huvudet kallt, inte drabbas av endimensionell sorgkoma, utan fortsätta diskussionen om Kinas väg mot ökad yttrandefrihet och demokrati.

Ulrika K Engström är verksamhetsledare för Mediekompass. Mediekompass hette tidigare Tidningen i Skolan. Vi hjälper alla lärare, i alla ämnen med nyheter och värdegrundsfrågor i undervisningen. Få lektionstips varje vecka! http://www.mediekompass.se/iskolan/nyhetsbrev

Ulrika K Engström, verksamhetsledare för Mediekompass

Axel Andén

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.