Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag29.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Bonnierjournalister skriver bitsk roman om livet på tidskrifterna

Publicerad: 22 Januari 2019, 08:00

Gertrud Dahlberg, Annika Bergson. Fotograf: Magnus Liam Karlsson

"Sista ordet" är en kul satir om livet på en modetidning, men också en bitsk nyckelroman om problem på Bonnier Magazines & Brands. Inläsare av ljudboken är Amelia Adamo, styrelseledamot i förlaget. Medievärldens Leif Holmkvist har lyssnat på boken och intervjuat Amelia Adamo.


Ämnen i artikeln:

Amelia Adamo

I dag släpper Bonnier Bookery ”Sista ordet” av Annika Bergson, mångårig kulturredaktör på Damernas Värld, och Gertrud Dahlberg, frilans med lång erfarenhet av Bonnier Tidskrifter (numera Bonnier Magazines & Brands).

Det är en underhållande bok om fåfängans marknad och tidskrifter under press i digitaliseringens tid. Den har sin tydliga parallell i Bonniers tidskrifters svårigheter att tjäna pengar i den digitala världen och de befängda idéer och sparförslag som ledningen kastat fram. Läst som nyckelroman är det lätt att känna igen personer ur ägarfamiljen och förlaget.

Men det är också en berättelse om missbruk av sex, sprit och shopping, samt om djurrättsaktivism och trafficking. Grundintrigen om mediemogulen som försvann och chefredaktörens dunkla affärer i Tallin når väl inte Le Carré-klass, men det är en rasande rolig historia.

Bonnier Bookery har lyckats anlita en inläsare av ljudboken som kan mer än alla andra om just tidskriftbranschen: Amelia Adamo, som dessutom sitter i styrelsen för Bonnier Magazines & Brands och är delansvarig för förlagets problem:

– Först sade jag lite blygsamt att jag inte är någon inläsare, förklarar Amelia Adamo. Men när jag läst manus tyckte jag att det var alldeles för roligt för att inte läsa in. Det var ett nöje, eftersom jag själv varit mitt i den här förvandlingen och hört oerhört mycket ”corporate bullshit”.

Men du är väl själv ansvarig för en del av eländet de driver med?

– Ja delvis, styrelsen har ett visst ansvar. Men jag tycker att jag har varit tydlig mot såväl styrelsen som koncernchefen och ägarna om att de i ivern att genomföra digitaliseringen försummat print. Men jag har inte gjort någon kabinettsfråga av det. Och när det kommer till den operativa driften har jag inte suttit i förlagets ledningsgrupp på två år. Jag frilansar bara lite åt förlaget.

2018 blev ett sorgligt år för Bonniers tidskrifter.

– Ja, men det är alltid lätt att kritisera efteråt. Jag tror inte att jag är ensam om att tycka att det är svårt att förstå takten och innebörden i den tekniska utvecklingen och vad det kan komma att betyda för affärerna. Jag insåg rätt sent hur viktiga influensers skulle bli och hur viktigt Snapchat var för vissa målgrupper. Medan däremot M magasin lyckades med resor och kringaffärer, men inte alls digitalt. Det skiljer mellan olika titlar och målgrupper.

Är ni inte väldigt taskiga mot vissa nyckelpersoner som man tycker sig känna igen?

– Det får väl i så fall författarna stå för. Men nej, jag tycker inte det. Kanske du och jag kan känna igen vissa personer, men oftast har författarna nog plockat drag lite här och där.

Ser du en risk att bli utfrusen på nästa styrelsemöte?

– Haha, det får jag väl ta i så fall. De vet nog att vi journalister är rätt otrogna och vill vara obundna. Men de får väl plocka bort mig i så fall. Bonnier har varit en underbar arbetsplats för att de tålt kritik och haft högt i tak. Med sådana ägare är man inte rädd att säga sin mening. Styret på senare tid med alla sina mallar och vertikaler är inte lika inspirerande.

Leif Holmkvist

mvredaktion

Ämnen i artikeln:

Amelia Adamo

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.