Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag03.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Attackerar hovbevakningen

Publicerad: 8 Mars 2009, 08:22

Hovjournalistik finns inte längre. Det menar före detta hovreportern Daniel Nyhlén som under ett antal år följde kungafamiljen över hela världen för Aftonbladets räkning.


Ämnen i artikeln:

Daniel Nyhlén

Det blev en del diskussion kring GP:s bild av Daniel Westling när han hivade upp byxorna efter presskonferensen. Vad är din kommentar?
– Den bilden har tagits tidigare. Och det är viktigt att ha en sådan diskussion. Han är helt enkelt inte bekväm i outfitten. Är presstränad men inte playern, så det här och liknande representativa misstag kommer att hända flera gånger en tid framöver.

Hur började du som hov- och kändisjournalist och hur länge höll du på?
– Från att ha varit allmänreporter i stort sett kom jag till Svensk Damtidning och därifrån värvades jag 2002 till Aftonbladet för att matcha Johan T Lindwall på Expressen. Jag höll väl på i sammanlagt sju, åtta år.

Skilde sig din hovjournalistik från andras?
– Jag gick in ganska naiv men också nydanande och med en fräsch attityd. Andra hade jobbat länge och hade en fast tanke och  syn på monarkin. Rojalister in i märgen.

Är du  inte rojalist, menar du?

– Jo, jag  är för kungahuset. Tycker att det gör ett bra pr-jobb. Victoria är bländande.

Berätta mer om hur din journalistik skilde sig från andras?
– Jag kom in i en tid då kungabarnen skaffade pojk- och flickvänner och det började skrivas om det. Det var ju lite ovanligt att  Aftonbladet, som inte tidigare haft en intensiv hovbevakning, satsade på det, men det gick ju att kränga lösnummer på.
– Det jag gjorde var att möta dem rakt och ärligt. Hårdare och mer okonventionellt. Inget svassande, trams och ljug. Jag ville skriva så sant som det bara gick och jag vet att det uppskattades.
– Man måste ha ett seriöst anslag även om det handlar om att sälja lösnummer.

Gillades det verkligen av kungafamiljen?
– Det var ju lite tufft för den när jag gjorde artiklar om att kungabarnen fick gratis kläder och blev bjudna på sprit av krögare. Och kyssbilden, den från 2002, tyckte hovet inte om.
Hur visar hovet sitt missnöje om en reporter skrivit misshagligt?
– Det kunde komma en pik vid någon presskonferens eller så. Något offentligt avstånds- tagande gick inte.

Kunde du skapa en relation till dem som skulle bevakas? Hörde hovet av sig?

– Man satt i telefon med hovets informationsavdelning flera gånger i veckan, men det var alltid man själv som ringde. Och på resor träffade man dem. Som hovreporter på Aftonbladet var jag i världens alla hörn.

Vad tycker du om hovets presstjänst?
– Den gör ett ganska hyfsat jobb, tycker jag. Och maken till proffs som Elisabeth Tarras-Wahlberg (arbetade i olika befattningar med press- och informationsfrågor vid hovet från 1976 till 2004) har sällan skådats. Hon förstår medier och journalisters problem och är briljant på att knyta kontakter.

Hade du också, som Johan T Lindwall brukar skriva ”små spioner” som rapporterade till dig?
– Nej det finns andra sätt att kommunicera och att känna in. Man pratade off the record under resor till exempel. Och jag kände och känner många i bekantskapskretsen.
– Att vara hovreporter är ett av det svåraste journalistiska jobben. Att bevaka en publik familj som omges av hysch-hysch och som egentligen inte vill vara offentlig.

Tror du att kungafamiljen läste vad du skrev?
– En gång i Berlin frågade jag Victoria om hon läste allt som skrevs om henne och hon svarade, inte allt, men mycket. Hon var så pass van vid mediebilden av sig själv att det inte var någon stor grej för henne.

Finns det en gräns för vad man kan skriva.
– Ja, definitivt, men den är inte generell utan ser olika ut från fall till fall. Den svenska pressen är väldigt snäll. Ingen skriver mer än med små antydningar om Silvias plastikkirurgi, inte heller om kungliga skandaler. Den brittiska pressen är mycket tuffare. I England är ju kungahuset en institution. Här i Sverige är det inte slott och fasanjakter. Klyftorna är inte jättelika. Vårt kungahus vill vara mera Svensson.

Är det något du skulle vilja ändra på när det gäller relationen medierna – hovet?
– Ja, det är synd att korrespondensen in och ut från hovet inte är offentlig. Det skulle ge större insyn.

Hur ser hovjournalistiken ut i dag?
– Det som hänt sedan jag slutade är att kungabevakningen upphört. Det är mest spekulationer och inga direkta ingångar till familjen. Dagens journalister är intresserade av Victoria, Madeleine, Carl Philip och Daniel som personer. Jag var fascinerad av bojorna och rampljuset. Av detta att vara ung och befinna sig i fasta roller. Det var intressant i ett socialt perspektiv.
– Aftonbladet var bra på kändisjournalistik och jag har alltid hävdat att det är lika viktigt att bevaka celebriteter som annat. Men numera görs inga ögonbrynshöjande löp på kändisar. Men det är klart, ska man göra en Klickbilaga i veckan så finns inte tid, pengar, kraft och energi att göra annat.

Och som avslutning, har du någon passande anekdot från din tid på Bladet?
– Jag lyckades få reda på vad kungen skulle ge drottningen i 60-årspresent och hon läste om det i tidningen innan hon öppnade paketet.

Ämnen i artikeln:

Daniel Nyhlén

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.