Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag01.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Att inte länka är också att ta ansvar

Med nya tjänster kan man länka utan att ge ursprungssajten trafik. Joakim Jardenberg tycker att det kan vara befogat för den som vill kritisera en artikel.

Publicerad: 29 Mars 2016, 11:34

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


unvis.it är en tjänst (bland många liknande) som gör att man kan länka till ett innehåll på nätet utan att ge ursprungssajten trafik, annonsvisningar, googlekraft, eller bidra till dess direkta spridning i en positiv bemärkelse.

Det händer att använder jag den tjänsten för att diskutera smuts som pressmeddelande från SD eller artiklar på avpixlat och ibland använder jag den för att diskutera publiceringar hos de mer etablerade medierna. Det uppskattas inte, eller vill inte förstås, av alla

Men det handlar så klart varken om att jag är elak eller dum. Det handlar inte heller om att jag vill skada mediehusen. Det handlar inte om att jag gör det här utan urskiljning, eller varje gång jag länkar. På totalen har säkert Sydsvenskan fått långt fler vanliga länkar från mig, i jämförelse med mina unvisit-länkar. Jag väljer mina tillfällen med omsorg, för det det handlar om principer. Och de kan paketeras i mitt gamla be honest and do good shit.

Den första principen handlar om att ärligt och öppet ta mig rätten att diskutera mediernas publiceringar. Inte bara de som sker i fulmedierna, utan också de traditionella mediernas journalistik. Att faktiskt stå upp för vad jag tycker, och försöka göra det så rakt som möjligt, oavsett gamla vänskapsband. Jag menar att man måste kunna skilja på sak och person i de här diskussionerna. Det brukar uppskattas av många men inte alla.

Den andra principen handlar om att inte göra, eller ens stödja sådant som är dåligt. Vad som är bra och dåligt kan alltid diskuteras, och jag kan bara utgå från min egen uppfattning i sak. Men på ett konceptuellt plan borde alla kunna bli överens om en sak: när jag vill anklaga en artikel för att vara ett illa genomfört journalistiskt hantverk, och tillika ett klickbete då kan det inte vara rätt att länka till den artikeln. En länk är ju (i allt som går att mäta) en positiv möjlighet för den som får den. Som sagt, länken ger ursprungssajten trafik, annonsvisningar, googlekraft, och bidrar till dess direkta spridning.

Låt oss titta på alternativen. Vad annars kan jag göra?

- Jag kan naturligtvis avstå från att diskutera överhuvudtaget. Men eftersom jag delar de traditionella mediernas uppfattning om att de är viktiga för det demokratiska samtalet vore det oansvarigt av mig att inte försöka föra samtalet. Jag säger därmed inget alls om mitt rätt eller fel, och definitivt inget om mitt inflytande i debatten. Jag vet att jag lika gärna kan ha rätt som fel, och att min påverkan är på marginalen om alls. Men det är ju en annan sak än att hålla käft.
- Jag kan självklart prata om publiceringen utan att länka alls. Men det känns väl dumt?
- Jag kan luta mig mot det pressetiska systemet och anmäla publiceringen. Det har hänt, men kommer nog aldrig hända igen. Därtill är processen med PO alldeles för omständlig och långsam. Men framför allt är det massor med vardagliga publiceringar som kan vara fel och oetiska utan att för den saken skull ens komma i närheten av att höjdmässigt vara en PO-anmälan. De förtjänar ändå att kunna debatteras.
- Jag kan diskutera publiceringen och länka direkt till den. Men då ger jag också ett godkännande av, och riskerar förstärka, det jag i själva verket vill motverka. Hur ska jag kunna kritisera en rubrik för att vara ett klickbete och samtidigt länka till den. Jag har ju trots allt nästan 30 000 följare på twitter, och så sent som för en vecka sedan delades en av mina poster på Facebook vidare av 313 andra personer. Jag tycker att jag har ett ansvar som är lite större än att göra annonssäljarna på HD-Sydsvenskan nöjda.

Inget av de alternativen känns speciellt tilltalande, faktiskt. Alltså väljer jag en annan väg, och använder ett verktyg som ger mig underlag för diskussionen, utan baksidorna med en direktlänk. Det är mitt val, och jag tycker jag står på stadig grund i resonemanget som leder mig hit.

Men varför inte vända på steken. Låt oss istället prata om vilken roll en tjänst som unvis.it faktiskt kan spela i mediedebatten. Eller kanske diskutera själva länkandet, eller som så ofta i tradmedia icke-länkandet. Det kanske rent av är så att HD-Sydsvenskan borde använda sig av sådana här tjänster när man skriver om sådant som man är kritisk till. Vore inte det en mer spännande utveckling än att trött sucka över mina enstaka unvisit-länkar?

Inlägget publicerades ursprungligen på jardenberg.se.

Följ även diskussionen på Facebook på Joakim Jardenbergs sida och i Journalistbubblan.

Joakim Jardenberg

Axel Andén

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.