Få hela storyn
Starta din prenumeration
Medievärldens arkiv
Publicerad: 19 Oktober 2009, 09:59
Jan Helins beslut att publicera Jimmie Åkessons debattartikel är ur publicistisk synvinkel riktigt. Men jag undrar över de överdimensionerade hängslena och livremmen.
Dagens Aftonbladet brakar loss med ett fördömande av debattartikeln över 6:an-7:an, och på 8:an-9:an motiverar Jan Helin sitt beslut. Där finns också fyra juristers analys av om det rör sig om hets mot folkgrupp eller inte.
Debattartikeln i sig dyker upp först på sidan 24, efter Sportbladet och en annonsbilaga.
På nätet blir publiceringarna långt rimligare eftersom orsak – debattartikeln – inte trängs undan av verkan, reaktioner och motivering.
Argument borde stå för sig själva. Jimmie Åkessons debattartikel far som en galen vagn från det ena diket till det andra, sant blandas med hårdvinklat och osant. Deträcker långt med att publicera den för att få en livlig debatt, det visar kommentarfloden på nätet.
Och varför frågan till juristerna? I ett tryckfrihetsmål är det en jury som friar eller fäller. Presumtionen är att man ska fria.
Det blir en underlig effekt med smak av självcensur när Jan Helin frågar sin egen jurist om hans syn på texten – och av trots när han ändå publicerar. Hur i hela fridens namn ser försvaret ut om JK skulle åtala?
En utgivare svarar för sin publicering inför domstol, och bara där. Dagens förprövning i Aftonbladet är underlig.
mvredaktion