Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag27.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Ahlberg/fredag: Var blev Janne Josefsson av?

Publicerad: 12 April 2008, 06:17

Med brallorna nere och handen i syltburken illustrerar en tecknad makthavare tidningen Journalistens stora artikel i senaste numret om hur granskade - personer, myndigheter och organisationer - kan slå tillbaka och göra livet besvärligt för granskarna. Jag rodnar när jag läser artikeln - och jag saknar fallet Janne Josefsson, och andra makthavare i texten.


Journalisten har gjort en fyllig genomgång av hur och med vilka medel granskade makthavare kan reagera på granskning och avslöjanden. Motmedlen listas, utifrån intervjuer med kända granskare.

Jag läser reportaget och blir allt allt mer generad.
Det innehåller en del kyliga analyser och råd, till exempel av Gunnar Lindkvist.
Men publiceringarna problematiseras eller analyseras inte. Och inte en enda av de makthavare som tas som exempel är intervjuade – varför gjorde de som de gjorde, hur ser de på granskningen, hur ser de på motmedlen de använde, vilka resurser har de, med mera.

Ett axiom i genomgången är att granskarna har rätt.

Och det gnälls. Alla dessa reaktioner kostar på, folk är oroliga och ringer inför publiceringen, folk hotar med rättsliga efterspel, folk är kritiska mot arbetsmetoderna, folk ringer till chefer för att säga sin mening och trycka på, folk till och med rättar till felen som granskningen avslöjar före publicering?
”Det skapade massor med merarbete för reportrarna” skriver Pär Jansson.

Och i efterhand kan de få för sig att anmäla till PO och Granskningsnämnden, eller ifrågasätta och svara?

Milda makter, var kommer den ifrån, uppfattningen att journalistik ska vara enkel och befriad från reaktioner?

Artikeln andas inbilskt och distanslöst kameraderei, den är ett övertydligt exempel på journalister som ser sig själva lyfta över samhället i övrigt, untouchables.

Givetvis var inte Janne Josefsson-fallet med, ett av de senaste och mest tydliga på hur makten slår tillbaka vid en granskning.

Av det finns mycket att lära.

Grävtidningen och tidigare grävföreningens boktidning Scoop har granskat Kalibers arbete och Uppdrag gransknings kultur. Janne Josefsson var berörd/omskriven i båda fallen och utdelade stenhård kritik på DN debatt den 2 april.
”Vad som gör hela artikeln så provocerande är att den är ett hopkok på fullständigt obelagda påståenden som dessutom får stå oemotsagda. Vad än värre är: reportern var aldrig intresserad av att kontrollera historierna. ”, skrev han bland annat om Scoopartikeln.

Bit för bit:

1) Det fanns fel i artiklarna, reportrarna hade slarvat och tagit innersvängar. Det är inte bra, självklart inte, men det är vanligt, till och med huvudregel att något blir fel. Helheten kan vara rätt, men detaljer fel.

2) Janne Josefsson har mycket stor informell makt, inte minst medialt. Han fick tillgång till DN debatt för sitt motangrepp på granskarna – vilket är få makthavare förunnat: den elit Mats Bergstrand godkänner.

3) I artikeln dissekerar Janne Josefsson först felen, sedan slår han betydligt högre upp, mot föreningen som han anser borde läggas ner om inte frågan diskuteras på grävseminariet.
Han – den angripne makthavaren – väljer arena för uppföljningen, där han vet att han kommer att göra bra ifrån sig och huvudsakligen är bland människor som beundrar honom.

4) Och naturligtvis blir det så, programmet ändrades hastigt, under grävseminariet som pågår just nu kommer Janne Josefsson att intervjuas av en av branschens andra tungviktare, Martin Jönsson, och sedan blir det diskussion.

Är det fel att låta kritikern Janne Josefsson komma till tals, trots att han är en formidabel makthavare? Är det fel av föreningen Grävande journalister att generöst låta makthavaren beordra fram ett ändrat program?

Nej, det finns mycket att lära av hans reaktion och kritik mot misstag och dåligt genomfört arbete.

Det är överhuvudtaget intressant och viktigt att lyssna på dem vi granskar, att ta deras reaktioner på allvar, fundera över vad som gick fel och försvara det som var rätt.

Det är jobbigt, det kräver både empati och klarsyn, för att se vad som är rimligt.

Men, det är skräp med journalistik och journalister som kräver att få ha det bekvämt.

mvredaktion

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.