Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag19.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Ahlberg/fredag: Därför vinner polischefen på att vara anonym

Publicerad: 19 Januari 2009, 05:47

Eva Lindberg är närpolischef i Timrå. Den 30 december intervjuades hon av tidningen Dagbladet om en vådaskjutning: en 16-åring hade råkat skjuta sin far i magen när de tränade skidskytte. Eva Lindberg berättade för reportern vad polisen visste om det som hänt, att det handlade om en olycka.


För det hon sagt till tidningen polisanmäldes Eva Lindberg, och ärendet skickades till justitiekanslern.

JK konstaterar att de brott det kan handla om är förtal eller tjänstefel. För tryck- och yttrandefrihetsbrott svarar den ansvarige utgivaren. Den som intervjuats eller lämnat ett meddelande omfattas normalt av meddelarfriheten.

Men i det här fallet är inte Eva Lindberg en meddelare, utan uttalar sig för myndigheten, kommer JK fram till. Ingen meddelarfrihet alltså. Och hon får svara för uppgifterna enligt vanlig lag.

JK gör också en bedömning om det Eva Lindberg sagt är brottsligt och därför tjänstefel, och det är det inte. Ärendet är därmed avslutat.

Men saken är inte utan praktiska komplikationer, för öppenheten och journalistiken.

Om Eva Lindberg hade sagt till Dagbladets reporter att hon ville vara anonym, så hade samma publicerade uppgifter omfattats av meddelarfrihet och meddelarskydd. Eva Lindberg hade upphört att vara myndighet.

Signalen till offentliganställda i ansvarig ställning blir att det är en poäng att begära anonymitet. Annars kan du få tråkigheter.

För medierna kan det få effekten att myndighetspersoner vägrar uttala sig, eller om man uttalar sig begär att få kontroll över citaten, ”annars kan jag få en anmälan på halsen”. Ansvaret för det som publiceras blir inte strikt en fråga för ansvarige utgivaren, eftersom det kan användas i en anklagelse mot den intervjuade myndighetsanställde.

Poängen är inte att myndighetspersoner ska kunna undgå ansvar när det är uppenbart att de uttalar sig för myndighetens räkning, till exempel vid en presskonferens. Ledande personer i offentligverksamhet – som till exempel en minister – lever också med att man så gott som alltid är synonym med myndigheten.

Men för hundratusentals chefer på mellannivå i olika myndigheter kan osäkerheten vara så stor att man tar det säkra för det osäkra för att undgå anmälan, prövning och annat obehag.

För att ta ett exempel:

Hälsovårdsmyndigheten i en stad gör en inspektionsrunda på restaurangerna. Tidningen begär ut protokollen och vill ha en kommentar av hälsovårdsinspektören om de värsta syndarna.

Svarar hon som vid en normal intervju talar hon för myndigheten och riskerar att få stå till svars för tjänstefel om någon uppgift är felaktig och det uppstår ekonomisk skada .

Begär hon att vara anonym är hon en meddelare och skyddad.

Risken är att vi får mer tystnad och mer anonymt.

Det är en väsentlig skillnad på:

”Olssons krog hade råttlort i svalen, säger hälsovårdsinspektör Kerstin Nilsson”, och ”Olssons krog hade råttlort i svalen, säger en anonym källa på kommunkontoret”.

mvredaktion

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.