Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Affärspressens ansvar för bluffnyheten

Hur kunde ett illa skrivet pressmeddelande kablas ut till affärspressens läsare utan någon som helst kontroll, skriver Per Agerman, chefredaktör på Realtid.

Publicerad: 15 Oktober 2013, 06:16

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


I efterdyningarna av budbluffen på Fingerprint Cards har mediernas kritik varit hård mot Cision som distribuerade det falska pressmeddelandet och Stockholmsbörsen som lät handeln fortsätta trots oklart informationsläge och kursrusning.

Dagens Industris ledarskribent Tobias Wikström kommenterar så här i lördagens tidning:

Man tror inte att det är sant. Hur kan det vara möjligt att bara sända ett illa skrivet pressmeddelande till informationsföretaget Cision om ett 4-miljardersbud på ett börsbolag och så kablas det ut till marknaden utan någon som helst kontroll?

Krönikören Ulf Petersson dundrar vidare några sidor senare i samma tidning:

Att budbluffskuppen mot Fingerprint Cards gick att genomföra är en av de största skandalerna på Stockholmsbörsen i modern tid. Det är flera ‘professionella’ aktörer, som vi som sitter nära aktiemarknaden har litat på fullständigt, vars förtroende har fått sig en dundersmäll.

Ulf Petersson skriver vidare:

Skandalen är av en sådan omfattning att den måste granskas på myndighetsnivå. Informationsgivningen är basen i den finansiella marknaden, och vad som skedde på Stockholmsbörsen i går är helt enkelt oacceptabelt.

Vad Dagens Industris skribenter påpassligt missar att ta upp är tidningens och den övriga affärspressens eget ansvar. Facit från fredagen den 11 oktober är nämligen inte vackert: Nyhetsbyråerna Direkt och SIX, Dagens Industri, Reuters och TT publicerade alla pressmeddelandets innehåll som en nyhet kort efter att det sändes ut.

Hur kunde ett illa skrivet pressmeddelande passera så många professionella aktörer på så många redaktioner för att sedan kablas ut till läsarna utan någon som helst kontroll?

På Realtid.se upplevde vi några surrealistiska minuter när vi, samtidigt som vi kontrollerade uppgifterna (och upptäckte avsaknaden av all typ av grundläggande budformalia, felstavningar, ett angivet kontantkortsnummer, inget pressmeddelande från Samsung etc), såg nyheten spridas i media efter media.

En tredje väckarklocka borde ha ringt hos den som är professionell och inte bara går på rutin, och resulterat i ett antal frågor, som Ulf Petersson skriver, dock inte med hänvisning till sina kollegor i affärspressen.

Vår första artikel fick rubriken Miljardaffär en bluff?. Frågetecknet kunde snabbt plockas bort när både Fingerprint och Cision dementerade uppgiften.

Händelsen väcker ett antal tankar om journalistik, affärspressens roll och informationsflödet på aktiemarknaden.

Att så många redaktioner släppte igenom pressmeddelandet är på ett sätt inte konstigt. Börsbolag får enligt regelverket inte sprida felaktig information och Cision är en institution när det gäller att distribuera pressmeddelanden. Per definition borde pressmeddelandet med andra ord vara sant.

Sajter och framför allt nyhetsbyråer tävlar också sedan många år på sekundnivå om vem som är först ut med nyheterna. Hittills har systemet aldrig heller klickat på ett liknande sätt. Allt var alltså riggat för att just denna typ av bedrägligt beteende skulle få stort genomslag.

Men det är inget bra försvar för en journalist. Traditionellt ingår i rollen att filtrera, granska och kontrollera fakta innan den sänds vidare till läsaren. Det är kort och gott här vi tillför mervärde. I Fingerprint-fallet fallerade detta totalt. Ett tydligare bevis på att medier agerar utan eftertanke, som belackare stundtals hävdar, är svårt att hitta i modern tid.

Det hade givetvis gått att rapportera om nyheten genom att lägga in relevanta detaljer som kunde ge mer information om uppgiftens tillförlitlighet, exempelvis att Samsung inte hade bekräftat något bud. Inget av medierna ovan valde att göra så, Dagens Industri rapporterade till och med att pressmeddelandet var utsänt av bolagen gemensamt.

Händelsen speglar också ett annat affärskritiskt dilemma för hela affärspressen, nämligen att börsbolagen på egen hand, via Cision och andra, på senare år har skapat en direktkontakt till marknaden och läsarna där redaktionerna inte längre spelar någon självklar roll.

Förr räckte det med att börsbolagen skickade ut sina pressmeddelanden till ett fåtal större tidningar och nyhetsbyråer för att nyheten enligt börsreglerna skulle anses vara spridd. Idag går informationen ut direkt till tusentals mottagare, i det enskilda fallet kanske till en aktieägare som valt att få information om ett specifikt bolag eller en handelsrobot som automatiskt agerar på kurspåverkande information.

Affärstidningarnas gamla informationsmonopol är alltså helt nedmonterat. I praktiken kan de aldrig längre vara först med den raka nyheten i rubriken på ett pressmeddelande. Det tillåter inte de fysikaliska lagarna. Mervärdet måste skapas på annat sätt och i Fingerprint-fallet hade det givna värdet varit att vara först med nyheten att pressmeddelandet var falskt.

Men kanske finns här ändå en positiv vinkel. I en tid med bolagsstyrt informationsöverflöd och hundratals noterade företag som aldrig granskas av journalister borde behovet av journalistisk granskning just vara större än någonsin.

Men då måste man på de börsinriktade affärstidningarna också börja agera som journalister. Budbluffen kan i det avseendet förhoppningsvis bli ett nyttigt uppvaknande.

Läs inlägget i sin helhet på realtid.se.

Axel Andén

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.