Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag19.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

"Man får elefanthud i den här världen"

Publicerad: 9 Maj 2008, 21:15
Uppdaterad: 6 December 2015, 16:50

Micael Bindefeld berättar om uppbrottet från den judiska medelklassen och varför han uppfattas som en mardrömschef.


Det är upprop i sjunde klass, året är 1972. Längst bak i klassrummet på Göteborgs högre samskola sitter en kille med stor kalufs.

Micael Bindefeld har rest in till centrala Göteborg från Fastlagsgatan i förorten Kortedala där han bor med sin lillebror och sina föräldrar.

- Första dagen i sjuan var vi tre killar som satt längst ner, längst bak. Vi hamnade där av en slump. Sten och Henrik är fortfarande mina allra bästa vänner, säger Micael Bindefeld.

Klassfoto från 1978. Micael Bindefeld går andra året på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg. Snart fyra decennier senare sitter han på ett fashionabelt kontor på Riddargatan på Östermalm i Stockholm och driver ett event- och pr-bolag, med en omsättning på runt 55 miljoner kronor. Han bor i en våning på Karlavägen på Östermalm, köpte för några år sedan ett sommarhus på Värmdö för 7,5 miljoner kronor och kör en Mercedes SL 55 AMG.

- Det är klart att jag lever ett annat liv än vad mina föräldrar gjorde.

Mamma arbetade som tandsköterska, pappa som egen företagare. Mamma bor fortfarande i Göteborg, och pappa halva året i Israel.

Farmor och farfar kom till Sverige från Tyskland på 1920-talet, och överlevde tack vare det Förintelsen.

- Det ger mig en väldig styrka att inte vara född in i den värld där jag verkar.

Micael Bindefeld anländer till Guldbaggegalan med integrationsminister Nyamko Sabuni. Han berättar att han länge led av dåligt självförtroende, och av att han inte hade någon akademisk utbildning.

Efter åren på samskolan pluggade Micael Bindefeld ett år i USA.

- Classical High School i Springfield, Massachusetts. Jag gjorde en massa saker det där året i USA, ordnade en internationell weekend, fick min skola att bjuda in alla utbytesstudenter i New England.

Klasskamrater från Hvitfeldtska gymnasiet, där Micael Bindefeld avslutade gymnasiets samhällsvetenskapliga linje, berättar om en kille som mest umgicks med tjejer, alltid pysslade med deras hår och var väldigt mån om hur han såg ut.

1979 gick han ut med bra betyg, förutom en etta i gymnastik.

- Jag kommer från en judisk medelklassfamilj där man, om man inte klarar av att komma in på läkarlinjen, åtminstone blir advokat.

I juli samma år ryckte 19-årige Micael Bindefeld in i lumpen, på LV6 i Göteborg. Men stannade bara en månad.

- Jag lyckades krångla mig ur det.

Lillebror Thommy, i dag designchef på Indiska, hade flyttat till Stockholm.

Micael Bindefeld började jobba som frisör.

- Det var ett stort steg, det vara bara veckor innan jag skulle till Uppsala och plugga juridik som jag bestämde mig för att byta värld.

Efter ett kort försök att bo i Amsterdam flyttade han till Stockholm.

- Att röra sig obehindrat mellan olika världar är svårare i Göteborg, för att inte säga omöjligt. Och jag hade en enorm klåda, och ville röra mig fritt.

Riddargatan 2008. Kalendern är full, liksom telefonboken. Att pricka in ett datum för intervju är inte enkelt.

- Det är inte för att kokettera, men jag är väldigt upptagen, säger Micael Bindefeld första gången vi pratar om saken i slutet av februari.

Många samtal och sms senare står vi på kontoret, med masker från Papua Nya Guinea på väggarna. Uppenbarligen har det inte framgått att vi är två. ReporterMartin tvingas lämna lokalerna.

- Det går inte, det blir så rörigt, jag hade inte förstått att ni var två.

Micael Bindefeld har ett extremt kontrollbehov, och ställer mycket höga krav på sina medarbetare.

De anställda på byrån skriver dagrapporter, information som varje dag mejlas till samtliga på kontoret.

Vid läkarbesök kräver han intyg, och det händer att han gör avdrag på lönen.

Tidigare anställda och personer som arbetar eller har arbetat nära Micael Bindefeld berättar om hur han skäller ut medarbetare och mingelfotografer, framför både gäster och kunder på event. Om hur det drabbar vissa anställda väldigt ofta, och att andra alltid klarar sig undan. Att det kan råda tryckt stämning på arbetsplatsen, att personalen är rädd för hans utbrott.

Andra säger att det råder en speciell kultur som inte passar alla.

- Vi ska varje dag överträffa förväntningarna som ställs på oss. Jag är medveten om att jag ställer exceptionellt höga krav på mig själv, och på min omgivning.

- Alla som jobbar här måste kunna leverera på ett annat sätt än vad man traditionellt gör på många andra byråer. Jag har satt mitt namn på dörren. Det innebär i princip att allt vi levererar ska jag kunna stå för.

Vi frågar om vi kan se oss omkring på kontoret, om han kan visa lokalerna.

- Nej, det kan vi inte.

Förra året utsågs han av tidningen Chef till "Sveriges sämsta chef".

- Tidningen Chef vet precis vad de gör när de lägger en liten entreprenör som jag själv på en lista med kungen, statsministern och Svanberg.

- Ett magnifikt pr-genomslag.

Bryr du dig?

- Det går över rätt fort. Man får elefanthud av att vara i den här världen i så många år. Jag har varit placerad på ett otal listor, blivit utnämnd till såväl Sveriges mest välklädda som Sveriges sämst klädda. Jag har varit Sveriges bästa entreprenör, hetast ungkarl, mest inne, mest ute… Jag tar inte den typen av utnämningar på allvar.

Är bilden av dig orättvis?

- Jag framställs ofta som kall, cynisk och hård. Men jag är en gulligare kompis än chef.

Hur många känner då gullige Micael?

- Jag har fem, sex riktigt nära vänner, men också ett ganska stort, färgstarkt och spretigt umgänge.

Tidigt 1980-tal, Micael Bindefeld har lämnat Göteborg. Föräldrarna har skilt sig. Han hyr frisörstol och hänger på Café Opera "åtta kvällar i veckan".

- Jag gick över till att jobba som stylist och lärde känna de flesta chefredaktörerna i stan. Jag älskade och beundrade Gunny Widell på Vecko-Revyn. Hon blev ett slags mentor för mig.

Vecko-Revyn var en av de få tidningar som erbjöd mode för yngre läsare.

- Gunny och Amelia lärde mig sätta rubriker och skriva bildtexter. Jag stångade mig blodig för layouten.

Karriären som festarrangör och pr-konsult började med invigningen av en Levis-butik på Gamla Brogatan i Stockholm.

Uppmärksamheten ledde till att han fick fixa en lanseringsfest för Club Med, på Café Opera.

På dagen för festen var Roman Polanski i Stockholm. Micael Bindefeld såg chansen att locka en av sina stora idoler till festen, och ringde Peter Jansson, marknadschef på Warner.

- Jag var känd som frisör men inte särdeles namnkunnig, så han var väl om inte dryg så … EXTREMT avmätt.

Dagen efter skrev kvällstidningarna:

- På löpsedeln stod: "SAS-Carlzon festade med Lili & Sussie", det var mittuppslag i Aftonbladet och Expressen. Rapportering om kändisfester hade aldrig letat sig in på nyhetsplats.

Långt bak i Aftonbladet fanns en notis om Roman Polanskis besök.

- Peter Jansson återkom, betydligt trevligare, och erbjöd mig att lansera Roger Rabbit. Då blev det riktigt stort.

Det var 1988. Festerna rullade på. I början av 1990-talet anställde han sin första medarbetare.

Han undgick inte kritik.

- Allt jag jobbade med var ifrågasatt, förminskat och trivialiserat. Det var kändisar, kindpussar, en låtsasvärld. Själva begreppet pr sågs som fasansfullt.

När han ordnade fest för statliga Vin & Sprit i Blå hallen skrev Expressen om "fylleskandal", om "spyor, glassplitter och begagnade kondomer".

Rubrikerna upprepades när Svenskt brännvin 1467 lanserades på Münchenbryggeriet. Artisten Burt Bacharach lämnade scenen i vredesmod när den berusade publiken vägrade vara tyst.

- Han var inte så glad, det var han inte. Och jag sticker inte under stol med att jag mina fester har skapat rubriker, det har ofta varit en del av uppdraget.

2008, 15 anställda, två olika bolag. Bland kunderna finns Lindex, MQ, Elle, Unilever, Grand Hôtel och LG.

En enorm databas med statistik över de senaste tio årens fester, och en gästlista med över 10 000 namn, är ytterligare tecken på Micael Bindefelds behov av kontroll.

- Vi för statistik över varenda event.

Alla kunder som Dagens Media talat med pratar om att han "alltid levererar", och beskriver Micael Bindefeld som "perfektionist" och "kontrollfreak".

- Vi kan inte ha vem som helst här, det är få som är lämpade för att arbeta på det sättet som vi jobbar på. Vi har en metodik, och ett sätt att arbeta på som vi värnar om, säger Micael Bindefeld.

Artikeln har tidigare varit publicerad i Dagens Medias pappersutgåva.

Niclas Rislund

niclas@dagensmedia.se

Martin Schori

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.