Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag03.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Jigenius: Svensk tryckfrihet ingen exportvara

Publicerad: 2 Februari 2008, 17:48
Uppdaterad: 6 December 2015, 16:57

Den före detta chefredaktören och pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius tror inte att den svenska modellen med en ensam ansvarig utgivare för tidningar passar något annat land än just Sverige. I en nyutkommen bok skriver han apropå den svenska lagstiftningen på området: "Hela världen är galen, det är bara jag som är riktigt klok!"


Den rutinerade och erfarna pressprofilen Pär-ArneJigenius, som bland annat arbetat som chefredaktör ochansvarig utgivare på Göteborgsposten, har på uppdragav tankesmedjan SNS Medieforum skrivit boken"Ansvarige utgivaren - diktator eller syndabock?" Påett frukostevenemang på SNS under torsdagen den 31januari presenterades den rykande färska 110-sidigaboken.

Pär-Arne Jigenius har två syften med boken. Dels attskriva en handbok för tidningschefer och andraintresserade om rollen som ansvarig utgivare, menockså att studera hur pass väl den svenska juridiskamodellen i tryckfrihetslagstiftningen står sig i ettinternationellt perspektiv.

"Om vi på 200 år inte lyckats exportera ensamansvaretmåste vi kanske som medlem av EU importera den modellsom flertalet stora EU-länder anser vara dennormala?", skriver Jigenius i bokens förord.

Det som gör den svenska modellen med en utgivare ensamansvarig för allt som skrivs och trycks i en tidningunik, jämfört med andra länder, är just att ansvaretför det som skrivs i tidningen inte delas mellanchefredaktören och artikelförfattarna. Så är fallet iprincip i alla andra jämförbara länder, konstaterarJigenius. Där finns alltid ett delat ansvar mellanupphovsmannen och redaktören. I Norge bär till exempelbåde upphovsmannen och redaktören ett straffrättsligtansvar för innehållet i en tidning eller i en radio-eller tvsändning. Norska medieföretag och redaktörerlöper också större risker än sina svenska kollegor iden meningen att de kan bli dömda att betala mycketstora skadestånd. Påföljden kan bli ytterst kännbaräven för ett stort medieföretag. I Tyskland är detinte bara enskilda fysiska personer, som i Sverige,utan även juridiska personer som omfattas avförtalsbrott. Det innebär att den som kritiserar ettföretag i Tyskland kan komma att ställas inför domstolför förtalsbrott.

Pär-Arne Jigenius konstaterar att den svenska modellenär väl värd att bevara, men att den inte kan överförastill andra länder med dess annorlunda presstraditioneroch system:

"Jag är själv - efter tjugo år som ansvarig utgivareför olika tidningar och sju år som allmänhetenspressombudsman, det vill säga en slags ordningsman iutgivarklassen - övertygad om att systemet fungerarutmärkt i det svenska samhället och är värt att kämpaför att behålla."

Men för den sakens skull kan inte svenska lagstiftare,tidningsägare och chefredaktörer slå sig till ro:

"I Sverige finns emellertid en självbelåtenhet - somibland övergår i självgodhet - när vi betraktar vårtraditionsrika tryckfrihetslagstiftning och förvånasöver utlandets betänkliga lösningar; i den mån vi överhuvud taget känner till dessa. Kraven på enEU-anpassning av medielagstiftningen inger oss olust,inte bara för att hoten skulle vara överhängande - detär de inte - utan också därför att perspektivenförskjuts. I alla år har vi suttit i vår TF-borg ochbetraktat omvärldens underligheter och nu har viblivit medvetna om att övriga Europa förundrat börjatse på oss och vår originella, ja, närmast excentriska,modell med ensamansvar och två detaljrika grundlagarför skyddet av tryck- och yttrandefriheten."

Ett hot mot den svenska tryckfriheten som utpekas iboken handlar om det gemensamma lagstiftningsarbeteinom EU som kan komma att ställa krav på att riksdageninför begreppet ekonomiskt förtal i svensk lag.Jigenuis citerar en skrift från Insitutet förmediestudier samtidigt som han konstaterar att dettaresonemang är en för svenska tidningsföretag hotfullprofetia och för näringslivet i stort en hoppingivandespådom:

"Att företag på en europeisk marknad skulle tvingasavstå från rätten att kunna begära ersättning förekonomiskt förtal därför att Sverige annars seryttrandefriheten hotad är i längden inte realistiskt."

Som tydliga exempel på länder där den svenska modelleninte skulle fungera nämns de forna öststaterna somsaknar en förläggar- eller publishertradition. Därdriver många företagskonglomerat medieföretag vidsidan av sin huvudsakliga affärsverksamhet, som kanfinnas inom exempelvis energi-, bygg- ellerbanksektorn. Jigenius har gjort flera resor dit föratt tala om en liberal pressideologi och för attinformera om den svenska modellen med en självsaneringinom pressen.

"Ibland är syftet med medieinvesteringen - utöverförhoppningen om en god avkastning - att redaktionernaskall främja koncernens övriga intressen och kanskeockså det politiska parti som står koncernen närmast.Dessa för en god journalistik artfrämmande syftenskulle främjas om en person hade en obegränsad maktatt införa en fullständig likriktning av alltredaktionellt material. En sådan utgivare skulle intebli ett skyddande paraply över en mångsidig ochfrimodig journalistik", skriver Pär-Arne Jigeniusavslutningsvis om länderna i Östeuropa och det fornaSovjetunionen.

Andreas Henriksson

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.