Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Nyheter

”Jag levde på salta kex och vatten”

Publicerad: 27 November 2010, 05:21
Uppdaterad: 6 December 2015, 15:30

Dagens Nyheters utrikeskorrespondent Michael Winiarski belönades med Stora Journalistpriset i klassen "Årets Berättare" för sin starka rapportering från jordbävningskatastrofen i Haiti. Här berättar han bland annat om hur det är att rapportera från ett katastrofområde.


Ämnen i artikeln:

Stora Journalistpriset

Först och främst – grattis till Stora Journalistpriset!

– Tack! Det känns fantastiskt roligt och det är en stor ära. Det betyder också mycket för utrikesrapporteringen att den belönas. Det har varit mycket tal om nedskärningar de senaste åren, men det till trots satsar DN på utrikes, vi har fler sidor än tidigare och nyligen lanserades DN Världen, säger Michael Winiarski.

Motiveringen till utmärkelsen löd: ”För modig katastrofrapportering med stort hjärta”. Michael Winiarski ligger bland annat bakom artiklarna om 15-åriga Fabienne som blev ihjälskjuten i Port-au-Prince och om den övergivna pojken som till slut togs om hand av en välgörenhetsorganisation.

– Jag har aldrig tidigare fått så mycket gensvar från läsarna. Uppenbarligen tyckte även juryn att rapporteringen var så pass stark att den var värd att belöna.

Vad betyder det för dig att få priset?

– Det förstärker självförtroendet och självkänslan. Det är också väldigt omtumlande. Haiti är ju inte mitt normala bevakningsområde, utan jag är posterad i Washington och bevakar USA och Kanada. Men just då råkade jag vara geografiskt närmast. Vi har en korrespondent i Mexiko City också, men han råkade vara i Chile.

Michael Winiarski landade på Haiti dagen efter jordbävningen, via Dominikanska Republiken.

– Det var en ganska förfärlig anblick. Jag hade inte varit där förut så jag hade inga referenser bakåt. Men det låg döda människor på gatorna och i ruinerna, och otroligt många var utan tak över huvudet. Situationen var desperat.

Hur tänker man som journalist när man står där mitt i katastrofen och ska rapportera hem?

– Jag tänkte att jag måste försöka förmedla vad jag ser genom mina egna ögon så rakt och levande som möjligt.

Michael Winiarski var på plats i Port-au-Prince i drygt en vecka i en första omgång. Sedan var han tillbaka i ytterligare två omgångar. I början hade han själv ingenstans att bo, utan fick sova utomhus på flygplatsen där utländska tv-bolag hade riggat upp sin utrustning.

– Vi kunde inte vara inomhus eftersom flygplatsbyggnaden hade skadats och det fanns risk för efterskalv.

Ingen internetuppkoppling och ett utslaget mobilnät gjorde det också svårt att få hem material.

– Jag hade ingen satellittelefon de första dagarna, men av en snäll kvinna från ett amerikanskt tv-bolag fick jag låna en satellituppkopplad dator som jag kunde koppla min USB till.

Michael Winiarski har jobbat som utrikeskorrespondent och utrikesreporter i cirka 20 år. Han har varit stationerad i Ryssland och Mellanöstern, där han bland annat befunnit sig i krigssituationer.

– Men det här var nog den största katastrofen om man ser till mänskligt lidande. Över 1 miljon människor levde på gatorna och 200 000-300 000 personer hade dött.

Vad är det svåraste med att rapportera från en katastrof?

– Det är mycket som är svårt och det var som sagt mycket praktiska saker som var bökiga i början. Det var svårt att få tag på vatten och i början levde jag på salta kex och vatten som jag lyckades tigga till mig. Men å andra sidan finns det hur många historier som helst att berätta.

Till sist, vad ska du göra med prispengarna?

– Det har jag inte ens hunnit fundera över än.

Michael Winiarski

Ålder: 56 år.

Bor: Är sedan ett år tillbaka stationerad i Washington, USA.

Aktuell: Vinnare av Stora Journalistpriset i klassen Årets Berättare.

Madeleine Nilsson

Redaktör

madeleine@dagensmedia.se


Ämnen i artikeln:

Stora Journalistpriset

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.