Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag04.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Experter/tyckare

”Attacker mot journalister är attacker mot oss alla”

Publicerad: 1 Juni 2020, 12:17

”Som krigskorrespondent balanserar du ofta bokstavligen på gränsen mellan liv och död, bland människor som är fast i dessa omständigheter”, skriver Christiane Amanpour på CNN.

Foto: CNN

I dag har den amerikanska nyhetskanalen CNN funnits i fyrtio år. CNN:s profilerade nyhetsankare Christiane Amanpour skriver om CNN:s utveckling och personligt om sin bevakning av Kalla kriget, Gulfkriget, kriget i Bosnien och i Syrien. ”Under de 40 år CNN funnits har processen för nyhetsinsamling förändrats fullständigt”, skriver hon.


Ämnen i artikeln:

CNN

Nyutkommen från college letade jag efter ett jobb som kunde vara en språngbräda till något större. Jag började därför arbeta på det som då var ett litet start-up vid namn CNN.

Det var bara tre år efter det att Ted Turner stod på gräsmattan till det som nu är Warner Medias högteknologiska campus i Atlanta och lanserade ”Cable News Network” till världen. Då hade jag ingen aning om att jag skulle stanna där under hela min karriär, eller att CNN skulle bli världens främsta nyhetskanal.

Under denna extraordinära pandemi som pågår just nu, verkar allt som för en livstid sedan. Men CNN skapades för att täcka denna typ av story.

Fienden under den tiden var kärnvapenkrig, och det är svårt att förmedla hur verkligt hotet kändes då i början av 80-talet, men när Ted Turner skapade CNN, var känslan av överhängande hot centralt i hans tankar.

Han ville skapa en internationell nyhetsorganisation som skulle bryta ner barriärer, demokratisera tillgång till information och öppna nya vägar för dialog – och till och med fred, i slutändan. Det var naturligtvis idealistiskt, men han var helt uppriktig. Och han lyckades.

Det var i den miljön som både CNN och jag började vår karriär inom journalistik, men det Kalla krigets era med två motsatta supermakter förändrade det för oss båda.

Mitt första stora uppdrag som utrikeskorrespondent kom 1990, när Saddam Hussein invaderade Kuwait. Gulfkriget satte också CNN ordentligt på den globala scenen. Det var kanalens stora genombrottsögonblick.

Trots att CNN redan hade funnits i ett decennium vid den tiden, var det mest känt i USA. Nu blev det oumbärliga sändningar för hela världen.

Det fanns inget annat globalt tv-nätverk som sände 24 timmar om dygnet, och CNN var den enda kanalen som kunde sända live från Bagdad när Operation Ökenstorm började. Det lilla teamet, som arbetade under otroligt svåra omständigheter, i en farlig miljö med enorma tekniska utmaningar, hade hela världens blickar på sig.

” Efter det första Gulfkriget hade alla hört talas om CNN och visste att vi var seriösa”

Jag var på ett flygplan under den första attacken och täckte de allierades perspektiv på historien. Jag såg missilerna sjösättas från de där fartygen och befann mig senare i Bagdad som täckte den irakiska sidan av ekvationen och såg platserna där samma missiler hade landat.

CNN följde hela spektrumet av konflikten, från militära förberedelser och diplomati till själva striderna, dygnet runt. Efter det första Gulfkriget hade alla hört talas om CNN och visste att vi var seriösa.

För mig personligen var det kriget ett första steg in i en ny och extrem miljö. Som krigskorrespondent balanserar du ofta bokstavligen på gränsen mellan liv och död, bland människor som är fast i dessa omständigheter. Man måste lära sig att anpassa sig snabbt, vilket jag gjorde, och fokusera på uppgiften framför sig.

Jag tror att mitt eget avgörande ögonblick, om jag skulle välja bara ett, skulle vara mitt nästa stora uppdrag - kriget i Bosnien. Det var tufft, svårt, farligt och hemskt. Jag insåg snabbt att jag täckte ett folkmord och att reglerna var helt annorlunda.

I Bosnien hade de stora militära makterna – Amerika, Storbritannien och Frankrike – huvudsakligen sagt att ingripande var meningslöst. Alla sidor var lika skyldiga, tyckte de. Men på marken var det uppenbart att det inte var fallet. Det fanns en tydlig aggressor och otaliga offer vars historier behövde berättas.

”Bosnien lärde mig om vikten av att vara sanningsenlig, snarare än neutral”

Genom att berätta dessa historier och avslöja den verkliga skräcken i form av massakrer så som Srebrenica, hjälpte journalister till att ändra kursen för detta krig. Mot bakgrund av sådana tydliga, ihållande och fördömande bevis, kunde samma militära makter inte längre ignorera det. De var tvungna att ingripa och som ett resultat slutade kriget.

Bosnien lärde mig om vikten av att vara sanningsenlig, snarare än neutral. Att försöka skapa en falsk moralisk eller faktisk likvärdighet mellan offer och aggressörer, förövarna av etniskt motiverade massakrer, är inte meningsfullt. Det är viktigt för en journalist att vara objektiv, men det betyder också att säga sanningen.

Balkankriget förändrade hur journalister behandlades i konflikter. Plötsligt betraktades vi som legitima måltavlor. Min kollega – den lysande och modiga kameraoperatören Margaret Moth – sköts i ansiktet av en krypskytt i Bosnien. Mirakulöst nog överlevde hon, men hon skadades allvarligt. Hon befann sig i ett fordon som var tydligt märkt med bokstäverna ”TV”; krypskytten som sköt henne brydde sig inte om att hon var journalist. CNN köpte sin första pansarbil efter det. Det var ett tecken på hur tiden var, och början på en ny och kylig period.

Under de 40 år CNN funnits har processen för nyhetsinsamling förändrats fullständigt, och detta element av att utsättas för fara är definitivt en mycket oroande förändring. Konflikten i Syrien har högst troligen förlängts av svårigheterna som möter dem som försöker berätta historien. De risker som journalister står inför - måltavlor mitt i konflikten - var oacceptabelt höga för de flesta, och krävde tragiskt nog livet för vissa.

”En av de farligaste utvecklingarna är sociala medier-eran”

På senare tid har journalistiken angripits på olika sätt. Lättvindigt avfärdande av undersökande frågor som ”vidriga” och av obekväma sanningar som ”falska”, har blivit en krycka för såväl mainstream-politiker som despoter. Gränserna mellan dessa två typer av ledare har också blivit suddig. Man ska inte missta sig – attacker mot journalister, vare sig de är fysiska eller filosofiska, är attacker mot oss alla.

Men en av de farligaste utvecklingarna är sociala medier-eran och förmågan att förmedla sanningar och lögner i lika grad på dessa plattformar. Detta har lett till en förståelig brist på förtroende för medier och förvirring om var man kan hitta objektiva nyheter.

Ted Turner grundade CNN med ett oöverträffat engagemang för jakten på sanningen och att göra den sanningen tillgänglig för alla. Fyra decennier senare kämpar vi fortfarande för att hålla dessa principer levande – och jag fortsätter att vara oerhört stolt över det arbete vi gör, särskilt just nu. Covid-19-krisen har skapat extraordinära utmaningar för oss alla, men den har också understrukit den avgörande betydelsen av fakta. Världen behöver journalister, nu mer än någonsin.

Christiane Amanpour, chief international anchor, CNN

Ämnen i artikeln:

CNN

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.