Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Experter/tyckare

”130 europeiska tv-kanaler direktsände EU-debatten – men inte SVT”

Publicerad: 20 Maj 2019, 08:03

Foto: Janne Næss

Eurovision, Melodifestivalen och hockey-VM krossar EU-valet i SVT. Frågan är i vilken grad hotbilden mot public service är självförvållad? Det skriver Jan Scherman.


Ämnen i artikeln:

TV4EurovisionMelodifestivalenSVTEUSDPublic serviceJan Schermanhockey-VM

Tonläget mot public service skärps. Flera SD-politiker kräver nu att SVT2 och P3 säljs ut. Kravet framförs i motioner till SD:s landsdagar senare i höst. Tidigare var det moderaterna i Stockholm som föreslog att hela public service läggs ned.  

Men frågan är om den växande hotbilden bara är ett resultat av allt tydligare politiska strömningar. Eller är det så att en del av det utsatta läget självförvållat genom att programutbudet kommersialiserats alltmer. När Mellon och Eurovision Song Contest avslutades i helgen så visar statistik som SVT tagit fram på vår förfrågan att denna musikunderhållning slår det samlade utbudet om EU-valet räknat i timmar. 

I förra veckan genomfördes en unik politisk debatt i Bryssel där de europeiska partigruppernas toppkandidater för posten som EU-kommissionens ordförande möttes. Alltså, den politiska kampen om EU:s presidentjobb – även om denna maktposition i EU inte på något sätt kan jämföras med andra mer kända presidenters befogenheter. I EU-debatten från Bryssel deltog bland annat Jean-Claude Juncker från den kristna och moderata gruppen och sedan hela vägen till vänsterns Alexis Tsipras. Det var public service-bolagens gemensamma organisation EBU som stod för produktionen, och debatten leddes av den italienska journalisten Monica Maggioni, som varit korrespondent i både USA och Mellanöstern. 

Här fanns alltså en möjlighet att för en gångs skull lyfta perspektivet i rapporteringen om EU-valet, och ge svenska väljare en inblick i den europeiska politiska diskussionen. En möjlighet att lyssna till andra politiker än de svenska toppkandidaterna eller de svenska partiledarna. Följdriktigt direktsändes EU-debatten av mer än 130 tv-kanaler i Europa. Det gäller länder som Ungern, Polen, Tjeckien och självfallet Frankrike, Spanien, Italien och Tyskland. Men i den officiella listan av direktsändande tv-stationer finns också mindre nationer med sina public service-bolag som Estland, Cypern, Kroatien och Luxemburg. Men inte SVT, som när frågan dök upp svarade att det inte hade gått att direkttexta. Därför finns SVT endast upptaget bland de nationer som valde att banda och återutsända en dag i efterhand. Dessutom på hopplös dålig sändningstid, fredag den 17 maj kl 12.05. I Kanada valde en public service-kanal som sänder via kabel att göra som svenska SVT. Nu berörs ju som bekant inte Kanada direkt av EU-valet, men fann i alla fall  denna debatt så intressant och viktig att man sände den, om än i efterskott.

Parallellt pågick både ishockey-VM från Slovakien och Eurovision Song Contest, ESC, med svensken John Lundvik. Ishockey-VM är en av SVT:s största satsningar ekonomiskt och i antal sända timmar. I den sändningsstatistik SVT tagit fram på vår förfrågan är ishockeyn en solklar vinnare:

Ishockey-VM: 135 timmar/45 matcher a 3 timmar/ 

Mellon och Eurovision: 18,5 timmar

Specialprogram EU-valet: 15 timmar

I statistiken ingår inte nyhetsrapporteringen om EU-valet eller ishockey-VM. Som jämförelse kan nämnas att specialprogrammen om riksdagsvalet 2018 uppgick till sammanlagt 154 timmar. Ishockeyn ligger alltså inte långt efter.

Missen med EU-debatten från Bryssel fick många att reagera på sociala medier. En av dem var Cecilia Stegö Chiló som upprört gav public service en ”skämskudde”. Stegö Chiló, som i en dryg vecka var kulturminister under Fredrik Reinfeldt-regeringen 2006, konstaterar i ett samtal med mig att den här typen av fadäser underblåser kritiken mot public service. Och just nu tycks jordmånen för angrepp på SVT, SR och UR vara god.

Nyligen tog Stockholms-moderaterna ett principbeslut att helt avskaffa public service. På ett sätt kan detta tyckas oväntat. Moderaterna har så länge som Olof Lavesson var ordförande i riksdagens kulturutskott uppträtt genomtänkt och långsiktigt för ett public service med trygg finansiering och med krav på skarp reducering av kommersiella intäkter som den sponsring som karaktäriserat Mello-sändningarna. Lavesson har också själv drivit frågan om större transparens i SVT:s ekonomiska redovisning. 

Men samtidigt har en mer aggressiv kritik funnits och den blev, enligt nya uppgifter jag tagit del av, mycket tydlig under debatten om den nya public service-avgiften. När moderaterna riksdagsgrupp under förra året diskuterade förslaget höjdes fler röster däremot. Kritiken har återkommit under behandling av den nya proposition som ska tas före årets sommaruppehåll och som ska reglera public service-uppdraget. Alltså det som handlar om innehållet. 

Inom SD är motståndet mer uppenbart ända sedan partiledningen körde över den kulturpolitiske talespersonen Angelika Bengtsson, som först var för skattefinansiering och sedan backade ur. SD har också, i motsats till samtliga andra partier, satt kultur- och mediefrågorna mycket högt upp på sin politiska dagordning. Ibland allra högst, vilket partiledaren Jimmie Åkesson ofta ger uttryck för. Och nu kommer alltså ännu skarpare SD-kritik mot SVT, SR och UR. Det är 15 distriktsordförande som inför partiets landsdagar senare i höst i en gemensam motion föreslår en utförsäljning av SVT2 och P3. Här är ett av skälen att motionärerna tycker public service är vänstervridet, en kritik som tidigare moderaterna ofta återkom till.

Även inom KD finns en växande kritik mot public service, enligt flera riksdagspolitiker jag talat med. Den nuvarande regeringskoalitionen, stödpartierna centern, liberalerna och vänstern är anmärkningsvärt passiva.

I mediedebatten börjar nu allt fler vakna till och inse att hoten mot public service är reella. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski utfärdar en tung varning i sin helgkrönika inför vad som riskerar att hända. Och han pekar på utvecklingen i länder som både Ungern och Polen. Wolodarski slår också fast att public service-företagen är grundläggande viktiga för yttrandefriheten och samhällsdebatten, och att detta inte på något sätt står i konflikt med den samhällsjournalistik som de kommersiellt finansierade medierna bedriver. Tvärtom är ett starkt public service en stimulans för en vittomfattande publicistik och SVT, SR och UR mår också bra av konkurrens. Något som tillkomsten av TV4 i början av 1990-talet visade.

Men mot bakgrund av missen med EU-debatten och hur underhållning och sport fått ta en allt större plats så är det samtidigt rimligt att ställa sig frågan hur mycket av kritiken som grundar sig i kommersialiseringen av programutbudet. Det nya avtal som riskdagen ska besluta om kommer tyvärr inte lösa den grundläggande frågan om public service-företagens inriktning, och behovet av ett förtydligande. 

Public service-uppdraget har i decennier varit mycket allmänt hållet och i princip mest betonad mångfald och oberoende i programutbudet. Den typen av formuleringar var säkert relevanta i en tid då SVT och SR hade en närmast monopolliknande position. Men utbudet av radio och tv har ju som bekant närmast exploderat sedan början av 1980-talet, utan att några mer märkbara förändringar införts för public service. Mångfalden har fortsatt att vara bred och har gett utrymme för långtgående och typiskt kommersiella uttolkningar. Och detta trots att utbudet av underhållning i form av dokusåpor eller utländska tv-serier finns i överflöd i den kommersiella tv-sektorn. Det handlar inte om att statsmakten ska ingripa med klåfingrighet eller förmyndarmentalitet, men däremot definiera centrala områden inom det givna uppdraget. 

Därmed blir megasatsningar på Mellon, VM-hockeyn och i timmar räknat en klen EU-bevakning inför ett av vår tids viktigaste EU-val provocerande för dem som vill kunna lita på att till exempel SVT tar sitt ansvar för bevakning och granskning av viktiga samhällsfrågor. Fortsatta fadäser kan på riktigt utvecklas till att public service utmanar sitt eget öde.

Jan Scherman, diversearbetare 


Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.