Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Debatt

Uppfinnarkollegiet: Patenttjuvar måste straffas mer effektivt

Publicerad: 17 September 2019, 06:37

Carl-Johan Westholm är ordförande på Uppfinnarkollegiet.

Foto: Patrik Svedberg/privat

Regeringen behöver inte bara visa handlingskraft när det kommer till grovt upphovsrätts- och varumärkesbrott, utan även för att motverka patentintrång, skriver Uppfinnarkollegiet.


Ämnen i artikeln:

Patent- och registreringsverketPatent- och marknadsöverdomstolen

Piratkopieringen innebär 17 miljarder kronor i förlorad försäljning, 7,5 miljarder i uteblivna skatteintäkter samt att 7 000 jobb går förlorade. Nu måste regeringen visa handlingskraft och införa det färdiga förslaget om grovt upphovsrätts- och varumärkesbrott. Det skrev åtta företrädare för kunskapsintensiva näringar i Dagens Media den 13 september. Vi i Uppfinnarkollegiet kan bara instämma. Men det gäller inte bara piratkopiering.

Regeringen offentliggjorde i januari 2017 direktiven till en utredning om straffskalorna för vissa allvarliga immaterialrättsintrång (Dir 2017:4). Direktiven rör skyddet för såväl konstnärer som dataprogrammerare och varumärkesinnehavare, ett skydd mot strategiskt planerad brottslighet som drivs i kommersiellt syfte. I direktiven saknas en annan kategori: inget nämns om att stärka skyddet för patentägare, och särskilt de som har svårast att värja sig mot intrång. Varför?

Utredaren, justitierådet Dag Mattsson, kom med sitt förslag i februari förra året (SOU 2018:6). Nya brottsbeteckningar införs och brotten delas in i två svårighetsgrader. Den som har gjort sig skyldig till upphovsrättsbrott eller varumärkesbrott av normalgraden ska kunna dömas till böter eller fängelse i högst två år. Vid grovt sådant brott ska domen kunna bli fängelse i lägst sex månader och högst sex år. 

Utredaren föreslår även att åtalsreglerna ändras så att åklagaren får väcka åtal för både upphovsrättsbrott och varumärkesbrott när det är påkallat från ”allmän synpunkt”. Idag gäller ”särskilda skäl” för varumärkesbrott, liksom för patentintrång – ett strängare kriterium.

Sedan 1967 är det olagligt att göra patentintrång och brottet kan formellt leda till allmänt åtal, men ”särskilda skäl ”måste, som nämnts, gälla. Åklagarmyndigheten, inte den drabbade, står i så fall för kostnaderna att driva målet i rätten. Kraven på dessa ”särskilda skäl” är emellertid så höga att inget mål hamnat i domstol under 51 år. Därför blir den drabbade patentägaren hänvisad till att stämma intrångsmakaren och med egna medel bekosta juridiken.

Det är anmärkningsvärt att Mattssons utredning inte gavs direktiv att behandla även patentintrång. En äldre utredning - Patentlagsutredningen (SOU 2015:41) – lär sedan länge beredas i regeringskansliet. Dess strävan att harmonisera (likrikta) svensk patentlag med övriga europeiska länders kan ha fog för sig – men bara om resultatet blir ett förstärkt rättighetsskydd inom EU för patentägare. 

”Många fristående uppfinnare med erfarenheter avstår från att slutföra sina arbeten därför att den egna äganderätten är svår eller ekonomiskt omöjlig att skydda.”

Patentlagsutredningen synes instämma i en tidigare Patentprocessutrednings uppfattning att ”patentintrång borde avkriminaliseras”, alltså även formellt. Denna äldre utredning ansåg också att det gällande ”straffet som sanktion mot patentintrång inte spelade någon större roll och att kostnaderna för åklagaren att utreda mer komplicerade frågor om intrång inte kunde anses motiverade”. Men tydligen skulle det vara motiverat att den drabbade tar kostnaderna.

Det stämmer att straffet inte haft någon större betydelse – men inte för att dess potential var ringa utan för att lagen inte tillämpades. ”Patenträttsliga åtal är inte bara sällsynta, de allmänna åtalen kan sägas vara icke existerande. Inget allmänt åtal har väckts i patentmål sedan patentlagen trädde i kraft”, skriver Patentlagsutredningen. Det var alltså för ett halvt sekel sedan…

Om en bank rånas, kontaktar banken polisen. Om någon blir bestulen på sitt patent, då är den drabbade uppfinnaren hänvisad till att stämma tjuven/intrångsföretaget. Är denna skillnad rimlig?

Reforminstitutet gav 2014 docent Christian Sandström (Chalmers och Ratio) i uppdrag att undersöka i vilka miljöer som svenska uppfinningar tagits fram. Han kom fram till att nästan hälften av de 100 främsta innovationerna, 47 procent, skapats av anställda vid företag och att 33 procent kommit via fristående uppfinnare. Endast 20 procent i samband med forskning vid universitet. Många fristående uppfinnare med erfarenheter avstår från att slutföra sina arbeten därför att den egna äganderätten är svår eller ekonomiskt omöjlig att skydda.

Uppfinnarkollegiet uppmanar regeringen att skyndsamt ta fram ett lagförslag som tillförsäkrar även mindre uppfinnarföretag en rättssäker betalning för sitt arbete. Patentintrång bör inte avkriminaliseras utan tvärtom bestraffas minst lika effektivt och avskräckande som andra brott. Till sin karaktär är det fråga om ekonomisk brottslighet.

Carl-Johan Westholm, ordförande Uppfinnarkollegiet

Dan Brändström, vice ordförande Uppfinnarkollegiet


Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev