Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Debatt

”SVT har inte uppfattat den flyttade åsiktskorridoren”

Publicerad: 19 September 2019, 05:44

Det är inte bara i sin research som SVT brister, skriver Isobel Hadley Kamptz om SVT:s nya projekt.

DEBATT. Vart vill SVT komma genom att ständigt lyfta fram det mest polariserande? Det undrar Isobel Hadley Kamptz i samband med att SVT presenterar projektet ”Sverige Möts”.


Ämnen i artikeln:

SVT

LÄS MER: Replik från SVT

Häromdagen presenterade SVT sitt nya projekt ”Sverige möts”. Projektet ska ta reda på hur pass polariserat Sverige egentligen är, och inkluderar både opinionsundersökningar, mediebevakning och event där enskilda tittare som vill vara med paras ihop med personer som inte tycker likadant som de själva. 

Det här är ett intressant anslag. Även om de mest uttalade teorierna om filterbubblor verkar överdriva hur pass mycket människor i dag stänger in sig ihop med sina åsiktsfränder så finns otvetydigt en sådan utveckling. I Sverige generellt gäller också, nu som tidigare, att vi inte egentligen alls gillar olika. Svenskar tycker, om man ska hårdra det, om konsensus, ogillar öppna konflikter och vill att alla ska vara ungefär likadana. I det här perspektivet är begreppet åsiktskorridor utpräglat relevant, och man kan notera att på samma sätt som det för fem-sex år sedan var rätt ensamt i offentligheten att uttala sig tydligt emot invandring så tycker i dag nästan alla i stället lika om hårdare tag mot brottsligheten och att vi tvärtom måste ha höga gräns-stängsel mot omvärlden. Korridoren finns kvar och frodas, den har bara flyttat på sig. Värt att notera är att åtskilliga röster inom socialdemokratin under hösten gått ut och kräver en ännu hårdare invandringspolitik, och att nästan ingen inom rörelsen säger emot, åtminstone inte offentligt. Vi gillar inte bråk, vi gillar inte olika. 

Så som samhällsklimatet är just nu är det alltså helt och hållet mainstream i Sverige att vara för stängda gränser. Några enstaka liberaler säger emot, men tidsandan är entydig. Därför var det intressant att SVT i tisdags valde att dra igång tv-delen av ”Sverige möts” med att intervjua en person som just var emot invandring, och som fick berätta om hur hans släktingar och vänner vänt sig mot honom på grund av det. Jan, som han hette, tyckte att det här var en fara för demokratin och att man i en demokratisk rättsstat måste respektera varandras åsikter. Nu säger förstås rättsstaten ingenting alls om huruvida folk måste vara kompisar med Jan eller någon annan, men visst finns det en poäng i att kunna se bortom politik i sina personliga relationer. Jan uttryckte också att han kände sig utsatt för brunsmetning och demonisering. Som ett exempel på att han själv ibland använder lite hårda ord tog SVT upp ett inlägg på nätet där han kallat Stefan Löfven för ”pajas”.

Det krävde dock väldigt lite sökning för att upptäcka att Jan på nätet också kallat Annika Strandhäll för hora och Anna-Maria Corazza-Bildt för häxa, att han sagt att islam är fascism och värre än Hitler, och att han sprider märkliga konspirationsteorier om allt från telenät till trilaterala kommissionen. Och det är bara det han säger i helt öppna forum. Inget av det är olagligt, men det ger kanske en lite annan bild än det som SVT lyfte fram. Om någon nu av SVT görs till ansikte för personer som vi borde prata med trots att de har annorlunda åsikter så kan det ju vara bra om det inte är någon som själv aktivt bidrar till en polariserad och aggressiv samhällsdebatt. Om jag kände någon som brukade kalla kvinnliga politiker för hora skulle jag nog dra åt mig öronen oavsett vad personen tyckte i sakfrågor. 

Nå, SVT har uppenbart slarvat med researchen, men vad som är värre är att de inte alls tycks ha uppfattat det förändrade samtalet och den flyttade åsiktskorridoren. För varje gång som medierna vill lyfta upp någon som är ”kontroversiell”, som ”vågar sticka ut” eller som ”provocerar” så är det nästan alltid samma typer av personer. De som lyfts upp kommer nästan alltid från den högerradikala kanten och det helt oavsett hur pass mainstream deras åsikter hunnit bli i den allmänna förskjutningen. De lyckas gång på gång porträtteras som utsatta underdogs, samtidigt som de i allt högre utsträckning dominerar det politiska samtalet. 

Den mediala besattheten vid det som polariserar är dessutom självförstärkande, precis på samma sätt som de ständiga upprepningarna av att tilliten i samhället minskar. Tilliten minskar nämligen inte alls i Sverige, i nästan alla grupper är tilliten både till samhällsinstitutionerna och till andra människor stabilt rekordhög, detta enligt European Values Study, World Values Survey, European Social Survey, och SOM. Ändå påstås det gång på gång, i det här SVT-inslaget av professor Lars Trägårdh vars egen forskning bara pekar på en mycket liten tillits-minskning, och bara på vissa ställen. 

Om man gång på gång lyfter upp det mest polariserande så kommer polariseringen öka. Om man gång på gång hävdar att tilliten minskar, så kommer tilliten minska. Man kan förstås välja att göra det ändå, men frågan är om SVT har tänkt igenom vart man vill komma. 

 

Isobel Hadley Kamptz

 


Ämnen i artikeln:

SVT

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev