Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Debatt

”Metoo-journalistiken satte slapp medieetik i blixtbelysning”

Publicerad: 30 Augusti 2019, 06:00

Hans Månson, fd. chefredaktör på Sydsvenskan.

Angelägen journalistik blandades med anonyma personangrepp under #metoo. Nu krävs nya riktlinjer – eftersom trovärdigheten är traditionella mediers viktigaste tillgång, skriver Sydsvenskans före detta chefredaktör Hans Månson.


Ämnen i artikeln:

metoo

Meddelarskyddet är en grundbult i vår tryckfrihet och i vår demokrati. Den är av avgörande betydelse för att medierna ska kunna granska makten.

Tryckfrihetsgrundlagen (TF) skyddar varje individs rätt att utan att namnges lämna information till medier i avsikt att de ska publiceras.

Slapp användning av meddelarfriheten och av meddelarskyddet undergräver dess betydelse och kan utnyttjas av den som vill skada den granskade journalistiken. 

#Metoo-journalistiken satte slapp användning i blixtbelysning. Angelägen journalistik blandades med anonyma personangrepp. Tusentals kvinnors protester mot sexuella trakasserier på sina arbetsplatser blandades med att med stöd av anonyma källor hänga ut enskilda individer.

Under #metoo fanns väl genomförd journalistik. Dagens Nyheters artikel 21 november 2017: ”18 kvinnor: Kulturprofil har utsatt oss för övergrepp” är ett exempel. 

Men det fanns också exempel på motsatsen. Ett är den så kallade Aftonbladetprofilen (Fredrik Virtanen) i Svenska Dagbladet. Ett annat är Stockholms stadsteaters chef (Benny Fredriksson) i Aftonbladet. Gamla anklagelser mot talmannen Urban Ahlin dök upp på nytt i Dagens Nyheter och Aftonbladet. Kort före #metoo spreds mängder av rykten om den förre moderate finansministern Anders Borgs olämpliga uppträdande på en fest i Stockholms skärgård, bland annat i Aftonbladet och Svenska Dagbladet. 

Gemensamt för artiklarna är att de helt byggde på anonyma källor. Pressens opinionsnämnd kom att klandra dessa publiceringar och många fler. 

Men detta är bara några exempel på när anonyma källor var grunden. Samma grundlagsskydd används också för allsköns publiceringar, allt från att färglägga ett händelseförlopp till meningslösa uttalanden från vittnen till en trafikolycka. 

Sedan ett par år har ”starka män” i Europa fått draghjälp av USA:s president Donald Trump. Han och hans stödtrupper kallar medierna för ”folket fiende”, lanserar begrepp som ”alternativa fakta” och ”fake news”. Attackerna riktas företrädesvis mot nyheter baserade på anonyma källor. Där har pressfrihetens dödgrävare funnit den seriösa journalistikens svaga punkt. 

Sverige är inte vaccinerat mot sådana tendenser. 

Trovärdigheten är traditionella mediers viktigaste tillgång. Den måste försvaras med alla upptänkliga medel. 

Vilka är då medlen?

Många utländska redaktioner har riktlinjer, som reglerar bruket av anonyma källor. Några exempel från The New York Times och Organized Crime and Corruption Reporting Project (OCCRP): 

° ”Allvarliga anklagelser mot en person måste tillskrivas en namngiven person”.

° ”Namnlösa källor får aldrig användas endast för att kritisera eller förlöjliga någon”.

° ”Källor som kräver anonymitet avstår möjligheten att få sina spekulationer och tolkningar inkluderade i våra artiklar”. 

° ”Icke namngivna källor får inte spekulera eller bjuda på åsikter som inte har stöd av andra eller annan bekräftande information. Ingen artikel får någonsin vara baserad på enbart icke namngivna källor”. 

Dagens Nyheter har sedan sommaren 2018 för internt bruk en tämligen omfattande guide för hur anonyma källor ska hanteras. 

Med sådana riktlinjer skulle spinn och spekulationer inte presenteras som nyheter. Inte heller skulle artiklar kryddas med anonyma röster som bara fungerar som utfyllnad, utsmyckning och färgläggning. 

Anonyma uppgiftslämnares trovärdighet bör så långt som möjligt beskrivas.

Första- eller andrahandskälla? Har de två ”oberoende” källorna samma ursprungskälla? Men inte ens svaret på det räcker. Det är möjligt att gå långt i beskrivningen av en källas trovärdighet utan att på något sätt riskera att avslöja identiteten.

Redaktioner bör beskriva hur arbetet har gått till och på vilket sätt redaktionen har gjort för att förvissa sig om att nyheten är korrekt. I mindre utsträckning har detta börjat ske i traditionella medier liksom att berätta om reportrarnas kompetens och erfarenhet. Metoderna bör sättas i system. 

De pressetiska reglerna behöver moderniseras, men ingen utgivare behöver vänta in nya etiska riktlinjer. Var och en kan i den egna organisationen utveckla konstruktiva publicistiska principer. Och i sammanfattning göra dem enkelt tillgängliga för läsarna, tittarna och lyssnarna. 

 

Hans Månson

Journalist, f.d. chefredaktör på Sydsvenskan, och författare

Nu aktuell med boken ”Vem kan man lita på? Om mediernas trovärdighet och bruket av anonyma källor”


Ämnen i artikeln:

metoo

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.