Filter om valet att publicera Palme-reportaget

2018-05-23 15:38  
Foto: Ola Kjelbye

Filters reportage säger sig peka ut Olof Palmes mördare – för Dagens Media berättar redaktör Mattias Göransson om vägen fram till publicering.

Idag publicerade Filter ett reportage som kommer med en ny teori om vem som mördade Olof Palme. I reportaget pekas "Skandiamannen", ut som den sannolika mördaren. Vid tidpunkten för mordet var han 52 år gammal men avled år 2000.

Filters redaktör Mattias Göransson berättar att tankarna och resonemangen kring att publicera reportaget ”Den osannolika mördaren” har varit många och långa.

Frilansjournalisten Thomas Pettersson, som skrivit reportaget, har arbetat på det sedan 12 år tillbaka och kontaktade Mattias Göransson för sex år sedan.

– När vi började diskutera det här sade jag att det är publicistiskt ointressant att komma dragandes med ytterligare en Palme-teori men jag blev sedan engagerad i det eftersom det fanns så många konkreta fakta. Alla teorier innan har varit luddiga men det här var ett spår som visade att personen hade varit på platsen och signalementen stämde överens. Men det var inte aktuellt att publicera innan vi var helt säkra.

Mattias Göransson säger att det dels gällde att få tillräckligt med bevis för att kunna rättfärdiga en publikation men att det också gällde att gå till botten med varför polisen under 80-talet avfärdat ”Skandiamannen” som ej misstänkt. Förra året fick de tag på polisens motivering.

– Då såg Thomas att skälen till att han avskrivits som misstänkt var felaktiga. Med allt tillgängligt material så såg vi att polisen begått ett antal grova missar. När Thomas sedan skickade dem till utredarna som undersöker Palme-mordet idag svarade de med vändande post att detta faktiskt var felaktigt. Att det är här är en jättetabbe från polisens sida.

Sedan lossnade flera uppgifter, säger Mattias Göransson. De fick även fram uppgifter om att ”Skandiamannen” hade en nära vän som var ”USA-patriot” och som hade flertalet revolvrar i sin ägo, revolvrar som var av den sort som polisutredarna letade efter. De fick även fram uppgifter om att ”Skandiamannen” varit med i en skytteklubb och alltså hade skjutvana.

På frågan hur Mattias Göransson motiverar att publicera namnet på den avlidne ”Skandiamannen” som pekas ut som Olof Palmes mördare i reportaget, ger han dels all ny fakta som motivering i sig och dels polisens misstag som anledning.

– Det var egentligen polisen som uteslöt möjligheten att han skulle bli fälld, kan vi då ta hänsyn att han inte blev fälld i domstol? Det är helt unika förutsättningar, men vi kom fram till att det inte spelar någon roll om han blev fälld.

När kom genombrottet då?

– Det blev som ett dubbelt genombrott. I juni fick Thomas tag på papprena om polisens motivering om att man avfärdade honom som misstänkt. I september fick vi fram uppgifterna om vapnen som polisen inte kände till. Vi som journalister kan själva inte få ut vapenkort eller provskjuta vapen så vad gör man i ett sådant läge? Sitter man på sitt scoop eller tar man samhällsansvar och går till utredarna? säger Mattias Göransson och fortsätter:

– Vi var på det klara med att det här är något som vi som journalister inte kan gå i mål med själva, så Thomas tipsade polisen om uppgiften. Han är därför förhörd i den pågående utredningen och ingår i förundersökningen.

Den allra senaste uppgiften kom i april då de genom Försvarsmaktens arkiv kunde få fram uppgiften om att ”Skandiamannen” varit registrerad vid en skjutklubb.

När tog ni beslutet att ni skulle publicera?

– Det är en känslig situation när man har en reporter som ingår i förundersökningen. Men det blev mindre känsligt då nuvarande utredare Krister Petersson, i samband med att Uppdrag Granskning sände en dokumentärserie vid årsdagen av Olof Palme-mordet, sade att de har ett nytt spår att gå på. Då visste vi att han pratade om det här spåret och då fick vi det offentligt bekräftat, säger Mattias Göransson och fortsätter:

– Vi började förbereda för publicering i slutet av februari, i början av mars, men det har också varit viktigt för att berätta för utredarna vad vi höll på med. De fick en vecka på sig att göra åtgärder.

Vill de ändra något?

– De hade inga synpunkter på materialet i sig men vad de sade kan jag inte avslöja.

Du har arbetat i sex år med det här, Thomas Pettersson i 12 år. Hur har du hållit balansen mellan att vara engagerad i det här samtidigt som det ska vara en riktig och saklig journalistisk publicering?

– Det har varit viktigt att vi har kunnat vara två i det här. Det är så lätt att köpa sin egen hypotes och bara se det som bekräftar den. Jag har parallellt med det här arbetet granskat försvarsmakten och skrivit boken ”Björnen kommer” som handlar just om mönsterseende och felaktiga hypoteser inom det militära. När jag skrev den boken fick jag god kontakt med många vettiga och kloka statstjänstemän. Jag har sedan jag skrev Quick-boken bra kontakt med olika advokater, kriminologer och professorer och alla har varit väldigt bra bollplank. De har agerat som djävulens advokater.

Reportaget visar på att polisen begick misstag för flera år sedan när de uteslöt ”Skandiamannen” som misstänkt, vad är det som säger att ni och polisen inte begår ett misstag nu?

– Min erfarenhet från att ha arbetat med boken ”Björnen kommer” och även efter att ha arbetat med Quick-boken och studerat utredningar som Kevin-fallet är det uppenbart att det finns en tidsperiod fram till en bit in på 90-talet när svenska myndigheter, säkerhetsinstanser, säkerhetspolis, militär inte var särskilt professionella. Utbildningar har varit dåliga, chefsbesättningarna har varit illa grundade, det har funnits uniformerade alfahannar med hög självkänsla men lite kunskap om faktakoll, säger han och fortsätter:

– Min personliga uppfattning är att saker sätter sig med tiden, vi får inte glömma att alla myndigheter var relativt nya. Det vi ser med en lång rad skandaler under 80-talet och en bit in på 90-talet är en slags födslovåndor av det offentliga Sverige. Min uppfattning är att saker och ting har blivit mer professionaliserade idag. Utredaren som sköter Palme-utredningen idag har börjat från noll och inte haft något kollegial attityd att man inte kan hitta felet i det som tidigare kollegor har gjort. Kanske är det så makabert att det krävdes 30 år, att gamla poliser gick i pension och nya personer kom in för att mordet skulle bli löst.

Vad innebär den här publiceringen för Filter som tidning?

– Jag har inte hunnit tänka på det riktigt, det var en bra fråga. När jag hjälpte Hannes Råstam med hans bok, innan han gick bort i cancer så sa han att om han överlever skulle han bara ägna sig åt trevliga saker. "Nu har jag löst Quick-fallet, vad skulle vara större än det?" frågande han sig. "Det skulle vara att lösa Palmemordet då, men jag tror inte att det går", sa han och satte verkligen fingret på det. Palme-mordet är något som alltid funnits där och jag tror att alla journalister vill bli av med den skiten en gång för alla. Så jag är mer i läget: ”fan vad gött”.

Hanna Frick

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Dagens Media.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Dagens Media eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Åsikter & debatt