Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tidskrifter

"Det här får aldrig hända igen"

Publicerad: 14 september 2012, 11:50
Uppdaterad: 6 december 2015, 14:11

Skenavrättningar, fabricerade bevis och tortyr. Martin Schibbye och Johan Persson gav ett samlat intryck när de redogjorde för reportageresan som slutade med 14 månader i ett Etiopiskt fängelse.

Ämnen i artikeln:

Martin Schibbye

DT

Dante Thomsen


Det var till rungande applåder som frilansjournalisterna Martin Schibbye och Johan Persson gjorde entre till den presskonferens som anordnades på ABF-huset i Stockholm i dag.

– Det är otroligt skönt att vara i ett land där man kan prata fritt utan att vara rädd. Våra tankar går till de journalister och kollegor som vi lärt känna under vår tid i instängdhet och som sitter kvar, sa Martin Schibbye i sitt inledande tal.

Duon fick flera tuffa frågor från den fullsatta publiken. Bland annat om de anser att resan blev ett misslyckande.

– Vi funderade väldigt mycket på om det här var ett misslyckande, men vi känner inte det. Vi accepterade aldrig fångrollen och såg oss inte som fångar utan som wallraffare. Varje morgon tänkte vi "vem ska vi intervjua i dag?", sa Martin Schibbye.

Johan Persson anser också att de blivit bättre journalister efter det som hänt.

– Ni har vi varit i den situation som våra intervjuobjekt har varit i, sa han.

Att straffet blev så hårt kom som en överraskning.

– Vi trodde inte att Etiopiens regering skulle med att döma två västerländska journalister till elva år i fängelse.

Syftet tror båda var att statuera ett avskräckande exempel.

– Domen var till för att lära andra journalister, sa Johan Persson.

Martin Schibbye fyllde i:

– Jag tror att det framför allt var för att skrämma inhemska journalister. De ville visa att "om vi kan göra detta med två västerländska journalister, tänk vad vi kan göra med er".

Under presskonferensen fick duon också svara på frågor om de skenavrättningar de utsatts för i öknen i Ogaden.

– Dagarna i öknen var de längsta i mitt liv, berättade den tårögde Martin Schibbye.

Johan Persson:

– De här dagarna tog aldrig slut. Jag hade ett jättehål i armen och hade förlorat mycket blod. Jag försökte få dem att inse att vi behövde komma till ett sjukhus. Vi utsattes för skenavrättningar och jag hörde skott och trodde att Martin var död. Det var obehagligt.

I öknen fick de också vara med vid inspelningarna av det falska bevismaterial som användes vid den fällande domen.

– Det var som en Stephen Spielberg-grej. Det kom soldater utklädda till rebeller och sedan var det action och tagning. Det sköts och vi står där och tittar på och tänker att det här kan inte vara sant. Ska de låta oss leva efter att vi har sett det här? Då började vi bli rädda på riktigt, vi tänkte att de här människorna är ju inte friska, sa Johan Persson.

Martin Schibbye beskriver situationen som surrealistisk.

– Presidenten i Somaliaregionen ringde och sa att "vi är inte nöjda med era insatser i dagens filminspelningar".                  

Att ansöka om nåd var ett enkelt beslut.

– Det var ett lätt beslut att fatta, men svårt att leva med. Det var en självklarhet att välja förljugenhetens linje. Vi gjorde ingen nytta där inne och kände att vi måste ut. Det var vår prioritet, att ta oss ur det här fängelset. Inte bara för att skriva utan också för att leva. I Etiopien är elva år ett dödsstraff. Vi ville komma ut och berätta, sa Johan Persson.

Målet nu är att berätta om det som hänt.

– I fjorton månader har vi drömt och längtat efter att få börja jobba och publicera oss. Äntligen kan vi skriva utan att vara rädda. I fängelset censurerade vi till och med våra dagböcker. Nu ska vi fortsätta gräva i de trådar vi började nysta i. Vi brinner för det här jobbet, sa Martin Schibbye.

Många frågor var dock svåra för duon att svara på då de i fängelset inte kunde ta del av nyheter.

– I fängelset är de livrädda för allt som är tryckt och skrivet. Särskilt sådant som de inte kan läsa. Jag har sett på statstelevisionen varje dag, men vad som hänt i världen är vi ganska blanka om, sa Martin Schibbye.

Men det tydligaste beskedet lämnade Martin Schibbye och Johan Persson ändå tidigt under presskonferensen.

– Det som har hänt får aldrig hända igen. Det är vår uppgift. Vi kan inte låta länder komma undan med att döma journalister som terrorister. Det får aldrig hänga igen, sa Martin Schibbye till rungande applåder.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev