Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Rörligt

Öppet brev till Eva Hamilton: Vittnesmålen från tv-branschen ingenting att nonchalera

Publicerad: 17 maj 2021, 08:19

”Jag funderar på om det kan vara så att du är avtrubbad efter att ha varit verksam i den här världen under lång tid, eller om du medvetet väljer att bortse från allvaret”, skriver Jakob Hallström i ett öppet brev till Eva Hamilton.

Det inte läge att bortse från allvaret på det sätt Eva Hamilton gör efter de senaste veckornas oroväckande vittnesmål från tv-branschen, skriver den mångåriga tv-arbetaren Jakob Hallström i ett öppet brev.


Ämnen i artikeln:

Eva Hamilton

Bästa Eva Hamilton! 

Tisdagen den 4:e maj publicerade DN en stor granskande artikel där jag själv medverkar tillsammans med ett antal andra tv-arbetare, alla anonyma av rädsla för att deras vittnesmål skulle kunna komma att drabba dem personligen. 

Efter att ha läst dina reflektioner i Dagens Media kring de senaste veckornas minst sagt oroväckande vittnesmål från tv-branschen känner jag mig tvungen att skriva några rader till dig. 

Jag tolkar nämligen dina uttalanden mer som normalisering än nyansering. 

Sedan DN-artikeln publicerades har otaliga tv-arbetare hört av sig till mig och bekräftat att de tyvärr alltför väl känner igen den bild av tv-branschen som artikeln målar.  

Även människor utanför tv-branschen har hört av sig och de flesta är chockade, bestörta och rent ut sagt äcklade över de förhållanden som beskrivs. 

Men du verkar inte höja nämnvärt på ögonbrynen.

Citat: ”Jag vill hävda att det här inte är några nyheter, men det är inte heller så ensidigt som de här rösterna gör gällande. Det finns ett systematiskt arbete som man kommit långt i”. 

Jag funderar på om det kan vara så att du är avtrubbad efter att ha varit verksam i den här världen under lång tid, eller om du medvetet väljer att bortse från allvaret?

Är det verkligen på sin plats just precis nu att lägga delar av din intervjutid till att påtala allt det roliga som också finns i tv-branschen?

Egentligen är jag inte så mycket för fåniga och övertydliga metaforer men jag har tyvärr inte något val. 

Ponera att du företräder en kläd-branschorganisation och det uppdagas att många klädföretag har underleverantörer som syr upp kläder med hjälp av arbetskraft som inte verkar ha det så bra. Arbetskraft som alltid är anlitade på kortare kontrakt och ibland får jobba upp till 14,15 eller 16 timmar per dag utan någon övertidsersättning. Dessutom finns det chefer och andra högre uppsatta både på fabrikerna och hos beställarna som förpestar arbetarnas tillvaro, de uttrycker sig rasistiskt, skäller, mobbar och beter sig allmänt illa. Kulturen är unken men kläderna ska sys snabbare, bättre och billigare. 

Lek sedan med tanken att de som skulle vilja kämpa för bättre villkor inte vågar göra det av rädsla för att bli av med sina jobb. 

Kanske vill de ha lite övertidsersättning eller en chef som behandlar dem som människor? Men det finns alltför många vittnesmål om hur sånt brukar sluta. 

De som faktiskt vågar säga något anses som jobbiga och gnälliga och i värsta fall får de inte jobba något mer på ett tag.  

Skulle du fortfarande lägga fokus på det roliga med klädbranschen? 

Skulle du fortfarande vilja nyansera debatten genom att säga: ”Det är inte så nattsvart”. Många som syr upp kläder har det jättebra, och kul!

Vidare säger du att tv-branschen är ”av särskilt stort medialt intresse” och det här är nog den enda punkten på vilken vi är rörande överens.

Just eftersom den är av särskilt stort medialt intresse och dessutom både formar och påverkar samhället i allra högsta grad borde väl tv-branschen vara extra uppmärksam på vilka signaler man sänder och vilken kultur och klimat som råder?

”Verkligheten ser inte ut som du tror att den gör”

Det låter jättefint att du och ni och alla tillsammans, kanaler och produktionsbolag ”jobbar på det, och jobbar på det, och jobbar på det”. Men tyvärr verkar det inte räcka. Verkligheten ser inte ut som du tror att den gör. Tro mig.

Som av en händelse befann jag mig på ett produktionsbolag för ett antal år sen när du tittade förbi och det var som om självaste drottningen kommit på besök. 

Gofikat var framdukat, alla hade tagit på sig sina finaste gå bort-kläder och leendena var så breda att det sved i kinderna. 

Jag är ledsen att behöva breaka det här för dig Eva men du är en mäktig person.  Människorna som bockar och bugar inför dig är samma människor som smädar folks utseenden, som skriker, skäller och kallar sina anställda för rövhål. 

Det är samma människor som under tiotals år höll en av våra allra mest folkkära mys-tv-profiler (som egentligen inte var särskilt mysig) om ryggen för att denne drog in hiskeliga summor till kanalen. 

Och, det är samma människor som du sitter i möten med och drar upp riktlinjer för hur vi ska bete oss mot varandra i tv-branschen. 

Till Dagens Media säger du vidare: 

– Vi lärde oss under metoo, med ganska starkt eftertryck att det inte bara var produktionsbolagen som hamnade i vanrykte och fick ekonomiska följder om man inte varit varse metoo-problem utan det var också kanalerna som ju blev hårt åtgångna. Det har blivit en dialog mellan kanaler och produktionsbolag om hur vi gemensamt kommer till rätta med den här typen av utsatthet som folk kunde vittna om.

Dialog är bra men mycket av det som framkom den där hösten hade enligt mig kunnat undvikas med en kalibrerad moralkompass, lite sunt förnuft och ett knippe civilkurage. Eller vad tycker du?

Tyvärr fick många människor lida eftersom alla som hade kunnat göra något valde att ingenting göra. 

Inte förrän #Metoo tvingade dem. 

Förklara också gärna vad du menar med ”metoo-problem”? Jag kan bara anta att du menar programledare och andra högt uppsatta personer som under lång tid fått bete sig fullkomligt vidrigt och dessutom kunnat fortsätta att göra så eftersom de blivit hållna om ryggen av sina högt uppsatta kompisar? 

Kära Eva, berätta gärna vad som har hänt sedan #Metoo? 

Vilka riktlinjer kom ni fram till och hur har de efterföljts? 

Hur såg det ut innan #Metoo och hur ser det ut nu? 

Vilka konkreta förbättringar har du sett i branschen? 

Hur fungerar den här visselblåsarfunktionen som du talar om i Dagens Medias artikel och hur många gånger har den använts hittills? 

Vad anser du om den uppenbara maktobalansen som råder mellan kanaler och produktionsbolag och hur tycker du att kanalerna hanterar sin position? 

Sist men inte minst, hur ser du på det faktum att åtta av nio personer som uttalar sig i DN-intervjun vill vara anonyma av rädsla för repressalier? 

Berätta gärna, för mig och alla andra som undrar. Det skulle kännas fint att få veta.

Eftersom jag senast häromdagen hörde från en tidigare kollega att en högt uppsatt person på ett av produktionsbolagen nu snackar skit om hen eftersom hen delat DN-artikeln på sin Facebook är jag inte helt säker på att det systematiska arbetet som man enligt dig kommit långt i, verkligen kommit så långt.    

Enligt mig har du gjort ett offentligt ställningstagande och det är tydligt vems sida du väljer. Skulle jag vara frilansare i trubbel, eller medverkande för den delen är din dörr den sista i hela världen som jag skulle knacka på. 

Om jag ska vara helt ärlig med dig Eva, det jag är mest rädd för just nu är att frilansarna återigen ska få ta smällen, fightas för sin rätt till normala och drägliga arbetsförhållanden och eventuellt drabbas på ett personligt plan medan kanaler, produktionsbolag och du själv lugnt kan rida ut stormen och sedan återgå till det som utan tvekan verkar vara det absolut mest viktiga. 

Att tjäna pengar. Till vilket pris som helst. 

Vänligen

Jakob Hallström, inslagsproducent, redaktör, producent, efterbearbetningsproducent, programutvecklare. 

Ämnen i artikeln:

Eva Hamilton

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.