Hallåan Håkan Iwar: "Varför inte ge mig ett programledarjobb?"

2018-01-13 08:00  
"Det som syns i rutan är bara toppen på isberget av allt annat vi gör", säger hallåan Håkan Iwar. Bild: Privat

HELGLÄSNING. Håkan Iwar, hallåa på TV4, delar med sig av sina tankar om TV4:s beslut att slopa hallåorna ur bild. Dessutom avslöjar han vad en hallåa gör utöver sina 30 sekunder i rutan och förklarar varför han ser hallåorna som "rena renässansmänniskor".

I måndags fick personalen på TV4 beskedet att hallåorna skulle försvinna från tv-rutan.

Håkan Iwar har jobbat som hallåa på TV4 sedan 2014 och tycker det är tråkigt att de försvinner ur bild, men säger att han samtidigt accepterar förändringen. Trots att kanalen haft sina hallåor i 27 år är det fortfarande oklart för de flesta av oss vad en hallåa gör utöver sina 30 sekunder som programpresentatör.

– Ja, det är utan tvekan den vanligaste frågan vi får. Och man skulle ju vilja ge något roligare svar som ”Vi steker pannkakor” men det korta svaret är: ”Vi kommunicerar.” Jag tror bannemej 80 procent av tiden är ett enda mejlande, slackande, instagrammande, sms:ande, chattande, möten, mejlande om mötet som just var, mera mejlande. Det måste vara likadant inom fler yrken. Det man förr gjorde som 100 procents arbetsbeskrivning hinns nu med i marginalen i stället.

Arbetssituationen för en hallåa har successivt förändrats. Det som förr i tiden var, enligt Håkan Iwar, ett ganska "soft" jobb med programtittande, manusskrivande och sändning två dagar i veckan har ersatts med allt mer omfattande arbetsuppgifter – vilket han menar är ett återkommande tema inom de flesta branscher.

– Nu är det som syns i rutan bara toppen på isberget av allt annat vi gör. Om man förut var kock på en restaurang, bör man nu också vara beredd på att agera hovmästare, servitör, dörrvakt och revisor på kvällen. Men så läste jag också nyligen att stressrelaterade sjukskrivningar i Sverige har ökat med 100 procent de senaste åren.

Har det tillfallit fler arbetsuppgifter? 

– Ja, det kan man lugnt säga. Med alla olika plattformar som kräver innehåll har vi senaste åren formats till ett slags produktionsteam där vi hallåor lånas ut till andra avdelningar för allt från reklamfilmsinspelningar för TV4 Play till eventkonferencierer och publikuppvärmare på externa sändningar som Idol-finalen. Dessutom har vi flera schemalagda dagar i veckan för videoproduktion till saker som sociala medier, C Mores infoklipp, PR-material för nya programsatsningar eller internfilmer, säger han och fortsätter:

– Så utöver den arbetsbeskrivning som jag anställdes för är vi nu också videofotografer, skådespelare, filmredigerare, inslagsproducenter, publicister, redaktörer, copywriters, manusförfattare och reportrar. Vi är ju rena renässansmänniskorna. När jag tänker på det så borde vi ju vara en våt dröm för vilket produktionsbolag eller redaktion som helst.

Håkan Iwar anser att den viktigaste rollen som hallåa har varit att uttrycka sig kärnfullt på så kort tid som möjligt och få publiken att bli engagerad.

– Låt mig säga så här: om jag får gissa så tror jag att det finns en fördom om att hallåor är lite glada och lättsamma men mest ska se trevliga ut och inte behöver vara särskilt begåvade. Och det är klart, som inom alla skrån finns det väl allt från Zlatan till division åtta. Jag är själv sociolog, filmvetare och journalist i grunden och brinner så otroligt mycket för ord och hur man påverkas av dem. Därför har jag så svårt för när till och med de flesta stora programledare går på tomgång med floskler som ”Varmt välkomna ska ni vara till kvällens program”. Börja med något annat. Överraska!

Håkan Iwar har ett tips till alla som vill försöka sig på att jobba som hallåa.

– Memorera hela manuset, sätt en klocka på 30 sekunder och få in alltihop på första försöket, helst utan att låta som Crazy Frog och utan att snubbla på orden. Och glöm inte att le, 6-1,2 miljoner människor sitter och tittar.

"Det kommer finnas en tydlig saknad av bildhallåorna"

Eftersom tittar- och konsumtionsbeteendena har förändrats så påverkar det också rollen som hallåa och dialogen med tittarna. Håkan Iwar menar att det märks en besvikelse i tittarreaktionerna över beslutet att slopa hallåorna, men han har även förståelse till förändringen.

– Vi var väl typ den sista kanalen i Europa med hallåor, om jag minns rätt. Och i tider när det mesta blir mer och mer opersonligt finns det säkert en poäng i att möta en ”vän” i rutan, i synnerhet för den linjära publiken som jag tror snittar på 59 år eller något sådant i vårt fall. Ett av de centrala begreppen för just linjär tv är ju ”lägereld”. Även om tablåtittande har gått ner överlag så visar ju siffrorna att folk samlas tillsammans framför de stora programmen och den sammanbindande lägereldseffekten är väl det stora incitamentet för linjär-tv. Där har vi bildhallåor passat in, men ärligt talat så har jag ändå en rätt stor förståelse för den omorientering som Bonnier Broadcasting gör.

Han beskriver tittarna som mer otåliga nu och att det inte finns tålamod med en hallåa i tv-rutan. Även om Håkan Iwar och hans kollegor kommer att försvinna ur bild, kommer det fortfarande vara en vägledande röst i bakgrunden mellan programmen, vilket han tycker kan fylla en viktig funktion om det görs på rätt sätt.

– Kolla bara på han TV6-rösten som ju blev hela kanalens identitet trots att tittarna inte ens vet vem han är. Oavsett vem som kommer jobba med detta så hoppas jag att TV4 vågar vara lite djärvare där och släppa fram personligheter och ambitiösa manusskribenter så det inte blir för strömlinjeformat.

Vad ska du göra istället? 

– Ingen aning. Ingen aning alls faktiskt. Sen jag fick beskedet för typ ett par dagar sedan så har jag brottats med förskolehämtningar, sagoläsning, kvällsjobb och möten så jag har inte riktigt processat något. Med tanke på att den kompetensen många av oss har så känns det bannemej orimligt att det inte skulle finnas intressanta jobb för oss hallåor. Flera av oss har ju programlett radio och tv, producerat, redaktörat, skrivit manus, jobbat som journalister och kan man rocka det mesta i alla produktionsled inom tv- och videoproduktion så vore väl folk snarast idioter om de inte passade på att fånga upp oss nu?

Kan det bli ett nytt jobb på TV4? 

– Ja, varför inte ge mig ett programledarjobb? Det har ju blivit en del ”luckor i ensemblen” under hösten om man säger så. Och behövs det inte lite inventering i maskinparken? Blev glad när jag hörde att Petra Mede rekryterats till kanalen. Hon är fantastisk på alla sätt, hintar om någon bitter svärta och är hjärtlig på samma gång. Tänk vilken dröm att få jobba med henne. Eller att göra ett seriöst men underhållande intervjuprogram med folk, för att de är intressanta på riktigt, inte BARA för att de är någon i klanen Wahlgren eller aktuella med någon bok som snart ska bli film i kanalen.

Håkan Iwar kom i dagarna på att han gjort tusentals minuter live-tv och att det under den tiden medföljt roliga minnen och historier. Roligast tycker han att det har varit när de varit ute på plats och spelat in.

– Någon gång på Sommarkrysset knallade en dam in framför mig med ett ENORMT paraply som täckte hela bilden, precis när vi gick live och jag dessutom stod i publikhavet beredd att intervjua Amanda Fondell som i sista sekund inte dök upp, trots att jag hade bett kanalen om extra lång hallåtid för att hinna med samtalet. En sekund innan livelampan tändes gjorde den legendariske studiomannen Henric von Zweigbergk ett judokast på paraplydamen så hon försvann ur bild med ett ”swooosh”, säger han och fortsätter:

– Jag fick liksom realtidsredigera i huvudet vad jag skulle säga utan intervjuperson. Men tio sekunder in i hallåt anar jag någon i periferin och chansar med: ”Och här är hon nu, Amanda Fondell!” Som tur var stod hon där när jag vände mig om.

Han nämner också ett tillfälle när han under en Let's Dance-sändning blev överfallen av Gladiatorerna och kastades som en vante i golvet samtidigt som han skulle påannonsera nyheterna.

– Jag hade blåmärken och trodde jag knäckt något revben efteråt. Tyvärr är det mesta vi gör inte sparat eftersom det går live, men hallåkollegorna skulle kunna fylla volymer med sjuka bloopers. Och vi skulle nog kunna skriva en skvallerbok med allt bakom kulisserna-gossip man plockar upp. 

Sämsta minnet då? 

– Alltså. Jag kommer inte ihåg exakt, men det är väl det vanliga med att jobba som showartist och hela tiden måste tänka ”the show must go on”. Det är inte alla gånger man personligen har mått så bra och ändå ska stå där och vara glad och säga: ”Jaaaaa, hörni, nu blir det Jul med Ernst”. Då har jag undrat varför jag stått där och pratat glatt om det där, när jag egentligen bara vill hem och gråta. Men det där har nog alla i showbiz varit med om. Det får man köpa helt enkelt.  

Alex Hartelius

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Dagens Media.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Dagens Media eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Läs även

Åsikter & debatt