”Lobbyisternas dubbelspel – ett hån mot demokratin”

Strax efter klockan tio på förmiddagen den första december 2008 kontaktar Henrik Nilsson JKL-konsulten Jan Edshage för att få till ett hemligt möte.

”Föreslår att vi träffas 12:15 på något ställe där vi kan sitta lite ostört. Funkar Swea hof?”, skriver han i ett av många mejl herrarna emellan.

Ämnet för lunchen är ”Relationen mellan Västtrafik och Göteborgs Stad” – där Henrik Nilsson har suttit i kommunfullmäktige för Moderaterna sedan 2006.

Mejlet är ett av många som skickades från hans arbetsdator på lobbybyrån Rud Pedersen till Göran Perssons arbetsplats JKL. I en artikel i slutet av 2010 kunde jag och min kollega Dante Thomsen visa innehållet i en stor del av de avslöjande mejlen. Med all önskvärd tydlighet visade de fall där Henrik Nilsson arbetat för att påverka direkta angelägenheter inom Göteborgs Stad.

Bland annat försökte han och Jan Edshage hitta sätt att påverka Göteborgs Stads upphandling av reklamcyklar, för att bättre passa JKL:s kund Clear Channel.

Senare värvades Henrik Nilsson som chef för JKL:s Göteborgskontor. Han fortsatte i sin roll som folkvald politiker i Göteborg.

Under mina år på Dagens Media är detta fortfarande det mest flagranta exemplet på ett demokratiskt problem som det sällan talas om i vårt land. Det finns inget som förhindrar att samma person är folkets företrädare och samtidigt jobbar som särintressets betalda torped på en lobbyistfirma.

Det är sjukt, på ren svenska. Och det är ovärdigt vår svenska demokrati.

I dag avslöjar Aftonbladet att Therese Carlborg, tidigare Filippa Reinfeldts närmaste medarbetare, sitter på dubbla stolar.

”Hon är lobbyist på läkemedelsbolaget AbbVie och samtidigt kommunpolitiker för moderaterna”, skriver tidningen.

Therese Carlborg är inte ensam.

Dagens Media har tidigare berättat om Josefin Malmqvist (M) som valdes in i Malmö Stads kommunfullmäktige och kort därefter anställdes av pr-byrån Aspekta.

Linda Norberg (M) var utbildningsnämndens ordförande och ledamot i kommunfullmäktige i Nacka kommun samtidigt som hon fick lön av pr-byrån Grayling.

Sundbybergs starke man – Jonas Nygren (S) – var aktiv som fritidspolitiker och jobbade samtidigt på pr-byrån Springtime.

Listan kan säkert göras längre.

Lobbyisterna själva hävdar att de kan ta ansvar och skilja på sina roller.

Josefin Malmqvist vägrade, med undantag för den offentliga kunden Region Skåne, att uppge vilka uppdragsgivare hon jobbade med på Aspekta när jag ställde frågor om intressekonflikten.

– Jag jobbar inte med uppdrag som har med min roll som ledamot i fullmäktige att göra, sade hon.

Är det någon som tror på lobbyisternas självreglering, som utgår från en i det nämsta övermänsklig förmåga att kapa sig själv i två ickekommunicerande kärl?

Statsvetaren Jenny Madestam är en av dem som sågat den uppfattningen.

– Att säga att man kan skilja på rollerna är en naiv föreställning, det är klart att du får ett fördelaktigt läge som politiker. Detta eroderar förtroendet för politikerna och politiken, sade hon.

För en normal tänkande person, utanför lobbyisternas och politikernas ankdamm, framstår det som en självklarhet.

Den stora majoriteten av svenska politiker som inte valt att sätta sig på dubbla stolar har både ett ansvar för – och ett egenintresse i – att stoppa detta oskick.

Vi behöver en lag som förbjuder lobbyisternas dubbelspel. Helst nu på en gång.