Lina Thomsgård har vigt sitt arbetsliv åt att sprida kunskap

Lina Thomsgård har en mångårig bakgrund inom pr- och mediebranschen, bland annat som nordisk pr-chef för Myspace, pr-strateg på Forsman & Bodenfors, programledare på SVT, återkommande krönikör i Fokus och Aftonbladet samt poddare. Genom åren har hon blivit en stark röst inom frågor om jämställdhet, mångfald och kommunikation. Sedan drygt fyra år är hon chef för museet Stockholms Kvinnohistoriska.

Utifrån kan Lina Thomsgård uppfattas som ideologiskt driven, men själv håller hon inte riktigt med om det.

– Nja. Min kille vill gärna få till debatter hemma men jag är lite mer av en ”å ena sidan, å andra sidan”-person. Jag är mycket mesigare och mer velig än andra vill beskriva mig, säger hon och fortsätter:

– Mina föräldrars skilsmässa präglade mig mycket och jag har därför aldrig sökt konflikter. Jag är ett sånt där skilsmässobarn som alltid skytt konflikter och vill att alla ska vara sams.

När hon som ung hamnade i offentligheten etablerades snabbt bilden av henne som ett utropstecken, berättar hon.

– Jag beskrevs som en ”ung tjej med drag under galoschen” och folk sa att det kul att jag höll på med den här ”tjejgrejen”.

Men det som verkligen driver Lina Thomsgårds engagemang i de här frågorna är viljan att göra saker begripliga – både för henne själv och för andra.

– Människor söker kunskap om en massa områden och den finns där ute hos andra människor, men ofta når de inte varandra. Min ambition är att få det folk vet att nå ut till fler, säger hon och fortsätter:

– På ett sätt är det ju snålskjuts jag ägnar mig åt – det är andras kunskap jag hjälper till att förmedla.

Vad är din metod för att nå ut?

– Den metod som har passat mig är genom att försöka göra det roligt. För att citera Karin Af Klintberg ”om man ska få till ett 'aha' måste man kanske börja med ett 'haha'”. För vem fan vill inte ha lite kul? Genom att försöka förmedla även bökiga saker på ett roligt sätt tror jag att vi når fler.

En annan metod är att försöka hitta gemensamma nämnare. 

– En bra fråga att utgå från är ”vad kan vi enas om”? Och därefter funderar man på hur man kan formulera det på ett sätt som gör att den andra personen inte blir förbannad.

Själv är hon inte rädd för att söka sig till det svåra och knepiga.

– Jag är genuint intresserad av att försöka hitta de djupt mänskliga paradoxerna: Varför säger vi det här, vet det här – men gör så här? Ofta är det där den gemensamma nämnaren ligger.

– Det är jävligt svårt att vara människa. Vi är rätt knäppa och vi gör ofta saker mot bättre vetande och upprepar misstag. Jag tycker att det är intressant och vill gärna ta reda på varför.

För några år sedan redaktörade Lina Thomsgård boken ”En annan historia ”(Volante, 2017) där hon lät ett femtiotal kända skribenter skriva ett avsnitt vardera om en kvinna i historien. I år har hon, vid sidan av sitt arbete på Stockholms kvinnohistoriska, varit redaktör för boken ”Arkivism: En handbok” (Volante, 2021).

– Nu har vi lagt åtskilliga decennier på att konstatera att kvinnor är mindre synliga i historieskrivningen och det finns i dag många som vill vara med och förändra. Så hur kan vi se till att det ser annorlunda ut 100 år från i dag? Jo, helt vanliga kvinnors liv behöver bli en del av underlaget. Vi måste därför börja dokumentera.

Målet med boken är inte lågt satt – Lina Thomsgård vill att den ska vara med och förändra framtidens historieskrivning. 

– Nu har vi lyft de här frågorna på agendan. Att börja dokumentera och arkivera är nästa steg för att skapa förändring.

”Ringer Kulturnyheterna förväntas du släppa allt du har i händerna för att medverka – om det så är ditt eget spädbarn”

Vill se ett långsiktigt hållbart arbetsklimat

Lina Thomsgård växte upp i Aspudden under en tid när Aspudden inte såg ut som det gör i dag, berättar hon.

– På den tiden bestod området av hyresrätter och Aspudden var en plats som hade ett mycket välbesökt systembolag och där skolan brottades med stora utmaningar.

Men när Lina Thomsgårds föräldrar skilde sig lämnade hon Aspudden för att bo i stan med sin pappa och utanför stan med sin mamma.

– Jag har alltid tyckt om förändring, men flytten från Aspudden gillade jag inte.

Men med undantag för flytten från Aspudden gillar Lina Thomsgård att vara i rörelse. Hon är också duktig på att dra i gång projekt. Som ung startade hon skoltidningar, klubbar och musikfestivaler, som äldre har hon startat eget och engagerat sig i jämställdhets- och mångfaldsprojekt som ”Skapelsen” och ”Rättviseförmedlingen”. Det senare och mest kända uppstod 2010 efter att Lina Thomsgård varit på en gala där hon räknat hur många kvinnor respektive män som stod på scenen.

– Det här var i samma veva som det bara bokades killar för att spela skivor på nattklubbar. Det fick mig att fundera över vems smak som förknippas med kvalitet och vem vi ser som viktig.

Så Lina Thomsgård gjorde en efterlysning på Facebook där hon frågade efter olika kvaliteter.

– När någon efter det sade att det inte finns några tjejer som spelar skivor svarade jag bara att ”jo, det gör det visst det” och så tipsade jag. Med tiden började fler människor från olika politiska läger att ansluta och tipsa vidare.

På Rättviseförmedlingen blev hon kvar till 2014 innan hon lämnade sitt uppdrag som ordförande och talesperson. Året därpå klev hon in som ny programledare på SVT:s kulturmagasin ”Kobra”. Ett uppdrag hon delade med SVT-profilen Kristofer Lundström.

– Det var en fantastisk tid. Att jobba tillsammans på en redaktion så där är helt magiskt. Att sitta och spåna idéer, stöta och blöta saker och hjälpa varandra.

Men allt roligt har ett slut. 2017, efter fyra säsonger, lämnade Lina Thomsgård rollen som programledare. Det efter att hon berättat för SVT att hon tänkt gå på föräldraledighet och mötts av ett ”det var ju tråkigt”. I dag vill Lina Thomsgård inte prata mer om avslutet utan hänvisar till det hon sagt i en intervju hon gjort med podcasten Värvet.

– Jag är inte intresserad av fler blodtörstiga konflikter. Men enkelt sagt kan man säga så här: Arbetsplatser behöver ha tydliga policys för hur man förhåller sig till graviditeter och föräldraledighet så att det inte uppstår situationer där ansvariga inte har bra riktlinjer så missförstånd kan uppstå – eller situationer där man tvingas välja.

Den händelsen, Lina Thomsgårds egna arbetsbelastning under perioder av livet och coronapandemin har fått henne att reflektera kring hur vi kan skapa ett långsiktigt hållbart arbetsklimat.

– När jag ser tillbaka på mina år i mediebranschen är det tydligt hur mycket som kretsar kring arbete, och hur det sättet att förhålla sig till sitt uppdrag är det enda tänkbara. Ringer Kulturnyheterna förväntas du släppa allt du har i händerna för att medverka – om det så är ditt eget spädbarn.

Men pandemin har gjort att vi har skakats om i grunden, konstaterar Lina Thomsgård, och understryker att vi bör dra lärdom av det här året.

– Vi kanske inte behöver resa, vi kanske kan effektivisera våra möten, vara lediga lite mer än vi är i dag och göra det möjligt för folk att arbeta från andra orter, säger hon och fortsätter:

– Jag tror att vi behöver bryta med den här tramsiga 1990-talsnormen att det är ”fräckt” att ha för mycket att göra. Nej, fy vad oläckert och ohållbart.

Själv har hon ibland funderat över hur en arbetsplats skräddarsydd för en förälder med två små barn skulle se ut.

– När man tänker på det så blir det rätt uppenbart hur stora delar av samhället som inte är skapat för att kombinera med ett familjeliv. Det är rätt sorgligt om man ska omöjliggöra de delarna för småbarnsföräldrar.

Därför har hon nu en uppmaning till alla chefer:

– Jag tror att det vore en god idé att som chef slå sig ned med var och en av sina anställda och lyssna på deras lärdomar och behov. Samla på dig kunskap om det och använd den för att göra på ett nytt, bättre sätt. Så vi inte missar den här möjligheten att ruska av oss lite gammalt mög.