Daniel Suhonen: Så styrdes pr-arbetet mot Håkan Juholt

I dag släpps Daniel Suhonens bok "Partiledaren som klev in i kylan", som handlar om S-politikern Håkan Juholts korta tid som partiledare för Socialdemokraterna. Juholt valdes i mars 2011 till partiledare – efter tio månader avgick han.

" Det avslöjande reportaget Partiledaren som klev in i kylan är baserat på ett helt unikt källmaterial. Här ges en komplex bild av ett nytt politiskt landskap – präglat av lobbyism, läckor och illojalitet", skriver Leopard förlag, som ger ut boken.

Enligt Suhonen gjordes ett kuppförsök mot Juholt som partiledare – från de egna leden. Händelsen inkluderade flera pr-konsulter och politiker, och orkestrerades i grunden från partiets mäktiga verkställande utskott.

Dagens Media kan publicera utdrag ur boken där Daniel Suhonen beskriver hur flera krafter inom partiet parallellt riktas mot Håkan Juholt. Under rubriken "Kuppförsöket, tisdagen den 11 oktober" skriver Daniel Suhonen i boken.

***

" I Svenska Dagbladet kunde man den morgonen läsa en svidande uppgörelse med Juholt skriven av några socialdemokrater på mellannivå. Under rubriken »En S-ledare ska bekämpa rofferi«, skrev oppositionsrådet i Solna Johanna Graf, frilansskribenten och kommunikationsrådgivaren Jonas Morian, PR-konsulten och S-fritidspolitikern på Värmdö Sandro Wenneberg, bloggaren och S-fritidspolitikern Johan Westerholm från Norrtälje, samt bloggaren och fritidspolitikern Alexandra Einerstam, Stockholm.

Skribenterna lyfte framför allt fram den moraliska dimensionen bortom all diskussion om reglerna. Juholt hade försökt sko sig och inte förstått att han borde betala sin hyra själv. »Det är förvisso inte kriminellt att vara fullständigt aningslös, men det är knappast den egenskap som toppar kravlistan på en ledare.« De avslutade artikeln med att de ville ha företrädare som inte ständigt befinner sig på defensiven, intvingade i ett hörn av dåligt förberedda och uselt förankrade förslag, eller ännu värre; »av en opinion som inte orkar med fler dumheter och ännu fler verkliga eller påstådda minnesluckor«.

Ett hårt angrepp till morgonkaffet. Inget krav på avgång hade uttalats, men det var det enda som återstod, när partimedlemmar öppet ifrågasatte den moraliska kompassen hos sin partiledare. På tunnelbanan in till jobbet kunde man i Metro läsa en opinionsmätning. Tre av fyra svenskar var övertygade om att Juholt helt eller delvis ljög. Rubriken var: »Du ljuger Juholt!« Bara 29 procent av svenskarna tyckte att Juholt skulle vara kvar som S-ledare. Att bara 71 procent uppgav att deras förtroende för partiledaren hade minskat efter avslöjandet trots att tre av fyra trodde han ljög, fick kanske ses som en god nyhet. Opinionsyttringen gjordes till fakta. Ansvarig för opinionsmätningen och analytiker av densamma i Metro, var Yougovs analyschef Stina Morian. »Som politiker kan man klara av ganska många snedsteg, men om det kommer fram att man ljuger så spelar inte affärens storlek någon roll. Man överlever inte en lögn inom politiken«, sa Stina Morian.

För den som den där dagen av något skäl läste både Metro och Svenska Dagbladet framstod kanske ändå en sak som lite lustigt: att det var två Morian ute i fallet Juholt samma dag. Det var att nämligen Stina Morians man, Jonas Morian, som var en av dem som skrivit debattartikeln.

Samtidigt hade Aftonbladet på tisdagen fått fram nya anonyma toppkällor som kunde gå i god för att Juholt ljög. Redan under första halvåret 2009 blev Juholt varnad av sina partikollegor, skrev Aftonbladet, som enligt flera av varandra oberoende källor menade att Juholt ljugit i sin intervju med TT. Lögnerna klistrades i flera lager. Som alla tillbakavisades. Men likväl upprepades.

Kärnan i storyn var att i samband med att Juholt skulle lämna sin post som tillförordnad partisekreterare och få sin fallskärm utbetald, gick partiet internt igenom hans ekonomi. Granskningen visade att Juholt under en längre tid fått full ersättning för sitt boende trots att det varit väl känt att han blivit sambo med Åsa Lindgren. »Det påtalades då tydligt för Juholt att han bröt mot reglerna«, sa en av källorna. Partikassören Ohlström skulle ha informerat Juholt om felaktigheterna. Men istället för att agera ska Juholt ha blivit jättearg eftersom han inte fick bli partisekreterare, säger en källa. Ohlström skulle då enligt Expressen ha informerat partisekreteraren, Ibrahim Baylan. Trots att både Ohlström och Baylan förnekade Aftonbladets uppgifter valde tidningen att publicera dem: »Nej, det har inte skett«, sa Ohlström. »Jag känner inte igen uppgifterna, jag kan inte påminna mig om något sådant«, sa Baylan.

Varken Baylan eller Ohlström var två personer som skulle ha kastat sig ut och tagit en kula för Juholt. De hade tryckts ut i ljuset av någon som stod i skuggorna och sa att de visste saker. De var tvungna att dementera. Men deras dementier ignorerades. Frågan var bara vem förutom dessa två som kunde utgöra basen för dessa »flera av varandra oberoende källor« med insyn av samma, eller tyngre kaliber än partikassören och partisekreteraren som angavs som de som visste. Vem kunde få Aftonbladet att ifrågasätta och anklaga dessa två samt Juholt för lögn? Alla som figurerade med namn avvisade påståendena. Genom massmedias citatteknik spred sig denna nyhet som en löpeld.

Juholt var återigen nyhetsstoff och klistrad vid ännu ett rykte som gav bilden av en lögnare".

***

Flera av personerna som figurerar i boken har kommenterat den. Så här skriver Carl Melin, Ansvarig för United Minds samhälls- och opinionsundersökningar, United Minds, skriver på Twitter: "Mitt namn är felstavat i Suhonens bok. Tyvärr inte minsta felet."

Stina Morian twittrar: "Juholt avgick inte pga konspiration utan pga av opinionssiffror sämre än moderaternas valresultat", samt: "Kallar sig inte @DSuhonen för feminist? Jag jobbade åt Metro, min man hade inget med det att göra".