Bortfallet är nära smärtgränsen

Allt färre svarar på undersökningar.

”I vissa undersökningar når bortfallet snart en nivå där det blir svårt att publicera tillförlitlig statistik”, skriver SCB:s vd Stefan Lundgren i årsredovisningen.

Ett argument för att opinionsundersökningar stämmer är att valbarometrar brukar träffa ganska rätt. Dock missade de flesta SD:s framryckning och MP:s relativt dåliga val.

I år firar Orvestounder­sökningen 45 år.

Varje år får mer än 100 000 svenskar ett frågeformulär på posten med tusentals frågor.

På papper.

På SCB ser man undersökningströttheten som ett stort samhällsproblem. Rimligtvis är det ett problem även för den privata delen av branschen, som till stor del består av undersökningar med koppling till kommunikationsindustrin.

I den privata delen har diskussionen dock mest förts bland undersökarna själva.

Men de allra flesta är överens om att det bara är en tidsfråga innan diskussionen blir mer allmän.

– Det är en bubblare, säger Torbjörn Sjöström på Novus

– Det är få frågor som upptar institutens tankemöda så mycket som bortfallet, säger Carl Melin på United Minds.

Det finns många skäl till undersökningströttheten. Forskningen har bland annat pekat ut att antalet undersökningar ökar medan auktoritetstron och allmän tilltro till samhället minskar.

I dag är ett bra resultat om hälften av de tillfrågade svarar. I USA är det än värre, Pew Resarchs response rate var 9 procent 2012.

Bortfallet är inte ett bekymmer i sig, problemet är om bortfallet inte är slumpmässigt. Det vill säga om undersökningarna regelmässigt missar en viss grupp svarare.

Ett generellt bortfall löser många undersökare genom att vikta. I dess enklaste form fungerar det så här: ”I undersökningen om produkten X har vi bara fått svar från 11 procent stockholmare.  Vi vet att stockholmarna utgör 22 procent av landets befolkning. Det löser vi genom att ge varje svarare två ’röster’. 11x2=22. Enkelt.”

Vilket är okej om icke-svararna är som folk är mest. Om de på något sätt skiljer sig från – som i fallet ovan stockholmare i allmänhet – är risken stor att viktningen snarare multiplicerar felet.

Att undersöka dem som inte svarar på undersökningar är en självmotsägelse. Ändå görs det sådana undersökningar.

Ineke Stoop är senior methodologist vid Netherlands Institute for social research. Hon har särskilt studerat icke-svarare.

– Unga deltar i mindre utsträckning, liksom män och personer med lägre inkomst, personer som bor i storstad och lägenhet samt minoritetsgrupper.

Å andra sidan svarar de som ägnar sig åt frivilligt arbete oftare, liksom de som är allmänt intresserade av politik och samhällsfrågor.

Man vet från SOM-undersökningarna om medieanvändning att samhällsintresserade svarar snabbt. De som svarar sent på den fyra månader långa undersökningen är ljumt intresserade av samhällsfrågor. Man kan anta att de som inte svarar alls är än mindre intresserade.

Avsändaren är en viktig faktor för svarsfrekvens. Ju mer seriös, desto fler svar. Allmänna undersökningar får fler svar än rena marknadsundersökningar.

SCB har genomfört ett antal djupintervjuer med icke-svarare. De kunde delas in i tre grupper:

1.De som inte bryr sig, vare sig om frågor eller avsändare och inte ser någon nytta.

2.De som vägrar av princip-iella och/eller integritetsskäl.

3. De som inte hann, men i princip kan tänka sig att delta om det känns rätt.

SAKARI PITKÄNEN