Petra Thorén: "Vi ska nog överleva"

HELGLÄSNING. Elden är tänd i Pyeongchang och Sportbladet-journalisten Petra Thorén är på plats för att bevaka sitt åttonde OS. För Dagens Media berättar hon om 15 timmars arbetsdag, sitt spartanska OS-boende och Uppdrag Gransknings reportage om de svenska skidåkarna.

I dag drar vinter-OS i Pyeongchang igång på riktigt. Förutom 110 svenska olympier som gör upp om medaljerna i det 23:e vinterolympiska spelet, finns även en hel rad med reportar och fotografer på plats i Sydkorea.  

En av dem är Sportbladets Petra Thorén. Hon gjorde sitt första OS i Atlanta 1996 och den gången hette de svenska guldmedaljörerna Ludmila Engquist, Susanne Gunnarsson och Agneta Andersson.

22 år senare heter de kanske Charlotte Kalla, Sandra Näslund och Stina Nilsson. I alla fall om man får tro Petra Thorén, som just nu bevakar OS för inte mindre än åttonde gången.

När Dagens Media når henne på telefon i Sydkorea har det gått nästan en vecka sedan hon anlände till ett kylslaget Pyeongchang.

Vi har fått rapporter en ganska så kylig OS-stad. Hur kallt är det egentligen?

– Det har varit jättekallt, och det har verkligen känts på gränsen till att ens kunna vara ute. Sen är det också en läskig vind som kryper in i märgen på en. Närmare slutet på veckan har temperaturerna legat runt nollan och det är klart att det kommer bli problem för utövarna om det blir kallt igen. Det är värre för dem än för oss, vi ska ju ändå ”bara” skriva, säger Petra Thorén.

Din kollega på Sportbladet, Patrik Brenning, bloggade om "tv-stjärnornas lyx under OS". En boendesituation bättre än idrottarnas om man får tro den beskrivningen – men hur ser ert boende ut?

– Vi bor inte riktigt lika lyxigt, men vi klarar oss. Vi bor i lägenhetskomplex nära Sweden Arena, där svenskarna håller sin presskonferens. I min lägenhet bor vi tre kvinnliga reportrar, och vi har tak över huvudet, badrum och toalett så vi klarar oss. Men vi sover ju mest där, det är lite spartanskt och det är vi vana vid, så det är okej.

Vad är det som är så speciellt med OS?

– Det är världens största tävling där alla nationer och idrotter förenas. Det är det som är den olympiska andan på något sätt. Ett VM i skidor kan ju kännas lika stort som det här när man ser till den lilla och enskilda delen. Men det är det stora sammanhanget som gör OS så unikt.

Är det längdskidorna som står högst upp på din OS-agenda?

– Ja, det är det. Mina senaste vinter-OS har jag i princip bara gjort längd eftersom intresset för sporten har blivit så stort. Det är en prioriterad idrott för oss och tv-tittarna älskar ju sporten. Men jag har passat på att göra lite damhockey också.

Det här OS:et blir ditt åttonde. Hur rankar du Pyeongchang-spelen i den ordningen baserat på känslan du fått så här långt?

– Ganska lågt skulle jag säga. Man får ingen riktig känsla utav var spelen pågår någonstans. Allt är ganska utspritt och dessutom är skidområdena ganska ödsliga. Precis så var det under Sotji också (värd för vinter-OS 2014 reds. amn). Whistler (skidområdet i Vancouver under vinter-OS 2010 reds. amn) var dock ett kanonställe, vanligt folk beblandade sig med supportrar och familj, säger Petra Thorén och fortsätter:

– Mina första intryck av Pyeongchang är att det är väldigt tomt och inget folkliv på gatorna, mer än alla vi som är här för att jobba med OS. I min värld känner jag att det blir absurt när man inte låter folk bo i städerna där hela OS-apparaten befinner sig. Det gör att det känns väldigt konstlat och verklighetsfrånvänt.

"Det här präglat de här dagarna"

Petra Thorén lyfter fram spelen i London och Peking som goda exempel när det kommer till just OS-känsla.

– Där pågick folklivet runt omkring. Det kan jag sakna, för att jag tycker att man tappade den charmen för vinterolympiaden som var i Sotji. Känslan är att det blir samma här.

Inför spelen i Pyeongchang har den svenska längdtruppens förberedelser kantats av frågor om misstänkt doping och höga blodvärden. I reportaget "OS – Ett orent spel" har SVT:s Uppdrag Granskning beskrivit hur två svenska längdskidåkare upptäckts ha avvikande blodvärden.

– Det har präglat de här dagarna inför mästerskapet när det gäller längdskidor. Vi har ägnat mycket tid åt att komma vidare med det här, och försöka förklara och få olika röster att bedöma uppgifterna.

Under fredagens pressträff med de svenska herråkarna gick Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) in och stoppade frågor om dopning.

– I och med att SOK går ut med den här vädjan kommer det att lägga ett lock på diskussionen framöver. Och nu tror jag inte att det kommer påverka spelen så mycket. Det kan nog inte tas så mycket längre, jag tror att vi har vänt på de stenar vi kan vända på.

Har det inneburit något i er bevakning av det svenska längdlandslaget?

– Nej, det har inte gjort. Det ligger ungefär på samma nivå som det har gjort tidigare, och normalt sett har vi kontakt med åkarna bara på presskonferenser. Tränarna är lika tillgängliga som de var innan, och de har ställt upp och svarat på frågor kring den här diskussionen.

"Helt andra förutsättningar"

16 medarbetare från Sportbladet är just nu på plats i Pyeongchang och den här gången har Schibsted-ägda tidnigen ett tydligt försprång på största konkurrenten Expressen. Dagens Media kunde för några veckor sedan berätta att mediekoncernen ingått OS-samarbete med sändande Discovery.

I vanliga fall får Sportbladet inte tillgång till OS-arenorna, utan får stå utanför och bevaka. Men den här gången är det annorlunda. Bland annat kommer teamets två tv-reportrar har en form av ackreditering som gör att de får lov att filma på ställen där Sportbladet inte fått filma under tidigare OS.

– Det finns fantastiska möjligheten i det här, och det ger oss mycket större chans att ta våra tittare och läsare närmare OS och göra god journalistik. Rent praktiskt innebär det, bland annat för längdskidorna, att vi kan ta med tittarna ut i spåren, och låta dem få en känsla och se hur åkarna agerar på träning och lägger upp sin taktik inför loppen, säger Petra Thorén.

– Det är helt andra förutsättningar än att inte kunna filma alls.

Er konkurrent Expressen har inte ett liknande samarbete. Tror du att det innebär fördel Aftonbladet vad gäller OS-bevakningen?

– Ja, det gör jag. Vi har möjlighet att filma på ställen där de inte har möjlighet. De löser säkert det på andra sätt, men det är klart att det är en fördel för oss att vi kan ge bilder och intervjuer som de inte kan göra.

Hur mycket jobb blir det för din del under de här två veckorna?

– Det vågar man väl inte säga för då kommer facket, haha. Men vi jobbar ungefär från 8 till 20, så omkring 15 timmar per dag.

Det får man väl ändå betrakta som en del. Facket kommer nog kanske ändå?

– Haha, det får de göra i så fall. Men det är så det är, man lever med det här när man är på plats. Det är unika omständigheter, och vi maxar våra insatser för vad vi mäktar och orkar med. Skulle man bli trött eller vill gå och träna då hjälps vi åt. Vi ska nog överleva.

I Sverige sänds OS mellan 01.00 och 16.00. Sydkorea ligger åtta timmar före svensk tid och för olympierna har omställningen pågått i flera veckor.  

Hur kommer dygnet se ut för dig under de kommande veckorna?

– Jag har försökt att ställa om, och ska försöka hålla någon slags sydkoreansk dygnsrytm. Det är svårt, för att när vi ska lägga oss pågår mediedygnet för fullt i Sverige. Det en liten frustration och det är svårt att koppla ned när det fullt nyhetsdygn hemma.

Har du någon strategi för att lösa det?

– Nej, man får ha is i magen och tänka att man måste logga ut en stund. Det är rätt märkligt att kliva upp på morgnarna och veta att alla sover samtidigt som det händer stora saker här borta.

OS avslutas den 26 februari, hur många medaljer packar Sverige med sig i väskan hem?

– Elva medaljer varav tre guld – Charlotte Kalla, Sandra Näslund och Stina Nilsson.

Publicerad 2018-02-10 07.00Uppdaterad 2018-02-12 09.03

Ämnen i artikeln: