Jan Scherman: "Sorgligt att man återigen leker med kulturministerposten"

Spekulationerna om vem som kunde tänkas axla rollen som kultur- och demokratiminister efter Alice Bah Kuhnke (MP) har varit spretiga. Bland namnen har Aida Hadzialic (S) och Maria Wetterstrand (MP) funnits, men även Sara Danius, tidigare ständig ordförande i Svenska Akademien. 

När det under måndagen stod klart att det blir Amanda Lind, tidigare partisekreterare i Miljöpartiet, som ersätter Alice Bah Kuhnke, har förvåningen på flera håll varit stor. Många pekar på att Amanda Lind på den här politiska nivån är ett oprövat kort. 

LÄS MER: "MP:s Amanda Lind blir ny kulturminister" 

– Jag vet inte så mycket om henne. Hon kommer inifrån och bör ha koll på frågorna, säger Jeanette Gustafsdotter, vd på TU, till Medievärlden. 

Enligt Johannes Klenell, kulturredaktör på Arbetet, överraskade det att en "sådan doldis" som Lind fick uppdraget.

"Att man efter folkliga rikskändisen och yrvädret Alice Bah Kuhnke skulle välja Miljöpartiets partisekreterare som kanske mest profilerat sig i offentligheten via SVT:s olika debattprogram känns som en oväntad nedprioritering", skriver han. 

Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman kallar valet av Amanda Lind för "både en skräll och en besvikelse för oss som trodde att den nya regeringen skulle ge kulturfrågorna en fastare förankring i en både politiskt och idémässigt turbulent tid". 

"Utnämningen av Amanda Lind fick stora delar av Kultursverige att se ut som fågelholkar i ansiktet. Det finns dessvärre goda skäl till det. Inte för att Amanda Lind skulle sakna politisk kompetens, utan paradoxalt nog för att hon har för mycket av den varan. Lind är en slipad politiker som kommer direkt från rollen som partisekreterare för Miljöpartiet och blir därigenom på ett annat sätt än Bah Kuhnke en lojal företrädare för sitt parti. Från kulturlivet däremot är hennes insatser hittills inte imponerande".

Susanne Sjöstedt, ledarskribent på Allehanda, lyfter dock fram Amanda Linds framgångar i lokalpolitiken: 

"Lind ledde Miljöpartiet till stora framgångar i kommunpolitiken i Härnösand. Det kan låta smått och ynkligt jämfört med regeringspolitiken, men att överbrygga politiska skillnader och samtidigt driva på utvecklingen blev något av Linds signum under åren här", skriver hon. 

Jan Scherman medieveteran som bland annat varit vd på TV4 och affärsområdeschef på Aftonbladet TV, är en av dem som är stark kritiska till utnämningen av Amanda Lind som ny kultur- och demokratiminister. 

– Jag ska inte säga att ett oprövat kort inte kan prövas och fungera, men det är sorgligt, bedrövligt och ansvarslöst att man återigen leker med kulturministerposten, säger han till Dagens Media. 

– Amanda Lind är en person som under sin politiska gärning, såvitt jag kan överblicka, inte på något sätt har engagerat sig i kulturpolitiken när det gäller för demokratin avgörande frågor såsom public services oberoende, bristen på oberoende och självständig journalistik ute i landet, ägarkoncentrationen i mediebranschen, eller hur hårt kämpande fri-teatergrupper, eller de stora nationalscenerna, ska klara av ekonomin. Kulturfrågorna rör demokratins inre väsen, eftersom de har att göra med den fria och livskraftiga opinionsbildningen. 

Maria Wetterstrand hade varit ett bättre val

Att kulturfrågorna aldrig har varit viktigare än idag menar Jan Scherman beror på hur de högerpopulistiska krafterna inom Europa allt mer riktar sitt fokus mot kulturområdet. 

– Högerpopulismens första attack gällde invandringen, nu riktas nästa rakt in i kulturen. Det har Sverigedemokraterna visat genom ett starkt program för nedmontering av public service och på det sätt de driver en tydlig svensk kulturoffensiv inom kommunpolitiken. Mot detta finns nästan ingen ideologisk beredskap, vare sig i sönderfallande Alliansen eller i regeringen. Med all respekt för Amanda Lind, men man kunde ha valt annorlunda för att markera, precis som man gör på alla andra ministerposter. 

Jan Scherman menar att valet av Amanda Lind är en följd av det synsätt på kulturfrågorna som inom politiken rotat sig djupt under många år. 

– Hade Amanda Lind blivit föreslagen som finansminister eller näringsminister hade reaktionerna varit mycket större. Så länge jag kan minnas har kulturministerposten legat längst ned i prioritetsordningen. 

– Maria Wetterstrand hade varit ett bättre val, hon har en lång politisk erfarenhet, är välmeriterad och har en hög integritet som hade kommit väl till pass i dessa tider. 

Utifrån tidigare uttalanden, går det att utläsa någonting om vilken typ av kulturminister Amanda Lind kommer vara?

– Nej, det lilla jag har hört vägleder mig inte på något sätt. Om hon hade slagit en riktigt tydlig manifestation kring yttrandefriheten, fake news, oberoende medier som måste stärkas eller stora internationella nätverk som idag sätter hård press på hela den svenska mediebranschen, då hade jag sagt att hon är ett oprövat kort som är värt att pröva. Ingen ska dömas i förväg, men det vore bra om man inte lekt med statsrådsposten på det här sättet.

När Amanda Linds företrädare Alice Bah Kuhnke (MP) valdes till kultur- och demokratiminister för fyra år sedan var reaktionerna till stor del liknande, då även hon sågs som ett osäkert val. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg beskrev sin första reaktion med att hon "trodde det var ett skämt".