Daniel Collin: ”Peter Callius var en föregångare och förebild”

Vi nåddes i veckan av den ofattbart ledsamma nyheten att Peter Callius har lämnat oss efter en tid med en obotlig hjärntumör. Jag tror knappast att det lämnade en arbetsplats i branschen oberörd. För Peter berörde de människor han träffade och lärde känna, vilket genom åren hann bli många. Det är bara att notera hur många som har uttryckt sin sorg och respekt i sociala medier, hur Kantar Sifo skriver om sin arbetskamrat och Sveriges Mediebyråer om en person som betytt mycket för branschen.

Peter var en kommunikatör som behärskade siffrornas språk. 

Han var en föregångare och förebild vad gäller faktabaserade argument. Trodde inte på anekdotisk bevisföring, konspirationsteorier eller killgissningar och kunde som få klä siffror i ord. Det vet de som träffade Peter när han sålde annonser för Svenska Dagbladet eller Veckans Affärer och de som träffade honom när han förhandlade flerårsavtal för Orvesto. För att inte tala om alla som sett och lyssnat på honom när han stått på en scen och gjort oss alla klokare, eller skrivit en rapport som upplyst oss i en mediefråga eller om en målgrupp. 

Peter var utvecklingsorienterad och värderingsbaserad. 

Någon har definierat att riktig kunskap uppstår när vi kan lära ut det vi kan till andra. Och var det något Peter kunde, så var det att lära andra nya saker. Han drevs av en genuin och konstant nyfikenhet och hade alltid en grundad uppfattning om det senaste som hände, eller skulle hända. Peter såg aldrig problem som annat än utmaningar och möjligheter. Han var orädd och drog utan att tveka en lans för sådant han ansåg viktigt. Som exempelvis journalistik, fakta och utveckling. 

Peter var en vän.

Han var alltid samma Peter oavsett om han hade jobbkostymen eller fotbollsdressen på sig. Alltid i farten men hade ändå alltid tid. Gjorde ingen skillnad på människor och var nyfiken på alla han träffade. Jag är säker på att vi är många hundra, eller troligare tusen i branschen som när vi tänker på Peter tänker mer på en vän än en kollega. En vän det alltid var roligt och inspirerande att träffa. Minns mötena med honom och ser hans glada ansikte, hör hans engagerade röst. Skratt. Peter lämnar ett stort tomrum efter sig i en hel bransch och jag önskar att vi alla gör som hans familj: låt oss fylla tomrummet med glädje. Det är vad Peter hade önskat att vi gjorde.

Daniel Collin