Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag26.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medier

Livet efter Carat

Publicerad: 28 December 2016, 11:00
Uppdaterad: 28 December 2016, 10:19

Amanda Koutra. Foto: Janne Næss

Att få sparken blev början till ett nytt liv för Carats tidigare vd Amanda Koutra. "Det kan vara bra att stänga vissa dörrar för att bereda plats åt nya saker".


Det är i mitten av augusti 2012, och Amandra Koutra får ett besked som i ett slag ska förändra hennes liv.

Sverige har bjudit på sitt sämsta sommarväder sedan 90-talet, och Carat-vd:n har knappt hunnit komma gång efter semestern.

Göran Af Klercker, som är Carats styrelseordförande, tar henne till sides på kontoret på Götgatan.

Ett helt vanligt veckoavstämningsmöte – tror Amanda Koutra.

Han berättar att styrelsen– som hon själv suttit i sedan 2008 – har beslutat att ge henne sparken, med omedelbar verkan.

Amanda Koutra minns mötet som kort.

Hon lämnar konferensrummet med snabba steg, och packar hastigt ihop sina tillhörigheter. Förutom en hälsning till receptionisten – säger hon inget till någon.

Först i bilen mot Värmdö börjar hon greppa vad som har hänt.

Tankarna snurrar, och hon pendlar mellan en känsla av sorg och kittlande nyfikenhet.

Det är varmt och soligt ute, och det känns märkligt att vara på väg hem mitt på dagen.

–Vad ska hända nu? tänker hon.

Tretton år – varav fyra som vd - har hon ägnat åt mediebyrån som hon har varit med och byggt upp.

– Jag visste ingenting. Samtidigt så tänkte jag nog ganska rationellt i det läget. Det ingår ju någonstans i vd-rollen – när ens styrelseordförande tycker att det är dags – då är det så.

Hon vill inte prata om orsaken till att hon tvingades sluta så tvärt. Det menar hon ­– är upp till den dåvarande styrelseordföranden att kommentera.

Många har kopplat ihop hennes avsked med nyheten som kom några dagar senare: Pitchen om storkunden Svenska Spel, där Carat diskades.

Vet man hur offentliga upphandlingar går till, så förstår man emellertid att det inte går ihop, menar Amanda Koutra:

–Jag är inte bitter över det, men har märkt att det finns de som dragit den slutsatsen, säger hon.

Relationen till Göran Af Klercker är god. De ses fortfarande, och hon hyser fortfarande varma känslor för sitt tidigare jobb.

– Jag tycker så mycket om de där människorna, och har hållit tummarna och hejat på –  på avstånd – även om jag inte gick tillbaka till min arbetsplats dagen efter avskedet, säger hon.

Vad innebar det för dig att behöva sluta?

­–Det händer något rent fysiskt när man börjar slappna av, som man inte var medveten om innan.  Alla som varit uppe i varv vet det – när man är van vid att hela tiden optimera tiden och varje liten lucka ska utnyttjas. Det blir en stor kontrast som känns i hela kroppen, och man blir närvarande på ett helt annat sätt. Det är en enorm skillnad mot när man hela tiden måste vara beredd att kliva in.

Veckorna efter beskedet var Amanda Koutra mest hemma i villan på Saltarö. Familjelivet rullade på, med undantaget att ”mamma” var ovanligt mycket hemma.

Hon gav sig tid att låta nyheten sjunka in och reflektera över det inträffade­.

Det dröjde emellertid inte länge innan ny energi och nya tankar började vakna till liv:

– Jag bestämde mig för att ta chansen. Jag stod mitt i livet, barnen började bli större och jag hade många yrkesverksamma år kvar. Ingen press låg på mig, eftersom jag skulle vara i karantän i sex månader.

Amanda Koutra började med nyfikenhet sondera terrängen. Hon gick på mängder av möten med människor i sitt nätverk, och upptäckte  - efter 13 år hos samma arbetsgivare – en helt ny flora av val och möjligheter.

– Jag gick i gång på så många saker som var vitt skilda. Det fick mig att tänka till  – Vem är jag och vad vill jag egentligen?

Amanda Koutra bestämde sig för att vara helledig i sex månader. Hon reste till allt från Malaysia till Gotland med sina vänner, hon började träna mer och hon utforskade nya sidor av sig själv.

­– Jag tackade ja till väldigt oväntade saker. Rally-VM i Karlstad är ett tydligt exempel, där var jag. Det var så häftigt att göra saker som inte hade något tydligt syfte, och som inte stöttade ett uppdrag eller var familjerelaterat. Bland annat lärde jag mig dansa salsa och tog första steget i en sommaliér-utbildning, berättar hon.

Efter karantäntiden bestämde hon sig för att vara sin egen ett tag. Hon ville inte gå in i en ledarroll igen förrän hon kände en längtan efter det.

– Du ger mycket av dig själv som ledare och befinner dig ständigt i någon sorts rampljus. Även om jag egentligen är en social person som får energi av andra människor, så kändes det skönt att få lite återhämtning, säger hon. 

Har det alltid varit självklart för dig ha en ledarroll?

Nej, jag ville egentligen bli arkitekt. Som min mormor. Som tur så insåg jag rätt snabbt att det inte var för mig. När jag började på Carat – efter att ha varit på Apollo -  kom jag in med ett kundperspektiv. Med tiden växte jag in i en ledarroll, säger hon.

Amanda Koutra tillträdde som vd under den brinnande finanskrisen hösten 2008.

Det fanns ingen tid att fundera utan var bara att kavla upp ärmarna och börja jobba, berättar hon.

­–All krut lades på att hantera vad som hände när vi åkte utför ­– och efterdyningarna av det. Jag kom från organisationen, jag kände våra kunder och hade en väldigt tydlig bild av vad som behövdes göras. Det var bara att sätta igång.

Hon fortsätter:

– Sen blev det om möjligt ännu mer hektiskt när det plötsligt började vända, hösten 2010.

Att tacka ja till vd-rollen var en självklarhet.

– Ju mer säker du blir ­– och ju fler idéer du har kring hur saker och ting bör göras ­– desto mer naturligt blir det att man tar det ansvaret. Då måste man få med de andra mot det gemensamma målet, och då måste man leda, säger Amanda Koutra.

År 2014, efter att ha konsultat ett tag, gick hon – via  sitt företag –  in som kommunikations-  och marknadschef på Fotografiska.

Det var då hon inledde samtalen med sin nuvarande arbetsgivaren, Retriever.

Sedan hösten 2015 har hon som försäljningschef lett 12-mannagänget på Retrievers säljavdelning på Birger Jarlsgatan.

– Jag hade ju aldrig jobba med sälj så renodlat – även om jag varit i säljorienterade organisationer. Men jag ville gärna prova den hatten.

Hon fortsätter:

 – Just nu är vi på en riktig förändringsresa med vårt erbjudande -  med säljet i fokus.  Det är otroligt utveckande – någonting som jag söker hela tiden  – och jag har väldigt kul på jobbet.

Vilken är din största lärdom från Carat och tiden efter?

– När jag slutade så tog jag ett aktivt beslut att förändra mitt liv – både när det gäller det privata och det yrkesmässiga. Det har alltid varit viktigt för mig att eftersträva en balans i tillvaron, och det tycker jag att jag har blivit bättre på, säger Amanda Koutra och fortsätter:

– Jag lärde mig också att det kan vara bra att stänga vissa dörrar för att bereda plats för nya saker.

Vissa övertygelser hon haft har satts på prov och stärkts ännu mer:

– Hur viktigt det är att vara ärlig och transparent, till exempel. Det kräver mod, och som ledare innebär det att våga släppa kontrollen ibland. Då är det viktigt att man har en inre kompass att navigera efter, säger hon.

–Det är ganska vanligt att man i ledarrollen måste hantera mod. Att kunna säga till exempel att: ” just nu så vet jag inte”, kan vara lite blottande. Eller när man delegerar ansvar. Vill man att ens medarbetare ska växa så måste man delegera till dem och ha tillit. Ibland blir det bra och ibland inte, men det är fortfarande du som ledare som ytterst står ansvarig. Då är det bra att vara grundad i sig själv.

Hon har hunnit vara i flera positioner efter åren på Carat,  berättar hon, och fått sina övertygelser verifierade i flera sammanhang.

– Sen ska man komma ihåg att alla går bet ibland. Gör man inte det så lider man nog av brist på självinsikt. Det handlar om hur man hanterar det och om man kan vara ödmjuk och lära av situationen.

Vad önskar du dig 2017?

– Det är oroliga tider, och jag önskar mig att se och läsa om ledare som har både handlingskraft och mod, säger hon och fortsätter:

– Med tanke på hur mycket som händer i vår bransch just – nu så skulle det vara roligt att läsa om lite roliga branschbyten. Folk som verkligen har modet att göra något helt nytt. Ju snabbare förändringarna går desto mer måste vi förbereda oss på att ständigt utvecklas och förändra oss. Det skulle jag läsa mer om.

Och rent personligt?

 – Jag har alltid haft ett driv i utveckling och ett kommersiellt fokus, vilket är bra i  förändringsarbeten oavsett organisation. Något som blir viktigare och viktigare för mig –och som jag tror är en del av den här resan – är att jag skulle vilja jobba med något som har betydelse i både ett samhällsperspektiv och för enskilda individer. Det vore spännande att få jobba med utbildning, boende eller arbetsmarknadsfrågor.

Är det en konkret plan som du har?

– Nej, det är en önskan för framtiden. Jag är väldigt här och nu.

Amanda Koutra avslutar:

– För inte alls länge sedan så träffade jag en person som jag inte sett sedan Carat-tiden, som utbrast att ” vad kul att du ser ut att vara så glad”.

–Det är lustigt, säger hon och skrattar till lite.

–Som om mitt liv skulle ha stannat upp efter att jag slutade där.

Janne Naess

Bildredaktör, fotograf och reporter

janne.naess@dagensmedia.se

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.