Expo ska granska islamism: "Religiös intolerans och antisemitism är en grundbult"

2017-12-02 09:58  
Daniel Poohl. Foto: David Lagerlöf/Expo

Expos chefredaktör och ansvarige utgivare Daniel Poohl berättar om Mommapriset, lanseringen av en ny sajt – och vilka delar av bevakningen han ska utveckla.

Daniel Poohl har varit på föräldraledighet under hösten. Han har hämtat och lämnat på dagis.

Sen har han också "småjobbat lite".

När han i januari återvänder till jobbet gör han det en utmärkelse rikare och starkare.

Tidningen Expos chefredaktör och ansvarige utgivare, fick i veckan motta pris av föreningen Utgivarna för sitt arbete i demokratins tjänst. Priset ska gå till en person som "genom sina handlingar bidragit till och lyft fram Sveriges unika system med ansvarig utgivare".

Först och främst: Grattis! Hur känns det? 

– Jag är glad, hedrad och väldigt stolt. Det känns helt enkelt väldigt bra, säger han till Dagens Media.

Vad betyder priset för dig och för Expo?

– Det är ett erkännande. Det är ingen hemlighet att vi är en tidning som är idédriven. Samtidigt har vi, i alla fall under den tiden jag har jobbat här, alltid varit noga med att vi ska göra journalistik och att vi ska följa journalistikens principer. Vi ska göra välavvägda publiceringar – och det är som att vi får råg i ryggen när vi blir belönade.

Juryns motivering lyder: "För ett modigt och oförtröttligt utgivarskap i demokratins tjänst, som konsekvent och till allas gagn granskat och belyst det öppna samhällets fiender".

När du hör den motiveringen, finns det något som du är extra stolt över?

– Jag är speciellt glad över det som ryms inom formuleringen ”till allas gagn”. Vi ser oss själva som någon som lägger ner extra mycket tid på att försöka förstå ett ganska svårbegripligt fenomen, göra det begripligt för att vi tror att det är viktigt för alla människor som vill göra något åt det.

Ser ingen anledning att överdriva

Expo har med Daniel Poohl, vid rodret i snart två decennier, granskat högerextrema krafter. Daniel Poohl poängterar att tidningen Expos lägger stor vikt vid att "det man rapporterar om går att lita på".

– I vår värld finns det ingen anledning att försöka överdriva eller för den delen underskatta hur de här idéerna utvecklas eller ser ut. Det är ett fenomen vi har i vårt samhälle, och haft under lång tid, säger han och fortsätter:

– Vi försöker belysa det på så många sätt som möjligt och kan vi göra det på ett sätt där människor, i bästa fall, blir smartare oh underhållna och dessutom litar på det vi gör, då är det den bästa kombinationen.

Om du jämför Expo med andra tidningar i frågan om utgivarskap, skulle du säga att nu skiljer er på något sätt?

– Egentligen inte. Jag ser Expo som en del av en lite äldre generation, en del av de magasinen som poppade upp på 90-talet som var någon form av politiska magasin,  som har en ganska tydlig idé om vad det är man vill berätta. I dag dyker det upp en massa nya nyhetssajter och opinionsdrivande sajter. Där gör man inte journalistik på riktigt samma sätt, och de absolut värsta formerna av det är paketerad propaganda.

"Expoaffären"

Tidningen Expo grundades för 22 år sedan. Det kom som ett resultat av en stiftelse som grundades av bland andra Stieg Larsson med anledning av att senare bli ansvarig utgivare för den nystartade Tidskriften Expo.

Stieg Larsson var chefredaktör för Expo. Foto: Pressbild.

Redan andra året uppstod stora problem för Expo. Bland annat den så kallade Nationella Alliansen hade uppmanats till att göra allt för att stoppa tidningen. Nynazisterna inledde en kampanj där man med våld försökte tysta tidningen. Efter ett attentat på Expos tryckeri meddelade de att de inte längre skulle fortsätta trycka tidningen. Händelserna kom av media att kallas "Expoaffären".

Under sommaren samma år beslutade Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, och Svenska Dagbladet att publicera de stoppade materialet. Aftonbaldet tryckte, under rubriken "Tidningen nazisterna vill stoppa", ut Expo nummer 3, 1996, som bilaga.

Efter Stieg Larssons bortgång 2004 tog Richard Slätt över som chefredaktör, och senare, vid årsskiftet 2005/2006, tog Daniel Poohl över rollen.

"Hymlar inte"

Expo är i dag inte bara en tidning. Redaktionen åker själva ut och utbildar i skolor och föreläser om rasism och högerextremism.

– I grunden skulle man kunna säga att basen för vår verksamhet är en omfattande omvärldsbevakning, där vi tittar på politiska miljöer och idéströmningar som vi tycker är relevanta utifrån det uppdrag vi har. Vi gör det för att motverka rasistiska organisationers inflytande i samhället, säger Daniel Poohl.

Han belyser att en stor skillnad mellan Expo och andra svenska medier, och framför allt de så kallade alternativa medierna", är deras "begränsade lins".

– Vi bevakar egentligen ett ganska specifikt ämne och vi försöker göra det så tillgängligt som möjligt. Skillnaden jämfört med många andra är att många alternativa nyhetssajter ofta har en ambition att försöka se ut som en dagstidning. Där blir det uppenbart att de bara täcker vissa delar. Vi har inte hymlat om vad det är vi vill berätta om och vad det är vi vill uppmärksamma människor om.

För att återkomma till Mommapriset. Du har tidigare pratat om att ni är "en liten redaktion", med ”högt i tak”. Är det en fördel i publicistiska avvägandena att ni är en mindre redaktion?

– Jag vet faktiskt inte om jag ska vara helt ärlig. Jag har ingen erfarenhet av den typen av beslut på en större tidning. Vi publicerar inte i närheten av så mycket som man gör på en större tidning, däremot publicerar vi väldigt ofta artiklar där vi måste ställa oss frågan om vi ska namnge människor, och där vi har och göra med människor som tycker väldigt illa om oss, säger han och fortsätter:

– Det finns ingen anledning att ha konsensus kring sådan här beslut, men i ju högre grad alla förstår, och är med på varför man gör en viss publicering, ju bättre är det. Det gör också att risken att reportrar gör egna snedsteg minskar.

"Shit, vad är det som händer"

Daniel Phool växte upp i Åsensbruk och debuterade 2013 som romanförfattare med boken "Som om vi hade glömt".

Utöver det har i 16 år jobbat med att rapportera om högerextremism.

– Egentligen gör vi exakt samma sak fast vi får göra det på lite olika sätt. Under väldigt lång tid handlade det om att få människor, organisationer och institutioner att ta frågan om högerextrem mobilisering på allvar, och inte vifta bort det som ett marginellt fenomen, säger han och fortsätter:

– I dag skulle jag säga att det handlar mycket mer om att människor har insett att ”oj då, här har vi något som vi måste börja förstå”. Sverigedemokraternas riksdagsinträde var första som fick människor att ”shit, vad är det här? Det här är kanske inte något som bara är ute i marginalen”. Mycket mer av det vi gör i dag handlar mer om att, delvis själva, ge ledtrådar om varför det här händer just nu.

"Inget är bekvämt att göra"

Hur är det egentligen att rapportera om det här? Hur ser klimatet ut?

– Generellt är det givetvis så att det kan vara väldigt ansträngande och jobbigt ibland. Jag tror däremot att vi har en fördel i att vi har en fördel i och med att vi är på en arbetsplats där väldigt många på olika sätt drabbas av samma sak. Det ger oss en slags gemenskap i det, vi behöver inte sitta ensamma i det på samma sätt som kanske andra gör, säger han och fortsätter:

– Det är inget som bekvämt att göra, det kanske man skulle kunna tänka sig att det är, men det är det inte. Vi är inte på något sätt ensamma om att vara utsatta, det här är ett generellt problem som har accelererat på grund av att det är lättare att hota och trakassera folk i dag än det var för.

Finns det dagar du känner att ”fan, det är inte värt det här”?

– Det har jag aldrig känt. Men det kan finnas stunder då jag känner den känslan baserat på helt andra faktorer, som har att göra med att det finns andra saker här i livet som känns spännande och som jag skulle vilja skriva om. Men när jag tittar på vad det är, då är det knappast saker som gör att jag skulle få det lugnare. Men jag har aldrig reflekterat över att det skulle vara något som gjorde att jag slutar.

Ska till Bokmässan

Under årets Bokmässa blev det stora skriverier om att Nya Tider skulle tillåtas att komma. Ett beslut som fick Expo att bestämma sig för att stanna hemma. Daniel Poohl skrev om beslutet på Expos sajt.

Bokmässan själva har flera gånger ändrat sig och ändrat sig igen i frågan om Nya Tiders medverkan.

I decembar 2016 förklarade Maria Källsson, vd på Bok och bibliotek, för SVT att deras första reaktionen från Bokmässans håll under höstens debatt kring Nya Tiders medverkan ska ha varit av det mer impulsiva slaget. Nu ändrade man sig och välkomnade Nya Tider till 2017 års Bokmässa.

– Jag tror att vi reagerade som många har gjort direkt efter oss, impulsivt. Det vill säga att man vill ta bort det som är väldigt obekvämt. Efter lite eftertanke och kunskap om det enskilda fallet och med hänsyn till vad en bokmässa är för någonting – en arena för fri åsiktsbildning – så har vi gjort ett mer eftertänksamt arbete och kommit fram till mer genomarbetade principer och värderingar, sade hon då till SVT.

I måndags den här veckan kom dock beskedet att Nya Tider portas för nästa års Bokmässa.

Daniel Poohl:

– Vi åker sannolikt dit. Vi ser ingen anledning att bojkotta nästa år, som det ser ut nu i alla fall. Men det finns inget beslut om det ännu.

"Levt i en bubbla"

Daniel Poohl har varit föräldraledig under stora delar av hösten. Han är tillbaka på Expo igen under mitten av januari.

Vad har du gjort under den här tiden?

– Jag har småjobbat lite. Men främst har jag hängt med mina barn, tittat på fotboll, städat, lagat mat och tagit promenader. Levt i en bubbla helt enkelt.

När du kör igång igen, vad ska du göra då?

– Vi är på väg att lansera en ny sajt till nästa år. Sen har vi en sak i vår rapportering som vi ska försöka växla upp lite ytterligare. Vi tittar på politiska miljöer och idéer som präglas av rasistiska föreställningar, och det är faktiskt inte bara extremhögern som gör det, säger han och fortsätter:

– När vi tittar på det tycker vi att vi ser två andra politiska miljöer som också är intressanta för oss även om de inte har haft samma inflytande som extremhögern har. Det ena är konspirationsism, alltså föreställningar och tankar om att världen styrs av hemliga sällskap med mera. Det andra är radikalislamismen, där både religiös intolerans och antisemitismen är en grundbult.

Daniel Poohl svarar på sex snabba:

Ditt livs största framgång?

– När jag lyckades skriva ihop en roman som inte blev en total katastrof.

Vad är du mest rädd för?

– Att något ska hända mina barn.

Favoritjournalist?

– Nej, man borde väl kanske ha det. Men jag har aldrig haft någon plansch på väggen när det gäller journalister.

Vad läser du just nu?

– Jag plöjer igenom Offsides senaste nummer. (Han återkommer någon minut senare med ytterligare svar på frågan) Jag kollade mitt nattduksbord nu, där låg Offside och senaste Ikea-katalogen, så det är väl det jag håller på med just nu.

Favorittv-serie?

– Jag har fastnat för en BBC-serie om barnmorskor i Londons utsatta områden på 50- och 60-talet.

Vad önskar du dig i julklapp?

– Nytt tangentbord. På riktigt. Det är av sakerna jag har gjort under föräldraledigheten, att jag har nördat ner mig i tangentbord.

Vad har du hittat?

– Att det finns en hel värld av olika tangenter och hur de låter och hur de fungerar. Men jag har ännu inte hittat exakt den jag vill ha, men jag letar på fram till jul.

Simon Nilsson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Dagens Media.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Dagens Media eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Läs även

Åsikter & debatt