fredag22 september

Kontakt

Annonsera

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Event/sponsring

Siewert Öholm om Bruce Dickinson på Meg: "Inte en till djävulsrockare"

Publicerad: 6 mars 2014, 08:20

Det stora dragplåstret på Mediedagarna i Göteborg är Iron Maidens sångare Bruce Dickinson. Siewert Öholm, som för 30 år sedan drev ett korståg mot hårdrocksbandet WASP, är inte glad.

Ämnen i artikeln:

Meg

DT

Dante Thomsen


Han är inte bara frontman i det legendariska hårdrocksbandet Iron Maiden, pilot och affärsman.

Bruce Dickinson är också det stora dragplåster för Meg 2014, där han i dag håller i det egna seminariet "How to turn customers into fans".

Men det är inte alla som tycker att det är en bra idé att låta en hårdrockare vara dragplåster för Mediebranschens egna mässa.

– Jag noterade det vid något tillfälle och blev bara trött, säger journalisten Siewert Öholm, känd för sin kamp mot satansmusik.

På vilket sätt blev du trött?

– Jag kände bara "so what", inte en till djävulsrockare. Man kan fråga sig om det bara är opportunism eller verkligt på något sätt. Vem har fallit för vilken lobbyist? Jag tycker att det är en eftergift för det som är kärnverksamheten i journalistik.

Hur menar du?

– Det är naturligtvis bara för att locka folk och skapa intresse. Men i skuggan av det som händer i Ukraina borde vi kunna hitta andra saker som är viktigare. Vi borde kunna hitta starkare saker som dragplåster. Det här handlar om journalistikens eget självförtroende.

Klippet från "Svar direkt" där du går hårt åt Anders Tegner och WASP har blivit legendariskt, hur ser du på det i dag?

– Jag tycker att klippet har varit kul i 30 år och ur min synvinkel är jag rätt fascinerad över hur hållbart både jag och klippet är. Det väcker så mycket känslor.

Du har inte ändrat åsikt angående djävulsmusik?

– Nej, jag känner bara att vad ska man ha den till?

Vad gör du annars i dag?

– Dels så jobbar jag mycket med tidningen Världen idag men jag är också ute och leder rätt mycket samtal och debatter, trots min numera höga ålder. Det är en annan sak som jag numera ägnar mycket tid åt, huruvida jag ska acceptera att jag faktiskt fyller 75 år i år. Jag tror hela tiden att jag bara är 55 år.

Det är väl som man brukar säga, att åldern sitter i huvudet.

– Ja den verkar göra det ett tag till.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev