Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Digitalt presenteras av:

Irena Pozar: "När man väl vågar finns det många som vill lyssna"

Publicerad: 13 November 2015, 05:18
Uppdaterad: 28 Juni 2016, 08:06

Krönikören Irena Pozar berättar hur det känns att som 23-åring ha värvats två gånger på ett år, att hon lägger alla sina pengar på restaurangbesök – och om "världens mest fantastiska plats".


Ämnen i artikeln:

ExpressenBonnier TidskrifterNyheter 24

Irena Pozar, 23, har hittills inte hunnit stanna kvar särskilt länge på en arbetsplats sedan hon började på Nyheter24 i februari förra året

Efter ett halvår på sajtens nyhetsredaktion värvades hon av Expressen, där hon varit reporter och krönikör på tidningens sociala medier-redaktion.

Men bara till och med början av december – därefter är det dags att gå över till Bonnier Tidskrifter, som Dagens Media berättade om tidigare i veckan.

– Det känns jätteroligt att börja på Bonnier Tidskrifter, de gör lite nysatsningar just nu och jag tycker om att få vara med i uppstarten av saker och ting. Det ger chans att få vara med och forma lite, säger Irena Pozar till Dagens Media.

Irena Pozar har under kort tid etablerat sig som en stark feministiskt och antirasistisk röst, med ett berättande som ofta fokuserar på hur det är att vara ung kvinna i dagens Sverige. En linje hon hoppas få fortsätta på – och gärna förstärka – på det nya jobbet.

– Jag hoppas på att kunna vara ännu mer agendasättande och lyfta de frågor jag brinner för ytterligare. Jag tror att Sverige skulle må bra av att debattera feminism och antirasism oftare, kanske speciellt min målgrupp, som främst är unga tjejer. Därför känns det kul att jag kommer att figurera en hel del hos Veckorevyn, där målgruppen finns.

Att som 23-åring två gånger under loppet av ett år bli värvad av stora mediehus, menar hon själv känns aningen surrealistiskt.

– Jag förstår inte hur det har kunnat gå så fort, det känns jättekonstigt faktiskt. Men samtidigt är det så klart fantastiskt kul, framför allt ser jag det som ett kvitto på att andra också tycker att mina hjärtefrågor är viktiga och att man börjat ta feminism och antirasism på allvar.

Irena Pozar började sin journalistiska bana på Smålandspostens ungdomsredaktion, där hon som tonåring skrev recensioner och krönikor.

Efter studenten flyttade hon till Stockholm, jobbade på Sveriges elevkårer och trodde inte att skrivandet var någonting hon skulle komma att ägna sig åt på heltid.

– Men skrivandet hängde alltid med, jag frilansade till exempel en del för gratissajter som Popmani. Jag var egentligen mer inne på att jobba med modejournalistik. När jag sedan kom in i medievärlden gjorde jag det med mitt engagemang, men utan tro på att det skulle finnas ett intresse för de frågorna. Som tur var hade jag fel, och på den vägen är det.

Hur är din upplevelse av att vara ung kvinna i mediebranschen idag?

– Jag upplever att det finns en gubbighet i medievärlden, som innebär att klassiskt manliga egenskaper premieras. Det gäller att ha ganska vassa armbågar för att lyckas ta sig fram, vilket inte är helt enkelt när man är en ung tjej som inte kommer från Stockholm, och som har invandrarbakgrund. Men när man väl vågar höja rösten upplever jag ändå att det är många som vill lyssna.

Det ständigt debatterade problemet med näthat har Irena Pozar inte skonats ifrån.

När hon i en krönika på Nyheter24 förra året vågade sig på att kritisera Zlatan-dokumentären för avsaknaden av kvinnor, lät reaktionerna inte vänta sig. Hatet mot henne började florera på sociala medier, och har fortsatt i jämn takt.

– När reportrar ringer mig idag och vill prata, har det nästan alltid med näthat att göra, vilket är lite tråkigt. Ibland känns det nästan som om jag har "blivit" den frågan. Men det är också förståeligt, jag har ju skrivit mycket om ämnet och bland annat drivit ett fall av näthat till domstol. Sedan handlar det såklart om hela grejen att det alltid väcker reaktioner när man som ung tjej uttrycker starka åsikter. Om man dessutom positionerar sig i media och pratar om att Sverige fortfarande är ojämställt, då blir det såklart ännu värre.

Vad tror du om utvecklingen – kommer man lyckas komma åt näthatet?

– Det tror jag beror helt och håller på om rättsväsendet och lagstiftningen börjar sända andra signaler. Hovrätten friade en man som sa att han skulle "köra upp en kniv i min fitta", då visar man tydligt vad som är okej eller inte att skriva. Så länge lagen inte kommer ikapp tror jag att näthatet kommer att fortsätta bre ut sig. Den enda skillnad jag själv märker av är att folk inte riktar sig lika direkt mot mig längre, de skriver mer i forum och kommentarsfält och piskar upp hatet där.

Vad får dig att orka fortsätta?

– Någonstans ser jag de starka reaktionerna som ett kvitto på att jag säger någonting som är sant. Vore det inte sant skulle folk inte orka bry sig. Tyvärr handlar det också om att man blir himla luttrad, blir man kallad hora hundra gånger stänger man av tillslut, vilket är en fara i sig. Men att inte orka finns liksom inte som alternativ.

Irena Pozar menar vidare att kontakten med läsare som hör av sig och är tacksamma för att hon tar upp frågor som berör, gör mödan värt.

– Det motiverar mig att se att den målgrupp jag oftast vänder mig till tycker att det jag gör är bra och viktigt. Om jag till exempel skriver en krönika om våldtäktsfrågan som leder till att personer som blivit utsatta hör av sig och tackar mig för att jag lyfter ämnet, det sporrar mig verkligen. Dessutom är det fantastiskt att få chans att tillgängliggöra fakta på ett sätt som gör att folk kan ta till sig det, det kan vara alltifrån att skriva om friande domar vid sexuella övergrepp till att presentera statistik på ett begripligt sätt.

Framåt då, vad har du för målsättning?

– Jag har nog inte någon riktig målsättning, utan vill mest fortsätta få göra det jag gör och jobba för att folk inte ska glömma de frågor som jag tycker är viktiga att debattera. Det var lite min oro efter valet förra hösten, att folk bara skulle gå vidare och skita i jämställdhet och antirasism. Som tur var blev det inte så, och jag kommer fortsätta traggla det här.

Sin lediga tid ägnar Irena Pozar gärna åt restaurangbesök, som hon menar är det hennes pengar främst går till.

– Jag är inte ett dugg intresserad av matlagning, bara den biten som innebär att man får äta maten, så det blir mycket restaurangbesök när jag är ledig. Dessutom älskar jag att resa. Jag var i Tokyo i somras, och jag förstår verkligen att inte alla har möjlighet att åka dit, men det var den mest fantastiska plats jag någonsin besökt. Det var som att komma till en annan värld, allting var så annorlunda. Sedan var jag en tönt och bokmal i gymnasiet, och jag läser fortfarande en hel del. Jag är väldigt digital i övrigt, men det är fysiska böcker som gäller, jag vill kunna göra hundöron.

Irena Pozars lördagslista:

<iframe src="https://embed.spotify.com/?uri=spotify:user:dagensmedia:playlist:1fqTLH8SV9qMGkWXIwhsYE" width="300" height="380" frameborder="0" allowtransparency="true"></iframe>

Amanda Törner

Reporter

amanda.torner@dagensmedia.se


Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev