Timbro riktar tung kritik mot Medieutredningen

På DN Debatt skjuter Timbros Adam Danieli och Lydia Wålsten in sig på de svaga punkterna i Mats Svegfors utredning ”Ett hållbart mediestöd för hela landet”, som lämnades till kulturminister Jeanette Gustafsdotter den 27 juni.

Den övergripande kritiken är att det saknas vetenskapligt stöd för ”att den dryga miljard som betalas ut i direkt stöd har positiva effekter för medborgarna”.

LÄS OCKSÅ: Inför Almedalen – branschens kritik mot medieutredningen ökar 

Timbroskribenterna hänvisar till Hans-Gunnar Axbergers utredning som ”2013 drog slutsatsen att stödet snarare har en konserverande effekt på mediemarknaden” och Anette Novaks utredning 2016 ”som pekade på hur svenska medieaktörer hade fastnat i dåvarande bidragssystem och att stödet inte stöttat uppkomsten av nya aktörer”. De hänvisar också till en utredning av Nordicom som 2019 ”visar att det norska presstödet inte gav en bättre lokal bevakning”.

Skribenterna framhåller att en rad europeiska länder saknar mediestöd, men ändå har en väl fungerande mediebransch, och pekar på det beroende som stödsystemet skapar:

”Alla offentliga stöd kommer med krav och förväntningar, och dessa skapar, hur de än utformas, en lojalitet gentemot givaren. Medier som finansieras av det offentliga är i grunden inte fria och oberoende.”

Timbro ser hellre att medborgarna själva får välja vilka medier de vill ta del av:

”Hela skälet till att stödet finns är föreställningen att medborgarna inte efterfrågar rätt eller tillräckligt mycket media. I stället får vi myndigheter med uppgift att välja ut vad människor borde vilja ha, för att sedan pytsa ut medborgarnas pengar i den riktningen.”

LÄS OCKSÅ: Frågetecken kring lobbyisterna i mediestödsutredningen 

De är kritiska till att de sökande ska styrka att företaget behöver stöd:

”Grunden i det nya systemet är ett direkt stöd till redaktioner som bedöms ha ett ekonomiskt behov. Detta så kallade behovskriterium innebär i praktiken att svaga affärsmodeller subventioneras och förnyelse motverkas.”

Sist, men inte minst, skjuter de in sig på godtyckligheten i utredningens demokrativillkor:

”Mediestöd ska endast ’få lämnas till medier som har en publicistisk verksamhet som inte står i strid med grunderna för det demokratiska styrelseskicket samt respekten för alla människors lika värde och den enskilda människans frihet, integritet och värdighet’.”

Timbro anser inte att en icke-vald statlig nämnd ska fälla moraliska domslut som inte kan överklagas:

”I praktiken kommer vissa medier att stämplas som moraliskt oacceptabla av ett offentligt organ.”

Skribenterna summerar:

”50 år av subventioner har gjort att svensk mediedebatt har hamnat snett. Mycket talar för att mediestöd saknar positiva effekter och systemets bevarande tycks snarare vara pådrivet av ett antal centrala aktörer, måna om att cementera sina positioner, än av omsorg om medborgaren.”

Slutsatsen blir att mediestödet helt bör fasas ut.

LÄS OCKSÅ: Demokrativillkor, lagreglering och behovsprövning – Mats Svegfors om förslagen