Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Dagspress

Sture Bergwall: "Media hade behov av en seriemördare"

Publicerad: 15 Augusti 2012, 14:10
Uppdaterad: 6 December 2015, 12:03

Fallet Thomas Quick håller på att växa till en av de största rättsskandalerna i svensk historia. För Dagens Media berättar Sture Bergwall om sin frustration över svenska medier, relationen till Hannes Råstam och om första gången han loggade in på internet.


November 1994. Sture Bergwall, eller Thomas Quick som han då kallar sig, döms för mordet på Charles Zelmanovits. Ett av de 30-tal mord som mannen som har kallats Sveriges störste seriemördare erkände under 90-talet.

Arton år senare släpps den grävande journalisten Hannes Råstams bok "Fallet Thomas Quick: Att skapa en seriemördare". När rättsskandalen briserar i medierna har Sture Bergwall friats från tre mord och fått resning i ytterligare två fall.

När Dagens Media når honom på Säters sjukhus är han märkbart tagen av den senaste tidens uppmärksamhet.

– Vänta lite, jag ska bara snurra på stolen så jag får lite bättre täckning.

Mediernas rapportering har han följt på internet och via sin advokat Thomas Olsson.

– Ja, mediebevakningen har ju verkligen varit massiv. Å andra sidan kämpade Hannes väldigt länge för att folk skulle förstå omfattningen och vidden av den här skandalen. I det avseendet känns det väldigt skönt och angeläget att boken har fungerat som en ögonöppnare.

Men historien kunde ha tagit en helt annan vändning. Hade inte Hannes Råstam börjat gräva i fallet hade rättsskandalen kanske aldrig uppdagats. Och Sture Bergwall hade kanske aldrig pratat med några journalister.

– När Hannes hörde av sig hade jag varit tyst i sju år. Många journalister hörde ju av sig under de här åren men jag besvarade aldrig de där propåerna. Jag hade svårt att lita på journalister och dessutom, hur skulle jag kunna träda fram och säga som det var? Vem skulle tro mig? I min värld fanns det ingen möjlighet.

Vad var det som fick dig att lita på just Hannes Råstam?

– Det är en bra fråga för det finns en kort förhistoria till det. Jag hade sett hans dokumentär om bränderna i Falun och tyckte att den var väldigt bra. Han hade inga pekpinnar och jag upplevde honom som väldigt trovärdig och som en bra berättare. Det var egentligen ingången, säger han och fortsätter:

– Strax efter att jag såg den här dokumentären fick jag ett brev från Hannes och då bestämde jag mig för att svara på det och säga att vi kunde träffas.

Relationen började trevande.

– Jag hade naturligtvis en liten, liten förhoppning om att det skulle gå att lita på Hannes även om jag inte vågade hoppas på det på riktigt. Sedan kom han hit och vi träffades ett par gånger. Det var egentligen inledningen.

Det "magiska ögonblicket" när allt lossnade finns omskrivet i "Fallet Thomas Quick" och Sture Bergwall talar om det med värme.

– Det var när han sa det som ingen nämnt tidigare. Han sa att "jag ser ju på filmerna att du är hög som ett hus". Det var den onämnda repliken som fick allt att lossna. Jag hade ju svårt att lita på journalister och så kom Hannes. Det var ett väldigt starkt ögonblick.

Relationen till Hannes Råstam, som avled i sviterna av cancer tidigare i år, beskriver han som "nära och bra".

– Vi pratade med varandra i tusentals timmar och ventilerade stort som smått. Till slut utvecklades det till en vänskaplig relation.

Hur känns det att prata med journalister i dag?

– Det känns bra och det beror framför allt på att jag är trygg i mig själv och i den här processen. Jag behöver inte tänka ut någonting i förväg, det är bara att ta frågorna när det kommer. I det känner jag mig väldigt trygg.

Samtidigt är han kritisk till hur svensk media har behandlat hans fall. Både under Thomas Quick-eran och under 2000-talet.

– Boken är inte bara en ögonöppnare utan pekar också på en helt annan sak – varför är det inte fler journalister som har undersökt det här? I materialet till de resningsansökningar jag har lämnat in finns det så många sensationella uppgifter om polisutredningen och terapin på Säter som ingen journalist tagit tag i. Det känns frustrerande.

Han berättar att han och Hannes Råstam ofta diskuterade mediernas agerande under sina sittningar på Säter.

– Vi funderade mycket över varför ingen tog tag i det och landade väl i att det finns någon slags bekvämlighet. Men kanske också vänskapsband. Till saken hör naturligtvis också att polisutredningen kring Thomas Quick är gigantiskt omfattande och svår att anamma. När man tittar bakåt ska man också ha den respekten. Kanske bör jag också någonstans vara tacksam över att det sker först i dag.

Samtidigt tror Sture Bergwall att svenska medier också kan ha längtat efter att få skriva om en seriemördare.

– Det tror jag absolut. De hade behov av en seriemördare och det var just det här icke-ifrågasättandet som visade mig det.

Samtidigt krävdes det en journalist för att ditt fall skulle granskas igen.

– Så är det ju. Från åklagarmyndigheterna i dag säger man att det här visar att rättsväsendet tar sitt ansvar men så är det ju inte alls. Vad det visar är att det krävdes en undersökande journalist för att sätta igång det här. Utan Hannes Råstam hade jag inte kunnat sätta igång den här resningsprocessen.

På Säter har Sture Bergwall som sagt suttit inspärrad sedan 1991. 22,5 timmar om dygnet spenderar han på rummet – och med sin dator som han fick för tre år sedan.

Och för hans över 3 600 följare på Twitter kanske det kommer som en överraskning att Sture Bergwall – som också är en flitig bloggare – använde internet för första gången 2009.

– Jag fick min dator i samband med att resningsprocessen drog igång. Tanken var först att jag skulle kunna utbyta dokument med min advokat. Jag hade ju aldrig varit ute på nätet förut, säger han och skrattar.

Vad har internet, Twitter och bloggen betytt för dig?

– Det har varit en välsignelse. Många skickar direktmeddelanden och jag har överlag fått väldigt bra respons så Twitter har varit väldigt positivt för mig. Jag får väldigt mycket stöd men det allra viktigaste är att det har skett en opinionsvändning sedan jag började använda Twitter. Jag får aldrig elaka meddelanden och det är fantastiskt.

På Säter håller man däremot tyst om Sture Bergwalls flitiga surfande.

– Det nämns över huvud taget inte, jag har inte hört ett ord. Men jag ser ju att de är inne och läser bloggen ibland.

Dante Thomsen

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.