Mediestödsutredningen halvvägs: ”Ett brett politiskt stöd är kanske den viktigaste delen av uppdraget”

Medieutredningen som tillsattes i oktober har kommit halvvägs:

– Jag tycker att vi kommit relativt långt, säger utredningens sekreterare Martin Persson. Vi har träffat riksdagspartierna, de flesta stora mediekoncerner, branschens organisationer och forskare.

Nu ska utredarna slipa fram skarpa förslag som ska presenteras för politikerna. Direktiven är mycket tydliga:

”De förändringar som föreslås ska ha en bred politisk förankring och ska kunna notifieras för att träda i kraft senast den 1 januari 2024.”

Den forne SvD- och SR-chefen Mats Svegfors insåg nog redan när han läste direktiven att uppdraget lika mycket är förhandlarens och medlarens som utredarens.

– Ett brett politiskt stöd är kanske den viktigaste delen av uppdraget, bekräftar Martin Persson. Dessutom har vi relativt kort tid för uppdraget.

Den 15 juni ska förslagen lämnas i form av en departementsskrivelse. Samtidigt kommer en skrivelse från finansdepartementet som utreder fråga om nollmoms för medieföretag och sänkta arbetsgivaravgifter för journalister. De båda förslagen bakas ihop till en remiss som skickas ut efter sommaren. Vid utgången av nästa år löper EU:s godkännande av de svenska mediestöden ut.

– Efter remissomgången ska det skrivas proposition, utskottsbehandlas, tas av kammaren och notifieras till EU, säger Martin Persson. Det finns inte mycket tid till politiska förhandlingar när förslagen väl ligger.

Han säger att utredarna har börjat skissa på förslag, men vill inte diskutera några detaljer:

– Vi har inte testat dem på partierna ännu. De har fått ge oss sina ingångsvärden som vi analyserar på kammaren. Men vi har fått en bra bild av vad partierna kan enas om.

Mediefrågorna har utretts två gånger de senaste tio åren; av Hans-Gunnar Axberger 2013 och Anette Novak 2016. Många tankar och förslag är redan förkastade eller prövade och har lett till dagens halvdussin delvis halvdana stödformer. Förväntan på Mats Svegfors är att presentera ett enklare, mer hållbart och rättssäkert stödsystem.

Grunddragen i ett sådant system kan spåras i utredningsdirektiven, som skrevs medan Miljöpartiets Amanda Lind ännu basade på kulturdepartementet. Men de beslutades av regeringen, vilket innebär att Socialdemokraterna står bakom önskemålen.

LÄS ÄVEN: Hot, avhopp, mediestöd och public service – Jeanette Gustafsdotter om de viktigaste mediefrågorna just nu

Direktiven pekar ut huvudspåret: Om ”driftstödet i presstödet ska fasas ut och ersättas av ett mer teknikneutralt stöd för redaktionella kostnader” måste övergångsregler tas fram så att inte alltför många stödberoende företag går i konkurs.

Direktiven efterlyser också ”objektiva och kvantitativa kriterier” i ett ”rättighetsbaserat stöd” som bidrar till en ”lokalt förankrad nyhetsförmedling i hela landet”.

När mediestödsförordningen beslutades 2018 fanns politisk enighet om ”att stärka demokratin genom att främja allmänhetens tillgång till oberoende nyhetsförmedling i hela landet via en mångfald av allmänna nyhetsmedier med redaktionellt innehåll av hög kvalitet”.

De fyra sista orden i meningen har skapat problem för Mediestödsnämnden där av regeringen utsedda politiker och experter ska slå fast som är ”hög kvalitet”. Mats Svegfors väntas rensa bort uppenbara skönhetskriterier.

Mediestödsförordningen säger att stöd ska gå till allmänna nyhetsmedier som bedriver ”regelbunden och allsidig nyhetsförmedling som ger uttryck för ett brett utbud av ämnen och perspektiv samt granskning av för demokratin grundläggande skeenden”.

Som gamla murvlar brukar förenkla till: ”Nyheter är sånt som nån vill dölja, resten är reklam.”

Om vi alls ska ge statligt stöd till medier, vilket Sverigedemokraterna är tveksamma till, måste Mats Svegfors flytta utgångspunkten för mediepolitiken från stöd åt företag till stöd åt journalistik. 

Redaktionsstöd baserat på redaktionella kostnader infördes 2020, men krockar med driftsstödet. Det är ingen djärv gissning att Mats Svegfors huvudspår är att ersätta det dyra driftsstödet med ett teknikneutralt redaktionsstöd.  

Sannolikt innebär det att de i dag låga kvalifikationskraven på upplaga måste höjas för att rensa bort de värsta bidragsfifflarna. Men redaktionsstöd ger mest åt de stora koncernerna, vilket kan kräva någon slags bidragstrappa. De nationella medierna klarar sig hyggligt, därför har utredningen fokus på de regionala och lokala medierna.

Erfarenheterna från de senaste årens redaktionsstöd, där ansökningarna vida överstigit disponibla stödbelopp, har lett till skrivningen att utredaren ska ”tydliggöra på vilka grunder prioriteringar ska ske om de medel som avsatts inte räcker till alla sökande”.

Risken för godtycke kan undanröjas om de nya stöden blir rättighetsstöd, men det kan samtidigt kosta statskassan mer. Och pengarna förfogar finansminister Mikael Damberg över samtidigt som hans departement utreder TU:s förslag om nollmoms för medieföretag. Sänkta arbetsgivaravgifter för journalister har diskuterats, men skulle sannolikt leda till svåra avgränsningsfrågor.

– Vi har en tät dialog med finansdepartementet, säger Martin Persson. Vi ska vara synkade med dem när vi lägger förslagen.

Lokal journalistik och teknikneutralt rättighetsstöd utifrån objektiva kriterier är ledord för medieutredningen. Det är ingen enkel ekvation Mats Svegfors har att lösa. Men det är samtidigt en chans att göra en insats för att stärka journalistiken och därmed demokratin.

LÄS ÄVEN: Kartläggning: Kraftigt sänkt mediestöd 2021 – så mycket får samtliga medier