Leif Holmkvist: ”Så gick det till när jag blev Annette Kullenbergs nyttiga idiot”

Hon svepte in med en aura av självklarhet och elegans, tidningens primadonna och stjärnkrönikör, på Aftonbladets ledarredaktion där jag jobbade med hennes sambo, den lika hyllade kolumnisten Dieter Strand.

Det var på den tiden Aftonbladet kunde sälja bortåt en halv miljon tidningar om dagen och krönikörerna var uppburna aktörer i den politiska debatten, inte minst på vänsterkanten.

Lyxladyn Annette Kullenberg ansågs, trots sina exklusiva vanor, står till vänster efter succén 1974 med boken ”Överklassen i Sverige”. Hon hade stor frihet att resa, kosta och skriva vad hon ville. Och gjorde det också.

Allt gick bra till en vinternatt 2002 då Kullenberg lämnar en krönika där hon pekar ut den knappt 20-åriga prinsessan Madeleine som alkoholist. Nattchefen Niklas Bodell försöker få henne att mildra skrivningarna, men Annette vägrar.

Ansvarige utgivaren Anders Gerdin skriver då om några meningar. Han kunde ha ställt krönikan, vilket hänt förr när Annette varit mer än vanligt gränslös. Men den trycks med Gerdins korrigeringar.

Kullenberg anser sig censurerad av Gerdin, som hon ser ner på och vars jobb hon gärna själv haft. Hon tror att hela redaktionen och övriga Mediesverige ska ställa sig på hennes sida bara detta övergrepp på det fria ordet blir känt.

Men inget händer.

Annette, som redan går på ångestdämpande mediciner, sjunker ner i en depression. Hon skriver en sista krönika på Valborgsmässoafton, kungens födelsedag, om Lars Johan Hiertas kamp mot kungamakten. Hennes bror, advokaten Claes Borgström, råder henne att söka förlikning med Aftonbladet.

Kullenberg får en halv miljon kronor i skadestånd. Till avtalet fogas en klausul om vite på en halv miljon till motparten från den som yppar ett ord om att avtalet ens existerar.

Men snacket går på tidningen och i branschen och många undrar varför alla hennes artiklar är borta från webben? Jag frilansar åt Resumé och ringer dåvarande informationsdirektör Olof Brundin, som undrar:

– Finns det en konflikt mellan Annette och ledningen? Om vad då? När skulle den ha uppstått? Har du frågat Annette?

Det har jag gjort och hon sade:

– Du har rätt i dina iakttagelser att jag inte längre skriver i Aftonbladet och att artiklar är borttagna. Jag förstår att du frågar. Men jag kan inte kommentera. Nä, usch, jag vill inte svara så här. Men jag måste.

Resumé publicerar på källuppgifter under rubriken ”Bråk med ledningen efter hovkrönika”. Jag försöker följa upp, men Gerdin förnekar bestämt att det finns en uppgörelse.

Där kunde det ha slutat, men så får jag ett samtal:

– Ja, hej igen, det är Annette. Jag skulle vilja åberopa mitt källskydd.

Hon är förbannad på att Gerdin och Brundin ljuger och berättar om uppgörelsen. Jag pressar Gerdin ett varv till och då tröttnar han väl på mitt tjat och medger att det finns en uppgörelse. Resumé publicerar.

Då stämmer Kullenberg Aftonbladet för att ha berättat om avtalet. Hon vill ha ytterligare en halv miljon av tidningen, trots att det var hon som bekräftat avtalet så att jag kunde få Gerdin att erkänna.

Någon dag senare ringer ett bud på min dörr och lämnar ett rör med svindyr single malt whisky. På kortet står:” Tack för hjälpen. Och skål! Kram från Annette”.

Många gånger har man känt sig som nyttig idiot, men sällan mer än då.

Jag som inte gillar whisky gav pavan till min son. Och Annette fick ingen extra halv miljon. Bara en av de tre domarna i tingsrätten ansåg det ställt bortom rimligt tvivel att det var Gerdin som begått avtalsbrott. Jag hade luddat till artikeln en hel del för att skydda min källa.

Det var bara en av Annette Kullenbergs vidlyftiga affärer under ett långt liv på mediescenen, helst mitt i rampljuset och gärna med ett glas bubbel inom räckhåll. Men hennes liv rymmer också mörker, missbruk och mycket drama. Det har tv-ankaret Anna Hedenmo fångat föredömligt i boken ”Solitär” (Mondial).

Hedenmo skriver med lätt hand och har gjort en imponerande research av denna exceptionella kvinnas liv och relationer, utan att för den skull tappa distansen till huvudpersonen. Ett stycke modern mediehistoria.

Fotnot: Annette Kullenberg avled 2021.