Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Dagspress

Kristoffer Bergström: "Jag är den mest okända som vunnit priset"

Publicerad: 17 december 2017, 08:59
Uppdaterad: 18 december 2017, 07:39

Juryns motivering att utse Kristoffer Bergström lyder: "Välgrundad och välformulerad. Med kunskap och fakta i granskning. Med värme i det personliga mötet. En sportjournalistik som därmed gör skillnad".

HELGLÄSNING. Årets sportjournalist Kristoffer Bergström berättar om förvåningen över utmärkelsen – och bemöter samtidigt Jennifer Wegerups påståenden om kulturen på Aftonbladet.


Ämnen i artikeln:

AftonbladetSportbladet

Det har gått nästan två veckor sedan journalisten Lasse Granqvist ringde upp Kristoffer Bergström för att berätta att han tilldelats Svenska sportjournalistförbundets pris som Årets sportjournalist.

I dag, två veckor senare, har blommorna på bordet hemma i lägenheten hunnit vissna. Den pappalediges tid fylls i dag av promenader med barnvagn. Han förvånas över priset och listar andra namn som förtjänar utmärkelsen Årets sportjournalist mer än han själv:

– Det kändes ju fel. Om du tänker dig att du möter en främling som ger dig en semla, då blir du ju skitglad och tänker "åh vad gott, nu ska jag äta den här". Sen kommer direkt en annan känsla. Det här måste vara fel, det här var inte till mig. Det väldigt många som är bättre på sin grej inom sportjournalistiken. Det är uppenbart, det är bara att läsa vad de skriver, säger Kristoffer Bergström.

Du låter ödmjuk. Syftar den ödmjukhet på just det här priset eller gäller det vilket pris som helst där vinnaren heter Kristoffer Bergström?

– Vilket pris som helst. Jag är så uppenbart en del av en klump. Det är tråkigt att hålla på med en spelad ödmjukhet, jag tycker att jag är ganska bra på det jag håller på med. Jag pratade med Therese Bosta [sportreporter på SVT] under morgonen, och då funderade jag på om jag skulle kunna sköta hennes alpin- eller längdbevakning? Inte en chans, säger han och fortsätter:

– Det här priset förutsätter att alla är på samma skala på något sätt. 50 procent av branschen är redaktörer. Hur många slåss jag emot i min kategori egentligen? Tre kanske, eller sju. Det är en väldigt konstig tävling och säga att man skulle vara bäst, säger han och kastar en blick bort mot sonen Levi.

Just när man tror att han är färdig med resonemanget om varför det är så märkligt att han fått utmärkelsen Årets sportjournalist, lyfter han bort blicken från sonen och får syn på diplomet som står på en hylla på andra sidan rummet. Där finns namnen på alla som vunnit utmärkelsen.

– Titta på listan bakåt. Kolla Olof Lundh, André Pops, Johanna Frändén, Lisa Edwinsson, Simon Bank... och sen Kristoffer Bergström där. Jag är väl den enda som inte har en Wikipedia-sida av dem.

Han berättar att han fått flera grattis efter priset, och att det finns folk som försöker vara "snälla".

– Det är jättegenerösa grattisar, men som fortfarande är lite så här: "trodde nog inte att du skulle få ett sådant här pris, men det känns helt rätt". Jag själv känner likadant. Jag har inte synat listan, men jag är tämligen övertygad om jag är den mest okända som vunnit det här priset.

Ola Wenström vann priset förra året och när han jämförde sig själv med övriga namn på listan blev svaret "det känns givet".  Om jag läser av dig rätt nu, du verkar inte riktigt ha samma känsla?

– Verkligen inte. Jag önskar att jag hade den känsla, men jag tycker nästan att det är fakta att jag är inte en av de bästa sportjournalisterna i Sverige. Men jag gör något som jag själv står för, och tycker det är ganska bra.

Nu heter trots allt Årets sportjournalist ändå Kristoffer Bergström. Om du ska sätta fingret på varför, hur låter det då?

– Jag tycker själv att jag har hittat något i min egen sportjournalistik som är mer intressant i dag än det jag skrev om för två år sedan. Jag börjar sakta trampa dit jag vill.

Menar du att du gör något annat än vad andra gör?

– Jo, jag tror faktiskt det. Inte bättre. Men jag gör något annat.

Vad menar du? 

– Jag ringer väldigt, väldigt mycket, och jag månar väldigt mycket om att få fram uppgifter som i säg är så pass anmärkningsvärda att jag inte behöver använda några stora ord för att själv krönikera om det jag skriver om.

Kristoffer Bergström menar att det finns en problematik i att både skriva en nyhetsartikel och krönika om en och samma händelse. Han tycker att det bara är sportjournalister som det skulle vara okej för, men det är en företeelse han vill bort ifrån.

– Om man ser på ganska mycket av det jag är nöjd med de senaste åren, då är det uppgifter som jag själv inte har behövt tycka något om. Hur damlandslagets ersättning ser ut kontra herrarnas, granskningar av Riksidrottsförbundet eller porträtt av gamla tanter.

– Det är grejer jag gör genom att sitta och titta på Wikipedia, eller resultatservice-sidor, och försöker hitta saker som glappar. "Va fan, hur kommer det här sig att den personen har gjort det här och vi vet inte vem det är?"

Historier som saknas?

– Ja precis. Det är medvetenhet i det, att inte bomba ut att "vad sjuka ni är Sverige, hur kan ni ha glömt henne? Ni är sjuka i huvudet ju?" Utan bara genom att få fram det och prata med henne så kan ett ganska vanligt och mysigt porträtt bli ganska radikalt.

"En stinkande köttfärs"

Kristoffer Bergström har arbetat på Aftonbladet under tio år. I slutet av november i år skrev hans tidigare kollega Jennifer Wegerup en text i Resumé med rubriken "Knäckt av kollegorna – så skapas kulturen som kränker kvinnor".

– Texten hade sina smärtsamma poänger, men det har varit bedrövligt att höra diskussionen efteråt. Folk pratar förbi varandra och åsikter blandas till en stinkande köttfärs.

I texten hänvisar Jennifer Wegerup till en händelse som utspelar sig några år tillbaka i tiden, under hennes tid på Sportbladet. I ett videoklipp sjunger en av hennes tidigare kollegor om henne, en händelse som inleder hela texten.

– En helt annan fråga är varför hon inte berättar hur filmen uppkom. Det verkar som att han sjungit frivilligt och råkat bli filmad fast den är framtagen i utpressningssyfte av en huligangrupp med kriminella förtecken. De ville hämnas för en granskning och skrämma oss från att skriva mer om dem. Jennifer Wegerup vet det. Att hon inte skriver det har inget att göra med vem som är offer, för det är självklart hon och en annan kollega, men det förklarar varför cheferna inte ville sprida den.

I slutet av november, bara några dagar efter att Jennifer Wegerups text publicerats på Resumé, gästar hon podcasten "Tutto Balutto". I podden, som spelades in innan texten publicerades, redogör Jennifer Wegerup för essensen i vad som ska publiceras några dagar senare.

"Kvinnor ska inte vara offer. Det är sveket, det är vännerna, det är kollegorna, det är de manliga strukturerna. Sen är det så mycket bullshit, 'vi vill ha mer kvinnor'. Jaha, men här hade du en kvinna som pratar fem språk, som har en fil. kand. i journalistik, som har varit korre i flera länder, som kan nyheter, som kan sport, som kan politik – men henne låter du gå för att skydda en manlig profil på något sätt. Du kämpar inte ens för att hålla kvar henne", säger hon i podden och fortsätter:

"Det är så mycket bullshit. De säger 'vi vill ha in tjejer', sen kanske du plockar in en massa unga kvinnliga vikarier som är lätta att hantera och skrattar glatt på redaktionerna. Det är lätt att hantera, och det är det som gör mig mest upprörd."

Kristoffer Bergström:

– En helt annan fråga är varför hon ska nervärdera yngre kollegor, och särskilt kvinnor. Det är rent trams. Jag pratar gärna om vilken som helst av de här frågorna. Men att klumpa ihop allt till "för eller emot Wegerup" eller "Aftonbladet mot Expressen" är kontraproduktivt.

"Vidriga mejl"

Kristoffer Bergström sitter sedan en tid tillbaka i tidningens genusgrupp. En grupp som enligt honom, förutom att se över jämställdheten och antalet artiklar utifrån kön, pratar med alla anställda på redaktionen och de tidigare anställda för att samla in i historier.

– I sin text pekar hon ut en händelse för 14 år sedan som specifikt rör Sportbladet. Det är inte mycket, men en för mycket. Vi i genusgruppen märker ungefär samma utbredning. Det finns en del historier, framför allt vidriga mejl, aktiva som behandlar kvinnliga reportrar som skit och en del härskartekniker på redaktionen också. Men jag är stolt över att jobba på en tidning som jobbar väldigt hårt med jämställdhet, säger han och fortsätter.

– Jag tycker att Sportbladet borde skriva mer om damlagidrott och vi borde markera ännu hårdare mot aktiva och läsare när de går för långt. Men mig veterligen, utifrån hur mycket jag jobbar med det här, tycker jag inte att Sportbladet är en särskilt sexistisk redaktion. Vi bjuder in Rättviseförmedlingen, vi undersöker mensens påverkan på idrott, går i Pride och ser över hur vi ska kunna få fler kvinnliga chefer. 

Under #metoo har det framkommit historier från Aftonbladet. Känner du igen i dig bilden som har målats upp?

– Den är mer främmande än bekant. De här fallen som har kommit, de har nog hänt och de är vedervärdiga. Men att dra en stor parallell till att hela redaktionen är en vägg av pungar och full av glastak. Jag menar Sofia Olsson Olsén, Åsa Linderborg, Lena Mellin, de högsta cheferna är kvinnor. Det kan bli bättre, men det är fan inte så illa som det har målats upp, säger han och fortsätter:

– Jag hade inte kunnat jobba kvar om det var så hemskt.

Hur menar du då?

– Det är för många som skulle vantrivas i en sexistisk miljö, det gör för ont helt enkelt. På sporten framför allt är det många som blir förbannade när vi har för mycket män med i en enkät. Det skulle inte kunna frodas, vi är för många som skulle säga ifrån om det var så.

– Det är skitbra att allt kommer fram. Jag tror att det finns skit i hela samhället och jag har hört historier från alla redaktioner egentligen. Mig veterligen är inte historierna värre på Aftonbladet, och framför allt är de inte värre än samhället i stort.

"De är mesiga"

Flera Sportbladet-profiler har vunnit utmärkelsen Årets sportjournalist före honom. Kristoffer Bergström menar att framgångsreceptet är milda typer, som inte konkurrerar mot varandra. Han minns speciellt en händelse. 2010 gjorde han sitt första OS och fick hjälp från oväntat håll, från en av tidningens allra största profiler.

– Simon Bank var en jättehäftig typ tyckte jag. Och jag sprang runt där och försökte få något, och plötsligt kommer han fram och säger "Du, Kristoffer, jag skrev en kortis om det här storslalom-loppet bara, jag hjälpte dig med den. Bara så att du vet".

– Simon, Johanna [Frändén] och Erik [Niva] de är ju mesiga. De är milda, snälla och försiktiga. Deras armbågar är helt raka, de kan inte knuffa någon överhuvudtaget. Och det var otroligt sporrande att komma till en miljö där de som har högst status också är de snällaste och försiktigaste. Jag hoppas att jag själv också kan bli lite så.

Finns det något du utforskar nu under pappaledigheten som blir journalistik när du kommer tillbaka igen?

– Ja, det gör jag. Det handlar specifikt om en förening, och jag kan inte prata om det för att jag har inte kommit så långt än. Men annars gör jag ganska lite, det tar på krafterna ha någon som hamrar på ens huvud hela tiden.

Fakta om Årets Sportjournalist:

Årets sportjournalist utsågs 1987-2014 av SKS, Sportjournalisternas Klubb Stockholm. Sedan 2015 står Svenska Sportjournalistförbundet bakom priset, och utmärkelsen gäller årets sportjournalist i hela Sverige.

Alla Årets sportjouralister genom åren:

1987 Åke Strömmer, Radiosporten1988 Anders Andersö, SvD1989 Torbjörn Petersson, DN1990 Per-Olof Olsson, TT1991 Claes-G Bengtsson, Expressen1992 Bo Gentzel, TV-sporten1993 Pia Erlandsson, TV-sporten1994 Ulf Pettersson, Idrottsboken1995 Anders Steinvall, DN1996 Ken Olofsson, frilans1997 Sune Sylvén, SvD1998 Lars Sandlin, Aftonbladet1999 Lennart Eriksson, frilans2000 Jens Lind, frilans2001 Lars Östling, Aftonbladet2002 Jan Majlard, SvD2003 Lars Granqvist, frilans2004 Jens Littorin, DN2005 Simon Bank, Aftonbladet2006 Peter Jihde, SVT2007 Göran Zachrisson, frilans2008 Mats Wennerholm, Aftonbladet2009 Tommy Åström, frilans2010 Henrik Skiöld, TT2011 André Pops, SVT2012 Erik Niva, Aftonbladet2013 Lisa Edwinsson, DN2014 Johanna Frändén, frilans2015 Olof Lundh, TV4/Fotbollskanalen2016 Ola Wenström, Viasat2017 Kristoffer Bergström, Aftonbladet

Källa: SSF.

Simon Nilsson

simon.nilsson@dagensmedia.se

Ämnen i artikeln:

AftonbladetSportbladet

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.