Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag13.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Dagspress

Joakim Medin efter fångenskapen i Syrien: "Jag har ingen att prata med om att jag har sett döda människor"

Publicerad: 28 Februari 2015, 06:16
Uppdaterad: 6 December 2015, 12:08

Joakim Medin tvingades tillbringa en mardrömslik vecka i fängelse i Syrien. För Dagens Media berättar han om erfarenheterna – och livet som frilans.


Det var i onsdags Joakim Medin kom tillbaka till Sverige. Då hade han suttit en vecka i syriskt fängelse sedan han tillfångatogs av regimen i Syrien i staden Qamishli, nära den turkiska gränsen.

– Jag fick bara komma ut från cellen för att gå på toaletten eller spy. Det smutsiga vattnet hade gjort mig sjuk. Vakterna lät mig vara, men jag såg hur andra fångar torterades och misshandlades. Det är en surrealistisk känsla att se någon puckla på en annan en meter fram för en, säger Joakim Medin till Dagens Media.

Som frilansjournalist har Joakim Medin gjort ett antal riskfyllda uppdrag. Bland annat har han träffat flyktingar i både Libanon och irakiska Kurdistan.

Varför tror du att de flesta som åker iväg till liknande områden är frilansjournalister?

– Pratar man i en svensk kontext så har många skurit ner på anställda. Dessutom drar man sig för att sända personal till så farliga platser som Syrien, där man vet att journalister är måltavlor, säger Joakim Medin och fortsätter:

– På grund av vad som kan inträffa tror jag att lotten har fallit på frilansjournalister. Ansvarsbiten är inte lika stor och det behövs inte ett lika stort maskineri kring det. Men det är givetvis synd att den här lotten faller på frilansjournalister.

Vad är nackdelarna med att vara frilansjournalist i ett sådant här läge?

– När man kommer hem finns det ingen arbetsplats, ingen chef och inga kollegor man kan prata om sina upplevelser med. Jag jobbar hemifrån eftersom jag så ofta är på resande fot, så jag har ingen att prata med om att jag har sett döda människor och andra tragedier. Det får jag hantera helt själv.

Joakim Medin säger att han inte bearbetar sina upplevelser överhuvudtaget. Han har inte tid. Som frilans går all tid åt till att skriva artiklar, sälja in idéer eller på andra sätt försöka få ekonomin att gå ihop.

– Jag jobbar intensivt och det som har hänt skjuts bak i huvudet. Någon gång kanske det kommer tillbaka, men jag vågar inte spekulera i vad det kan ha för konsekvenser. Många har sagt att jag borde gå till någon och prata om det som har hänt, men det finns inte tid till sådana saker som att ta hand om sitt psyke, säger han.

Men hur väljer du vilka platser du ska åka till? Gör du någon riskanalys?

– Ja, sådant väger jag in hela tiden. Särskilt efter att jag gick säkerhetskurs för journalister i konfliktområden. Samtidigt är det en drivkraft. Alla skriver om ISIS, men när jag var i Irak var jag knappt alls vid fronten. Jag var där för att skriva om den civila situationen, säger Joakim Medin och fortsätter:

– Man måste själv känna efter vad man har för personlig drivkraft. Min är att rapportera från platser som är underrapporterade, svåra, ligger i medieskugga eller vad det kan vara. Att hamna i fängelse är hemskt och jag var väldigt rädd, men det får inte stoppa något.

Joakim Medin blev fänglad tillsammans med en kurdisk journalist. Då de inte frigavs tillfångatog kurdiska styrkor människor ur den syriska regimens säkerhetsstyrkor.

– Givetvis blev jag glad över att jag blev frigiven. Samtidigt kände jag att hela situationen var en soppa jag helst hade undvikit. Jag hade hellre fortsatt arbeta än att bli arresterad, och att andra sedan skulle behöva arresteras för att få mig fri. Det blev nästan militära sammandrabbningar och det visar än en gång vilka måltavlor journalister har blivit i konflikten, säger han.

Hur mycket tjänar man på ett sådant här jobb? Vad får man betalt för att riskera livet som frilansjournalist?

- Det kanske låter idealistiskt, men jag gör det här mer för informationsspridningen än för pengarna. I en svensk kontext finns det många som betalar lite, vilket inkluderar dagspressen, och en del som betalar mer. Som magasin som vill ha längre texter, säger Joakim Medin.

Hur mycket han kommer att tjäna på sin senaste resa vet han fortfarande inte än.

– Det beror på om jag kan lämna in alla mina texter. En del av materialet förlorades på vägen, men det täcker resor och gör att man kan betala hyran. Men det är kanske inte lika bra som man hade fått från ett vanligt knegarjobb.

Andreas Gabrielsson

andreas.gabrielsson@dagensmedia.se

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.