Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag27.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Strategi och analys

USA-medierprovar VR-journalistik

Publicerad: 28 April 2015, 21:00
Uppdaterad: 6 December 2015, 12:03

Här är journalistiken som låter mottagaren kliva in i – och själv uppleva – ett händelseförlopp.Martin Gelin har besökt University of Southern Californa där den senaste tekniken tar form.


Det är tisdagseftermiddag på University of Southern Californias campus och det känns som att befinna sig i en paradisversion av USA. På restaurangerna sitter universitetsprofessorer och dricker sval Chardonnay. Studenter går runt och dricker frukt­smoothies i solskenet, medan palmbladen ovanför oss gungar i vårbrisen.

Men bara ett ögonblick senare befinner jag mig plötsligt i ett inferno av våld och terrorism. Jag går runt på en gata i Damaskus just när en bomb smäller av och ett dussintal personer, barn och kvinnor blir söndersprängda.

Jag står i Nonny de la Peñas studio på universitetet, där hon har tillbringat de senaste åren med ett forskningsprojekt för det hon kallar ”immersive journalism”.

Journalistik som använder sig av den senaste tekniken inom virtual reality för att återskapa verkliga händelser. ”Project Syria”, som jag precis upplevt för första gången, är hennes mest ambitiösa projekt hittills. In i minsta detalj har hennes team återskapat en gata, ett torg och civilpersonerna som drabbades av en bombattack i Syrien för två år sedan. Man sätter på sig ett slags hjälm med glasögon och hörlurar tillverkade av Nonny de la Peña och hennes bror, de flesta delar är gjorda med 3d-printer.

Tidigare i år visades ”Project Syria” på ekonomikonferensen Davos, samt på en rad filmfestivaler runt om i USA, och nu förhandlar Nonny de la Peña med en rad stora medieföretag i USA om att börja producera liknande material för dem.

En våg av virtual reality-journalistik håller just nu på att ta form i USA. De mest ivrigt nytänkande medieföretagen här, som Vice och Buzzfeed, provar nyfiket på den här tekniken. Efter mycket hype på 1990-talet, då virtual reality aldrig spred sig utanför de mest hängivna tekniknördarnas kretsar, är det nu på väg att bli en massprodukt för första gången.

Förra året betalade Facebook 2 miljarder dollar för att köpa virtual reality-företaget Oculus VR. På Facebooks årliga konferens i San Francisco nu i slutet av mars var arbetet med Oculus och virtual reality en central del av programmet och Mark Zuckerberg nämner det numera som ett av företagets viktigaste områden i framtiden. Det är inget mysterium varför de gjorde denna jätteinvestering i virtual reality.

– De har förstått att det här kommer växa. Folk tillbringar väldigt mycket tid med spel på Facebook och snart kommer man att spela exempelvis Minecraft med kompisarna genom virtual reality-glasögon. Och när man är på semester delar man med sig av en virtual reality-film från semesterorten, i stället för att posta några bilder i Facebook-feeden, säger Nonny de la Peña.

Hon kallas för ”gudmodern för virtual reality-journalistik” i USA, vilket också innebär att hon än så länge är ganska ensam om att hålla på med detta. Hennes företag Emblematic Group, som hon driver vid sidan av den akademiska verksamheten här på University of Southern California, för just nu ett slags korståg för virtual reality-journalistik, som hon hävdar har potentialen att få människor att engagera sig för omvärlden på ett helt nytt sätt.

– I stället för att sitta och läsa en artikel på mobilen, eller titta på ett videoklipp på en nyhetssajt, så vill vi ta med läsaren eller tittaren rakt in i platsen där händelserna äger rum. De ska hamna mitt i händelsernas centrum och verkligen känna att de upplever samma sak som personerna det handlar om. Det kan skapa en helt annan nivå av empati och engagemang. Jag tror att det är precis vad journalistiken behöver i dag, när vi blir dränkta av så mycket information från hela världen, säger hon när vi äter lunch i skuggan av ett par palmer på universitetets gigantiska campus.

Det är symptomatiskt att det här pågår just i Kalifornien, snarare än i New York och den amerikanska östkustens traditionella mediecentrum. Här i Los Angeles och San Francisco möts teknikbranschen, tv-spelsindustrin och underhållningsindustrin, tre branscher som ofta varit mer förändringsbenägna än den traditionella journalistiken.

Förra året utsåg tidningen Fast Company Nonny de la Peña till en av 12 personer som gör världen mer kreativ. ”Hon förnyar journalistik, berättande och ger folk berättelser de kommer att minnas”, skrev tidningen. Teknikpressen i Kalifornien har överlag varit mer entusiastisk än medie­tyckarna på östkusten. Virtual reality-journalistik kan innebära ”ett gigantiskt kliv framåt för vår förmåga att känna medkännande”, skrev Tech Crunch efter att ha provat Nonny de la Peñas utrustning.

Men även brittiska BBC har uttryckt förhoppningar om att Nonny de la Peñas typ av virtual reality-journalistik kan bota den utbredda apatin över internationella nyhetshändelser.

Det är också naturligt att det är de yngsta mediekonsumenterna som verkar mest villiga att ta till sig detta. En rapport från Pew Research förra året visade att internationella nyheter var den näst mest populära kategorin av nyheter bland amerikaner under 30, något man märker av de kraftiga satsningarna på utrikesbevakning hos exempelvis Vice, Buzzfeed, Fusion och andra nyhetsmedier som främst riktar sig till unga.

– Om ett par år kommer nästan alla etablerade nyhetsmedier ha en avdelning som gör interaktivt virtual ­reality-material. Jag har mest dialog med de mest nytänkande ­företagen, som Vice och Buzzfeed, eftersom de har yngst målgrupp, men många av de traditionella medierna är också nyfikna på detta, som CNN och New York Times, säger Nonny de la Peña.

En av Nonny de la Peñas assistenter, Paisley Smith, är filmstudent här på universitetet och hyfsat representativ för en ung generation amerikaner som redan tar den här tekniken för given.

– Det finns en energi kring det här området nu, där man känner att något kommer hända. Att jobba med det här känns som att få vara med om början av film­industrins födelse för 100 år sedan, säger Paisley Smith.

I december förra året skapade Vice vad de kallade ”världens första virtual reality-nyhetssändning”. De lät Chris Milk, en av pionjärerna inom virtual reality-film, den egensinnige regissören Spike Jonze och Vice-journalisten Alice Speri producera ett reportage från en gigantisk demonstration mot polisvåld i New York.

– Chris och jag har diskuterat potentialen med virtual reality-film det senaste året. Ett område som vi båda tycker är spännande är dokumentärer och nyhetsjournalistik, där man kan skapa en upplevelse av att verkligen befinna sig mitt i händelsernas centrum, sade Spike Jonze till Vice.

Vice har också investerat i ett företag som gör mjukvara för virtual reality-produktioner. På årets upplaga av media- och teknikkonferensen South by South­west Interactive i Austin, Texas, var det gott om företag som lanserade virtual reality-produkter och flera paneldiskussioner handlade just om virtual reality-journalistik. Man kunde bland annat uppleva en virtual reality-version av händelseförloppet som ledde fram till mordet på Trayvon Martin, en obeväpnad 17-åring som dödades av en frivillig nattväktare 2011, i ett fall som väckte nationell uppmärksamhet, det senaste projektet från Nonny de la Peña och hennes samarbetspartner Michael Licht.

På en paneldiskussion om detta på konferensen deltog bland annat Taylor Owen, som undervisar i digital journalistik på Columbia University i New York. Owen har sagt att virtual reality är det område inom journalistiken som han är mest nyfiken på inom den närmaste framtiden.

– Nästa år kommer virtual reality att bli en bred konsumentprodukt för första gången. Film och spel har redan börjat använda det, men jag tror att även journalistiken kommer att bli ett område där detta kan fungera. Om målet med journalistik är att få publiken att följa med till en annan plats, eller uppleva någon annans liv, då är det otroligt starkt att kunna ge dem en 360-gradersmiljö i 3D.

Det finns förstås begränsningar med den här journalistiska berättarformen. Genom att göra ett slags virtuell kopia av en händelse skapas oundvikligen en fiktiv version av händelseförloppet, oavsett hur korrekta detaljerna är. Det blir samma problem som när en dokumentärfilm klipper in en dramatiserad scen, med skådisar. Dessutom är de här tidiga exemplen på virtual reality-journalistik bara enkla redogörelser för händelseförloppet, utan analys eller ”berättelse”. Men det kan förstås förbättras efterhand.

Entusiasmen för virtual reality-journalistik bland de nytänkande mediehusen här i USA speglar onekligen ett bredare skifte mot mer visuellt berättande, och där är det kanske det logiska slutmålet för visuell journalistik.

För Nonny de la Peña har det nästan varit som en drog att börja arbeta med detta. Hon har jobbat på tradtionella nyhetsföretag, som Newsweek, Reuters och CBS, sedan 1990-talet, men kände alltid att det var något som saknades i berättartekniken. Med virtual reality-journalistik tycker hon sig ha hittat lösningen på det.

– Det går rakt in i nervsystemet på ett sätt som traditionell journalistik väldigt sällan lyckas göra. Det känns verkligen som att man är där, på plats, säger hon.

Martin Gelin

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.