Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag20.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Strategi och analys

Telias långa väg tillbaka efter jättekrisen

Publicerad: 1 April 2014, 21:00
Uppdaterad: 6 December 2015, 12:42

Efter ”Uppdrag gransknings” mutanklagelser rasade förtroendet för Teliasoneras sätt att göra affärer, och bolaget fick en stämpel som korrupt. Dagens Media har följt Teliasoneras arbete med att återuppbygga det sargade förtroendet.


Ett och ett halvt år efter ”Uppdrag gransknings” avslöjande genomsyras medierapporteringen om Teliasonera fortfarande av den misstänka mutskandalen i Uzbekistan.

Den rättsliga processen växer och när Teliasonera i dag håller bolagsstämma på Cirkus i Stockholm blir den dominerande frågan huruvida ägarna, däribland svenska staten, ska bevilja dåvarande koncernchefen Lars Nyberg ansvarsfrihet eller inte.

Bolagets inställning till skandalrapporterna har dock förändrats betydligt jämfört med hösten 2014. Nya vd:n Johan Dennelind och styrelseord­förande Marie Ehrling har tagit tydligt avstånd från den tidigare ledningens sätt att bedriva affärer.

– Vi har samma intresse som alla andra av att få klarhet, säger kommunikationsdirektören Peter Borsos.

I september 2012 lät det annorlunda.

– Teliasonera håller inte på med mutor och penningtvätt, var vd:n Lars Nybergs besked till Sveriges ekonomijournalistkår vid Teliasoneras presskonferens den 20 september 2012 – dagen efter ”Uppdrag gransknings” avslöjande om misstänkta mutor i samband med att bolaget köpte sin 3G-licens i Uzbekistan.

Några månader senare hade Lars Nyberg tvingats bort från bolaget, tillsammans med en stor del av styrelsen, och en förundersökning om mutbrott hade inletts.

I dag är Teliasoneras budskap ett annat. Företaget har bedrivit affärer på ett oacceptabelt sätt.

– Det var inte ett olycksfall i arbetet, utan det har visat sig att det fanns en viss systematik i hur man har arbetat, säger Michaela Ahlberg, chef för ethics and compliance på Teliasonera.

Hon rekryterades hösten 2013 för att bidra till bolagets arbete med att återuppbygga förtroendet bland kunder, aktieägare och myndigheter.

– Min erfarenhet är att den som vill hitta ett företag som är riktigt bra på etik och regel­efterlevnad, ska titta på ett företag som har haft problem, säger hon.

Teliasoneras första åtgärd efter ”Uppdrag granskning” var att tillsätta en egen utredning för att få reda på om det låg någon sanning i anklagelserna.

Advokaten Björn Riese på Mannheimer Swartling fick uppdraget att genomföra granskningen.

Medan den pågick valde Telia­sonera att hålla tyst och tacka nej till intervjuer, trots att trycket från medierna var hårt och trots att det inleddes en förundersökning som ytterligare fördjupade krisen.

– Det var ett vägval. Vi valde att spara en hel del av intervjuerna tills rapporten fanns på plats, eftersom vi inte hade så mycket att säga innan dess, säger Salomon Bekele, presschef på Teliasonera.

Tystnaden från Teliasonera har mötts av hård kritik från olika håll. Medarbetare och aktieägare var upprörda för att de fick mer information från medierna än från bolagsledningen.

Expressen kallade dåvarande kommunikationschefens medverkan i ”Uppdrag granskning” – där hon inte kunde svara på journalisternas frågor – för ”ett klassiskt haveri i krishantering”, och kriskonsulten Jeanette Forss-André kallar hanteringen för ”amatörmässig”.

Ledningen för ett av Sveriges största företag, och med staten som delägare, gick och gömde sig, ett beteende som jag alltid avråder från. Tystnad som krishanteringsstrategi och en förtegen VD lönar sig aldrig”, skriver hon i sin blogg.

Cecilia Edström lämnade Teliasonera i somras, på eget initiativ enligt ett pressmeddelande från bolaget.

Hon efterträddes av Peter Borsos, tidigare kommunikationschef på Swedbank, som tillträdde i början av 2014.

Peter Borsos vill inte recensera hur den tidigare ledningen hanterat kommunikationen kring krisen, men hans bild av kommunikationens roll är tydlig och skiljer sig från hur Teliasonera agerade efter ”Uppdrag gransknings” avslöjande.

– Kommunikation är i grunden ganska enkelt. Säg som det är, säger han, och fortsätter:

– I en kris är det ofta ett faktum att du inte vet vad som kommer att hända, och då behöver du vara ännu öppnare och säga ännu mer. Säg hellre för mycket än för lite

Genom att kommunicera mycket tidigt, även när det egentligen inte finns så mycket att säga, kan företaget ta kommandot och skaffa en god relation till medier och omvärld.

– Om medierna vet att bolaget är öppet och berättar vad de kan, så blir dialogen en annan än om känslan är att bolaget försöker portionera ut information. Allt kommer ändå ut till slut, säger Peter Borsos.

När Mannheimer Swartlings rapport var klar, i januari förra året, presenterades den vid en presskonferens.

– Det var väldigt öppet och publikt, och rapporten är fortfarande tillgänglig för alla som vill läsa, säger Salomon Bekele.

Björn Riese riktade allvarlig kritik mot Teliasoneras ledning, som anklagades för att ha genomfört affärer på ett oetiskt sätt i Uzbekistan. Han kunde inte säga, men heller inte utesluta, om det som skett var olagligt i form av mutbrott eller penningtvätt.

Innehållet i rapporten gjorde det omöjligt för Lars Nyberg att sitta kvar. Han lämnade Telia med omedelbar verkan, och kort därefter lämnade även de flesta i bolagsstyrelsen sina poster.

Efter det har ytterligare fyra chefer tvingats bort från Teliasonera, däribland finansdirektören Per-Arne Blomquist, som tog över som tillförordnad vd när Lars Nyberg avgick, och chefen för affärsområdet Eurasie­n, Tero Kivisaari.

Den tidigare ledningens avgång blev en vändpunkt och en viktig symbol i Teliasoneras hantering av krisen. När de ansvariga personerna inte längre var kvar blev det lättare att distansera sig från felen som begåtts.

– Det är klart att trovärdigheten ökar om ledningen delvis är ny efter en kris. Om inte annat visar det handlingskraft från företaget, säger Peter Borso­s.

Han har inte hunnit få en ny kommunikationsstrategi på plats, men säger att det viktigaste för Teliasonera just nu är öppenhet och transparens.

– Vi måste vara så öppna vi kan. Vi kommer att bära med oss de här frågorna under lång tid framöver, och hur vi hanterar dem avgör vad bilden av oss kommer att vara, säger han.

Bilden han vill få fram är tydlig. Teliasonera har en ny ledning och en ny styrelse, och är lika angelägna som alla andra om att få klarhet i muthärvan.

I dag är bolaget frikostigare med intervjuer och skickar pressreleaser så fort de får nya uppgifter om muthärvan, till exempel när myndigheterna i Holland och USA begärde information om affärerna i Uzbekistan.

– Men kommunikationen är inte allt, det viktigaste är vad vi faktiskt gör för att återuppbygga förtroendet för bolagets sätt att göra affärer, säger Peter Borsos.

Michaela Ahlbergs uppgift är att återuppbygga Teliasoneras förtroende, genom att se över etik och regelefterlevnad i bolaget, på samtliga marknader. Fokus ligger av naturliga skäl på korruptionsfrågor, och sättet att bedriva affärer i Eurasien.

– Eftersom vi har blivit exponerade i medierna som ett företag som använt korrupta affärsmetoder, säger hon.

Hon har bland annat arbetat fram en ny policy där bolaget definierar sin inställning till etik och ansvarsfrågor.

– Så långt brukar de flesta klara av, och sedan tycker de att de är klara. Mitt jobb är att säga att visst är det bra med en policy, men först krävs en risk­utvärdering så att företaget vet vad det är för något man adresserar.

För Teliasoneras del innebär det att man, efter mutskandalen, har genomfört grundliga utredningar av vilka risker som finns när de gör affärer i vissa länder, till exempel i Uzbekistan.

– Vi har sett att det är svårt, men hittills kommit fram till att det inte finns något land där vi inte kan finnas, säger Michaela Ahlberg.

En annan av Michaela Ahlbergs åtgärder sedan hon tillträdde var att skapa en visselblåsarfunktion, där Teliasoneras medarbetare anonymt kan anmäla om de misstänker oegentligheter i verksamheten.

– De flesta skandaler kommer från någon inom bolaget. Ofta har de försökt lyfta frågan internt, innan de går till medierna. Man är lojal och vill rätta till när man ser något fel, säger Michaela Ahlberg.

Teliasoneras kris är långt ifrån över. Tvärtom växer härvan fortfarande, med fler involverade parter. Åtal kommer att väckas tidigast i höst, enligt åklagaren.

Vid dagens bolagsstämma kommer styrelseordförande Marie Ehrling att ta upp den internationella advokatbyrån Norton Rose Fulbrights granskning, som nyligen avslutades.

Rapporten har redan lett till att fyra chefer fått sparken, och innehållet kan komma att betyda nya obehagligheter för bolaget.

Internt i Teliasonera är känslan dock en annan. Enligt Michaela Ahlberg tas uppståndelsen numera med ett relativt lugn.

– Vi vet vilka frågor det gäller, det är inga nya frågor som har dykt upp. Bolaget genomsyras inte av krisen längre, som det gjorde tidigare.

Anklagelserna mot Teliasonera

• Den 19 september 2012 sände ”Uppdrag granskning” ett program där de riktar allvarliga anklagelser om hur Teliasonera kom över sin 3G-licens i Uzbekistan.

• I programmet avslöjar reportrarna Sven Bergman, Joachim Dyfvermark och Fredrik Laurin att Teliasonera köpt licensen av ett Gibraltarregistrerat brevlådeföretag, Takilant, ägt av en 22-årig kvinna som har nära relationer till dottern till Uzbekistans diktator.

• Teliasonera har betalat drygt 2 miljarder kronor till bolaget, pengar som misstänks ha betalats vidare till diktatorns dotter. Dottern utreds för misstänkt pengatvätt av schweiziska åklagare.

• ”Uppdrag granskning” har sänt ytterligare sex program om Teliasoneras tvivelaktiga affärer. Förra året vann reportrarna Stora journalistpriset för avslöjandet.

Kristin Djerf

kristin.djerf@dagensmedia.se

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.