Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Strategi och analys

"Resultatet är ett dåligt affischhantverk"

Publicerad: 18 Augusti 2010, 06:50
Uppdaterad: 6 December 2015, 15:42

Bara Alliansen får godkänt när experterna bedömer valreklamen.


Ämnen i artikeln:

AcneValet 2010PrimeModeraternaAbby NormOMDAlliansenGarbergsStoråkers McCannSocialdemokraternaRödgrönaSvensson

Ulrika Jangblad, printchef OMD i Göteborg

Moderaterna

Betyg: 3

Ingen överraskning, känns väldigt traditionell och mycket som en påminnelse på det de har kommunicerat tidigare. Dock tror jag att kampanjen vinner på sina raka budskap som kan tilltala många.

Socialdemokraterna

Betyg: 3 (svagare än M:s)

Filmen känns smal och kommer nog inte tilltala den breda massan. Den skulle kännas mer självklar för ett mindre parti eller för att kommunicera mot en smalare målgrupp, till exempel via webb-tv.

Det är bra att man valt att tona ner Mona Sahlin till förmån för ”vanliga människor” med tanke på hennes historik och att hon troligtvis är deras svaga länk.

”Vi kan inte vänta” känns som en bra payoff. Det andas vilja.

Alliansen

Betyg: 4

Kampanjen skiljer sig från mängden och är inte så traditionell. Alliansen kommunicerar klara budskap på ett enkelt sätt som kan tilltala många – väldigt tydligt bakåt eller framåt. Enkelhet rules! Gillar knorren med ”tillbakaspolningsknappen” samt ”den 19 september är valet ditt”. Det känns som de talar direkt till mig.

De rödgröna

Betyg: 2

De rödgröna löper en stor risk att bli förväxlade med en reklamfilm för SJ. Filmen fokuserar väldigt mycket mer på tåg och SJ:s logga än på vilken politik man vill driva. Med tanke på stormandet kring varumärket SJ under en lång tid känns tajmingen att använda tåg och med SJ:s logga på helt fel. Fokuseringen på tågen och sättet som filmen är kreativt utformad i en "fiktiv värld" med tågbana och leksaksbilar gör att jag tror att de får väldigt svårt att föra fram sitt budskap.

 

Håkan Nyberg, kreatör Abby Norm

Moderaterna

Betyg: 3

Det ser verkligen inte särskilt spännande ut. Med ett lysande undantag; den mest uppseendeväckande av samtliga enheter i årets valrörelse: Affischen ”Bara ett arbetarparti kan fixa jobben”.

Kampanjen lär reta oppositionen och fungerar säkert peppande i de egna leden. Skakar om betraktaren gör den inte. Enheten med Fredrik Reinfeldt känns som ett märkligt påhäng. Som om man i sista minuten kommit på att folk minsann har förtroende för statsministern. Fick ad:n se den innan den hamnade hos tryckeriet? Amateur-ish.

Socialdemokraterna

Betyg: 2

Jag hör partiledaren presentera ”…och vi måste använda ett bildspråk som de unga kan ta till sig”. Resultatet är ett dåligt affischhantverk där väldigt många delar slåss om utrymmet. Det konkreta argumentet blir så gott som som osynligt i den här räksalladen. När det gäller filmen är det antagligen meningen att kidsen ska knyta näven och tycka att (S) förstår dem. Allt jag lyckas fatta är att unga står utanför arbetsmarknaden och att (S) inte kan vänta. Det blir lite …tunt. Cartoonmusiken känns som slips till polotröja.

Alliansen

Betyg: 4

Det sammanhängande greppet med forward eller rewind är betydligt snitsigare än de stora partiernas egna kampanjer. So politisk reklam är det elegant och onekligen starkt att få igenom detta när man har att göra med fyra uppdragsgivare i en.

Synd att den elegansen inte känns i resten av kampanjen – övrig retorik känns traditionell. Nå, man har i alla fall snappat upp att en affisch inte kan innehålla så mycket.

De rödgröna

Betyg: 1

Grundidén är inte dålig. Det finns ju något fiffigt i metaforen med de två tågen, men… nej, det här är fritt från trovärdighet, drama och handling. Intrycket som dröjer sig kvar är att de rödgrönas bild av verkligheten är lika äkta som modelljärnvägsmiljön.

Och en sämre symbol för det moderna Sverige än X2000-tåget lär förresten vara svår att hitta. Man behöver ju inte vara tågnörd för att veta att X2000 är de första tåg som ballar ur, vare sig det är kallt eller varmt. De är dessutom de överlägset mest försenade.

 

Désirée Maurd, kreatör och partner Prime PR

Moderaterna

Betyg: 2

Framåtrörelsen håller ihop Moderaterna med Alliansens kampanj. Men kampanjen och dess material känns mer internt än externt – bättre integration mellan dessa två perspektiv hade (M) helt klart tjänat på. Klassiska (och intetsägande) löften fungerar bara som en backdrop till de 300 000 personliga mötena som (M) siktar på att genomföra innan valet.  Det är tydligt att det är här som dialogen och det egentliga kampanjarbetet ska ske.

Socialdemokraterna

Betyg: 2

Vill förmedla en otålighet med klassisk sifferretorik. Mellan raderna finns löften om snabb förändring vilket är riskfyllt då inga svar ges, endast fakta och ambition. Tydlig ungdomlig profil i hela kampanjen och helt klart snyggast av de fyra. Ironiskt att mötas av ”Vi kan inte vänta” när kampanjsajten i flash laddar. När nedräkningen fryste på 92 procent kunde jag inte vänta längre.

Alliansen

Betyg: 4

De snabba frågorna där två alternativ ställs mot varandra skapar en tydlighet och tvingar mottagaren att reagera. Frågeställningarna ska lätt kunna justeras av Alliansen beroende på hur debatten ser ut, vilket talar för att kampanjen kan sträcka sig utanför det klassiska sättet att arbeta med reklam. Här hade jag dock önskat mig att Alliansen-anhängare själva fick agera copywriters för att skapa ett större engagemang.

De rödgröna

Betyg: 1

Precis som hos Alliansen sätts en framtid mot en annan. Men där Alliansen befinner sig på gränsen till övertydlighet i de olika alternativen blir de Rödgröna desto luddigare, vart går egentligen det andra tåget, och varför befinner vi oss i en låtsasvärld? SJ-tåg är onekligen något som de flesta svenskar har en åsikt om, trygghet och pålitlighet är tyvärr inte en av dem.

 

Kristin Djerf

kristin.djerf@dagensmedia.se


Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.