måndag6 februari

Kontakt

Annonsera

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Strategi och analys

Publik eller medier – vem har makten?

Publicerad: 28 februari 2012, 22:00
Uppdaterad: 6 december 2015, 14:31

Mediemakten förflyttas – från journalister till publik. Men åsikterna går isär om vad det betyder.


HW

Henrik Widell


I medieträngseln skruvas konkurrensen om publiken stadigt upp. Det ger en tydlig effekt i både public service och i kommersiella medier: Mer underhållning.

I en doktorsavhandling visade exempelvis SVT-medarbetaren Johan Lindén 2011 hur SVT alltmer konkurrerar med kommersiella kanaler, med större andel underhållning och mindre journalistik.

Trots att traditionella medier ofta pekas ut som grundpelare för demokratin uttrycker få mediedebattörer oro över att demokratin hotas.

– Klart att det finns risker, säger Torbjörn von Krogh, föreståndare för Institutet för mediestudier Simo i Stockholm, men fortsätter:

– Omfördelningen av resurser mellan traditionella och nya medier sker inte i en statisk miljö. En utarmning av medieflödet kan också leda till att motkrafter mobiliseras, menar han.

Han tror också att medierna i Norden har betydligt större motståndskraft än i exempelvis USA:

– Det är stor skillnad på vilken roll journalistik har i USA och i Europa. Här finns en djupt förankrad mediekultur, med ett behov av journalistik hos breda lager av befolkningen. Så länge det behovet lever kommer det att finnas efterfrågan på journalistik.

Samtidigt blir mediernas metoder för publikmätning alltmer raffinerade. Nyligen släppte forskare på HP Labs i USA en analys, som med närmast parodisk exakthet påstår sig ha frilagt vilka kategorier som gör att en artikel blir vidarelänkad och spridd via sociala medier.

Med 84 procents säkerhet sade sig forskarna kunna förutspå en artikels spridning i sociala medier. Liknande rön har släppts tidigare, där det visats att framgångsrik spridning ofta bygger på element som kändisar, trovärdig källa, överraskande innehåll och att nyheten ingår i ett mönster med igenkännbar dramaturgi, som helst också styrker en tes man själv tror på. För dem som anser att god journalistik måste vara obekväm och gå mot strömmen kan sådana rön vara bekymrande.

Journalistiken kan alltså utformas alltmer för att få maximal spridning, med ordval som justeras för att appellera till sökmotorer och spridning i sociala medier.

Brit Stakston, pr-konsult på JMW Kommunikation och expert på sociala medier:

– Digitaliseringen vi ser nu är en kraft som är att jämföra med spridningen av läskunnigheten. Tryckpressen var tillgänglig för få, och styrd av få. Dagens sociala medier har en helt annan öppenhet. Och det innebär också att journalistiken får fler verktyg i sin palett.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson ser dock inte någon dramatiskt förändrad roll för Expressen i det nya medielandskapet.

– Det betyder mindre än man kan tro, faktiskt, eftersom vi hela tiden bejakar nya sätt att kommunicera. Vi var först med läsarbloggar, och läsarbilder har vi tagit emot sedan 1950-talet. Sociala medier fylls ju av åsikter om traditionella mediers innehåll, det breddar perspektiven och det är positivt för alla.

Brit Stakston poängterar att det vi ser är en maktförskjutning.

– De som förstår digitaliseringens verktyg får mycket mera makt. Framför allt ser jag bloggen som de sociala mediernas diamant. Det är här vanliga människor kan träda fram och ta plats som enskilda aktörer.

Dagens Industris chefredaktör Peter Fellman håller inte med:

– Den där flytten av mediemakten är lite överdriven. Man måste titta på fakta. Vi når avsevärt många fler i dag än vi gjorde för tio år sen, den impact som ett tidningshus har i dag, med nya kanaler, är större än någonsin.

Joakim Jardenberg, som ofta och gärna uttalar sig om nya medier, menar dock ändå att det skett en maktförskjutning från traditionella medier, och tycker att det är sunt:

– Mitt stora problem med traditionella medier och samhällsnyttan är att man bara tyckte det var kul när man satte agendan och styrde samtalet. Helt klart är att man är väldigt obekväm med att inte kunna kontrollera och äga situationen längre.

Han är starkt kritisk till betalvägar och webbransoneringar.

– Det gör att det demokratiska samtalet flyttar ut i andra miljöer istället, säger han.

Joakim Jardenberg får mothugg av Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet, som varit först ut med att ta betalt av sina läsare på nätet.

– Debattörer som Jardenberg brukar alltid raskt hoppa över ett led i sitt resonemang och det är att journalistik är ett yrke. Nu ser man en massa entusiastiska entreprenörer, men deras projekt handlar sällan om journalistik, utan mer om att kritisera journalistik, säger han, och fortsätter:

– En del säger att journalistiken har försvagats och att den framöver inte kommer att behövas. Det menar jag är helt fel. I slutändan måste någon ta reda på nyheter och sätta dem i ett sammanhang. Emanuel Karlsten och andra entreprenörer säger att alla är journalister, det är nog mer så att de vill vara journalister. Det är skillnad på att vilja och vara.

Joakim Jardenberg ser dock en framtid där journalister blir överflödiga – och lanserar idén om att ökad transparens hos myndigheter kan ersätta journalistisk granskning.

– I en övergångsfas kan de traditionella mediernas försvagning ge demokratiska förluster. På sikt tror jag att samhällets institutioner kan granskas med hjälp av ökad transparens hos myndigheterna och initiativ från engagerade individer.

– Till exempel kommunala tjänstemän måste få en ny roll, som går bortom det gamla mediespelet mellan granskande journalister och defensiva kommuntjänstemän. Tjänstemännen bör fungera som guider till allmänheten.

Dagens Industris Peter Fellman:

– Den som gör ett sådant uttalande förstår inte den professionella journalistens roll. En journalist gräver fram nyheter och presenterar dem i rätt kontext, och gör det som kan vara svårt att ta till sig lätt att begripa. I sociala nätverk tenderar man att prata främst med dem som tycker lika som en själv.

Thomas Mattsson:

– Om etablerade medier överges för nischsajter, privata mikrobloggsflöden där man bara tar del av likasinnade åsikter, då blir det en fara för demokratin.

Aftonbladets Jan Helin ger dock Joakim Jardenberg rätt på en punkt:

– Den stora utmaningen är att om man inte ställer om till det nya medielandskapet så kommer man att knäckas under tyngden av sina kostnader.

Att finansiera så kallad medborgarjournalistik ser dock inte Joakim Jardenberg några problem med.

– Jag tror att det löser sig. Insamlingar i form av så kallad crowdfundig är ett sätt, ideella samarbeten som med Wikipedia ett annat, filantropi ett tredje.

Enligt Torbjörn von Krogh bygger journalistikens existensberättigande på att medierna kan leva upp till sin roll som samhällsgranskare.

– Folk har vetat att om något händer finns en oberoende granskare, och det har också tvingat politiker och makthavare att ta ansvar för sitt agerande. Det har fungerat som ett kitt i samhället, säger han.

Om medierna i förlängningen inte orkar bära upp en vettig journalistik kan det leda till att public service får en allt viktigare roll.

– I Sverige har vi en brett förankrad public service-kultur, som på många sätt är en lycklig symbios mellan medieverksamhet och demokrati­funktion. Om kommersiella medier får svårt att klara av det klassiska journalistiska uppdraget är det möjligt att public service-idén förstärks på nya områden. Vi ser redan en sådan tendens vad gäller utrikes­bevakningen, säger Torbjörn von Krogh.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev