Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag20.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Strategi och analys

Nu kommer hämnden, flykten

Publicerad: 29 September 2015, 21:00
Uppdaterad: 6 December 2015, 11:50


När tv-kanalerna öppnade upp för mer lokal tv-reklam började tittarna översköljas av kommersiella budskap som såg ut att vara producerade av förstaårselever på mediegymnasiet. Visserligen var en del filmer så dåliga att de blev underhållande, men i de allra flesta fall bidrog den lokala reklamen till att ytterligare försämra tittarnas upplevelse av reklamavbrotten.

Vi på Dagens Media drev tesen att ökningen av mängden reklam med kvalitetsbrister spär på en redan växande reklamtrötthet bland tittarna, och att det i slutändan är skadligt för mediet. Men tv-kanalernas chefer slog ifrån sig kritiken och framhöll – som de har gjort i alla tider – att de inte lägger sig i hur reklamen ser ut, så länge den är laglig.

Det är den inställningen som gjorde det möjligt för Siba att förstöra tv-julen 2011 för miljoner svenskar, genom att låta sin vd skrika ut kampanjpriser i vartenda reklambrejk. Siba-debaclet är ett av de mer extrema historiska exemplen på hur dålig reklam, i kombination med alldeles för hög frekvens, kan driva folk till vansinne.

Min uppfattning är att tv-bolagen har varit lomhörda inför tittarnas åsikter om reklamen. Man har velat maxa sina intäkter och undvika att störa kunderna med jobbiga diskussioner. Reklamen, oavsett mängd och utformning, är något som publiken minsann ”får tåla”.

Det är ett förhållningssätt som har funkat i över 20 år eftersom tittarna inte har haft några valmöjligheter. Problemet i dag är att alternativen är många och lättillgängliga – och då kommer hämnden, bestraffningen, flykten.

På senare tid har även dagspressens digitala reklam kritiserats för att vara alltför omfattande och störande. Här rör det sig om medier som är piskade att öka intäkterna, vilket gör det hela något mer förlåtligt. Men problemet som uppstår är detsamma – användare väljer bort reklamen, bland annat med hjälp av adblockers.

Enligt Sifo har antalet reklamundvikare – alltså konsumenter som aktivt försöker undvika all reklam – ökat för varje år sedan 2008. När folket får frågan vad som irriterar dem mest är ”reklamen är tråkig” det vanligaste svaret, tätt följt av ”har redan sett reklamen många gånger tidigare”.

Två övergripande saker har medierna misslyckats med.

För det första har man lyssnat för lite på konsumenterna vad gäller den kommersiella delen av verksamheten. Man har jobbat stenhårt med det redaktionella innehållet för att fånga deras intresse och tid, men glömt bort att också reklamen är en del av upplevelsen.

För det andra har man misslyckats med att skapa en förståelse kring varför reklamen finns. Den betalar innehållet, smörjer ekonomin, skapar arbetstillfällen, ligger till grund för mångfalden och är ytterst en demokratisk kraft. Men hur många konsumenter gör den kopplingen? Inte ens våra politiker har ju fattat detta.

Nu är det hög tid att medier, annonsörer och byråer börjar ta de här frågorna på allvar. För det växande reklamundvikandet är inte bara en naturlig konsekvens av den nya teknikens landvinningar, utan det bör också förstås som en protest mot mediernas brist på lyhördhet.

Läs mer om kraven på reklamen på sidan 14.

Fredrik Svedjetun

Chefredaktör och ansvarig utgivare

fredrik@dagensmedia.se

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.